Kategoriarkiv: Privat

En liten bit på vägen

Ja då har vi lackat köksinredningen. Lite av den. Vi delrenoverar köket. Det som är trärent ska bli grönt och vi ska bygga in skåp med panel och sätta panel på väggarna. Taket som också var trärent är nu nymålat. Före…

Vid skafferiet – efter…

Vid diskbänk före…

…efter…

Och så har jag gjort en liten te och kaffehörna bredvid kyl och frys…före…

… och efter…

Ja, det är rörigt fortfarande eftersom det inte är riktigt klart och vi har en del finmåleri kvar. Längtar till när allt är färdigt! Vi ska lägga nytt golv och sätta nya bänkskivor också. Phu!

Jag ligger i influensan så jag gör inte många knop.

Kram ♥️ Susan

Fåk å föreläsning

Nu har vi upplevt Ölandsfåken på riktigt! Det gick inte att gå emot den, bara med den.

Det är märkliga dagar. Ena minuten är det sol och klart och en tänker: nu kan det vara skönt att gå ut. Så tar en på sig skorna och öppnar dörren och så är det mulet och snöyra – och så håller det på hela dagen!

Hamnområdet är igensnöat!

De hoppfulla pelargonerna i fönstret skänker tröst.

Jag tycker faktiskt om all snö. Men det är synd om djuren. Ser ni rådjuret? Verandan är fortfarande snickarverkstad. När snickarna var här fanns väldigt lite snö och solen strålade och det var nästan vårkänslor.

I tisdags föreläste jag för ett tappert gäng pensionärer här i Byxelkroks kapell. Utanför ven vinden och fåken men inomhus var det god stämning.

Mats var med och det var fint att äntligen se det lilla kapellets vackra insida. De startade med en liten sång- och bönestund.

Första gången som jag kan känna att något slår an i mig i denna psalm, speciellt de två första verserna.

Efteråt. Mats åkte till Kalmar.

Alice och jag tog en tur i snön.

…och jag målade klart en bild och tänkte på våren.

Nu är det snart helg igen… och mars. Det går fortare än en anar.

Ta vara på stunden!

Kram ❤ Susan

Små öar av ordning

Förra veckan målades våra tak av en firma. Inför det plockade jag ner saker, lampor, tavlor med mera. När jag kom tillbaka hade de tagit ner ytterligare grejor som lysrör, gardinstänger och annat. Väldigt rörigt var det i alla fall! Den här nyckel – som ingen vill kännas vid – hittade jag inuti lysröret som satt i kökstaket! Trälådan till höger var ett skydd för fläktröret och där stod en rolig text från när huset byggdes…

Målarna tapetserade även i vårt sovrum. Och så hade vi köpt en bit tapet med ett Stig Lindberg-mönster som hamnade på ett annat ställe än där det var tänkt…

När målarna åkt kom snickarna. Vår vän Bo och hans son Anton. De började med att riva alla golv- och dörrlister och sedan började de sätta panel i hallen…

I väntan på att snickarna kommer tillbaka så försöker jag skapa lite reda i oredan. Små öar av ordning. Hall…

Kök…

Sen for vi mot Kalmar och uträttade lite saker. Martin var hos oss några dagar och jag fyndade en snurrfåtölj till lägenheten i Kalmar.

Vackert med snön. Det är sällsynt att den ligger kvar så här på träden i Kalmar.

Så tillbaka hem till Kroken. Det känns jättekonstigt att säga ”hem” om Byxelkrok men så är det nu. Mats och jag firade 23 år tillsammans igår!

Alice är skendräktig och vilar mest efter att hon tidigare i veckan mått rätt så dåligt och varit orolig.

Nu lunkar det på i stilla mak i några dagar – det ska bli skönt.

Trevlig söndag till er alla! Antar att ni är många med oss som lever i snödrivor nu. Längtar till våren men det är bara att gilla läget!

Kram 🌸❄🌸 Susan

Fredag till fredag

För en vecka sedan åkte Mats och jag mot Stockholm. Solen strålade och vi for igenom ett gnistrande vackert vinterlandskap.

Vår dotter Julia har varit i storstaden för att utbilda sig till nagelterapeut. Jag tycker resan gick ovanligt fort och vid 16-tiden anlände vi till Solna och salongen där hon tillbringat den senaste månaden. Det var så härligt att se henne igen. Hon var så glad att visa upp salongen, läraren och platsen hon varit på. Light elegance heter produkterna och ska vara de bästa på marknaden.

När vi packat ihop allt material och all utrustning for vi till Julias kompis Michelle för att hämta hennes andra grejor. Det var fint att se hur hon bott. Eftersom den bostaden låg helt nära Mats gudson/Julias kusin Simon och hans familj, så gjorde vi en snabbvisit hos dem och sa Hej. Så småning om letade vi fatt på hotellet vid Odenplan.

Julia visste att vi skulle ut och äta på restaurang. Men vi överraskade med mat och show på Hamburger Börs! Hon blev väldigt, väldigt glad! ❤

Showen med Danny Saucedo var fantastisk! En så klok och mångsidig ung artist han är! Härliga musiker och otroliga dansare!

