Kategoriarkiv: Lära för livet

Leva Älska Lära

Kakformsampel Leva älska lära.jpg Igår var jag och mannen på föreläsning hos Monica Strandberg galleri här i Kalmar.
Nina Granbom kör föreläsningar där som är så mysiga att gå på.

De brukar vara på söndagar och är normalt ett härligt sätt att avsluta helgen. Vi var trötta båda två men masade oss iväg, och oj vad det var värt det!

Företagscoachen Anders Friberg och Lars-Erik Unestål – Så spännande! Det var inte så mycket nyheter men det sas på ett intressant sätt! Oerhört upplyftande.

Ibland kan jag bli euforisk över allt intressant som finns at lära och så lite tid…

Lars-Erik säger att tiden inte finns och att tiden bara är en konstruktion av oss människor! Det tycker jag var både underbart och befriande!

En annan person som lärt mig mycket heter Leo Buscaglia. Han har skrivit en bok som har titeln som på min kakforms-tavel-ampel ovan. Leva Älska Lära. Den boken fick mig att fokusera på viktiga saker när jag var sjukskriven för utbrändhet för över tio år sedan!

Långstrumpans likheter

Pippi tonåring

Är precis klar med en power point presentation som jag lärt mig att göra!
DET … var roligt!

Ska presentera Mats och mina produkter som vi gjort. Det är svårt, utan att berätta lite om mitt liv och hur det kom sig att vi skrev alltihop.

Inser mer och mer hur Pippi följt mig genom livet.
Älskade filmerna med henne. Hade Här-kommer-Pippi-Långstrump-sång-texten uppskriven ovanför sängen tillsammans med massor av urklipp från tidningen.

Pappa jobbade i Stockholm ett tag och jag minns hur överlycklig jag blev när han kom hem med en Pippiperuk inköpt på Buttericks. När mamma och jag var i Storstaden för att hälsa på honom vann jag sedan en stor uppstoppad häst på Gröna Lund!!!

Jag skulle nog inte minnas det här, om det inte vore för fotot med mig i peruken, hållande hästen över huvudet. Det ser faktiskt inte klokt ut! Jag ser så stor ut, och hästen är så liten!

Pippi var allt jag inte var. Nu i vuxen ålder inser jag att vi hade väldigt många beröringspunkter, och har fortfarande, Pippi å jag.  En längtan efter en varm pappa, trotset (som kom sent för mig), längtan att vara omtyckt, att känna sig ensam, att klä sig annorlunda…

Jag ville också kunna säga ifrån som hon, vara galen och göra lite som jag ville. Jag ville nog kunna strunta lite mer i vad andra tyckte om mig.

På en maskerad, faktiskt den enda jag minns att jag varit på som liten, var jag såklart utklädd till Pippi. Vi tjejer kivades med killarna, någon stängdes in på toaletten och jag stod utanför med bara foten mot dörren och höll fast! Jag kände mig stark och alla tyckte det var fantastiskt!

Jag var sju år när min morfar dog hastigt i en bilolycka. Jag stängdes in i mormors vardagsrum med mina två yngre kusiner.  Det var Pippi på tv. Alla vuxna på andra sidan dörren som försökte lugna mormor. Vi flickor på andra sidan som inte fick se och höra vad som hände – men Pippi på tv.
Glömmer det aldrig – den kontrasten!

Som vuxen kan jag analysera Pippi på ett annat sätt och inser Astrids genialitet!
Önskar att alla vuxna också behöll lite av Pippi i sig för jag tror att vi alla föds med en del av henne i oss.

Skulle önska att ungdomar med hjälp av våra produkter fick lite PippiPower – på ett positivt sätt.
Det finns alltför många därute som mår alltför dåligt!

Hoppas kunna knyta ihop det i min lilla föreläsning med min nya PowerPippiPoint!

Uppifrån

Ikväll ska jag och mannen njuta av föreläsning av Lars-Erik Unestål. DET … ska bli spännande!