Dagen efter såg jag fram emot ett besök på Gudrun Sjödén butiken i Gamla stan. Julia och jag tog T-banan in och shoppade lite. Jag trodde aldrig att Julia skulle bära nåt klädesplagg därifrån men hon hittade en rödbrun sidenskjorta bland reaplaggen. 😊 Medans vi shoppade besökte Mats Gustav Vasa-kyrkan och Akademibokhandeln.

På söndagen väl hemma igen fick jag mina naglar fixade av Julia. Det var första gången för mig och fina blev de, eller hur?

Nu kan Julia se fram emot – ny lägenhet tillsammans med pojkvännen och hon kommer att hyra en stol på Kalmar Fransförlängning till sin nagelverksamhet!

Så har vi haft målare i huset på Öland som målat taken i hall, vardagsrum och kök, tapetserat sovrummet och lite till. Jättefint blev det. När de åkt kom snickarvännen Bo med sin son och började sätta panel i hallen. Så vi har det rörigt värre! Bilder på det i nästa inlägg.

Önskar er alla en skön helg!

Ta vara på stunden!

Kram ❤ Susan

Vintervackert

Solnedgång i hamnen

Vill bara stå kvar

Alice

Så stilla

Poetiskt

Varmt trots kallt

Vinterspabad

Värme vid Kronspisen

Middag

Så nära att falla igenom idag med att äta pasta. Tog en kort kvällspromenad med Alice istället och började om med tankarna när jag kom hem.

Kram från Byxelkrok. Ta hand om dig!

💕💖💕

Susan

Beroende eller inte?

Jag har sagt det förut. Men NU händer det!

Jag har börjat läsa i den här boken tidigare men bara tagit mig till andra kapitlet och sen tog det stopp.

Mats och jag kombinerar läsandet i boken med fem träffar med andra människor och  kursledaren Jackie. Där får vi lära oss för- och nackdelar med att avstå socker/mjöl och väldigt intressanta saker om näring och ”ickenäring” som jag kallar det.

 


Urdrag ur boken:  Idag anser flera seriösa forskare i USA att de senaste decenniernas fettskräck och nya konstgjorda fetter (transfetter) i kombination med stora mängder socker rubbat hjärnans biokemi. Och att detta, tillsammans med en sårbarhet för beroendesjukdom i en värld full av saker att bli beroende av, har lett till att extra många i dag får allvarliga konsekvenser av sin annorlunda biokemi, att vi ser så mycket beroende i dag – och hos så unga människor.

Så kallad fettkost (livsmedel, där man minskar på fettet, lättprodukter) ökar risken för sockerberoende eftersom den har hög andel socker och raffinerade kolhydrater (tillsatt för att ge smak när fettet är borta).

Lågfettkost stimulerar inte mättnadshormonet leptin som ska meddela hjärnan att: ”Nu är tanken full, så dra ner aptiten och höj förbränningen!” I stället blir effekten tvärtom: ”Än är jag inte mätt, bäst att ta lite till.”

Lågfettkosten innehåller inte de näringsämnen som hjärnan och kroppen behöver – så hur skulle kroppen känna sig nöjd? Det är stor skillnad mellan att bli ”mätt” = full i magen och att bli ”mätt och nöjd” = lugn och ro i hjärnan. Man kan äta ett kilo pasta och bli jättemätt, men fortfarande känna sig hungrig eller man kan äta en portion kött med örtsmör eller bearnaisesås och grönsaker med dressing och bli både mätt och nöjd.

Med socker i maten åker vårt humör samma bergochdalbana som blodsockret. Häftiga humörsvängningar är typiskt.


Det har tagit mig ett par veckor att förstå allvaret och det chockerande innehållet i boken. Men det har verkligen fått både mig och Mats riktigt motiverade för första gången. Precis så här är det för mig. För ett par veckor sedan hade jag ingen mättnadskänsla men det har redan blivit bättre!

Plötsligt händer det och poletten faller ner!


Mer ur boken: En del människor kan aldrig tacka nej till kakor, bröd, glass, godis eller alkohol – och väljer alltid pasta eller pizza framför lax eller makrill. Är du kanske en av dem? Då kan du vara känslig för socker.

Många överviktiga och jojjobantare hör dit. Men även normalviktiga och underviktiga. Sockerberoende eller sockerkänslighet har inte med vikt att göra. Många kroppar skriker efter socker. Orsaken är att de reagerar helt annorlunda än andra på den här sortens mat, den ger inte bara mättnad utan också ett fysiskt och psykiskt välbefinnande. Och den känslan vill kroppen åt, igen och igen. Men det har ingenting med dålig karaktär att göra. Suget efter socker handlar helt enkelt om hjärnans kemi. 

Att äta får oss att må bra. Maten ger ett påslag av signalsubstanser som ger en känsla av välmående. Det är så vi är skapta. Att vara hungrig är obehagligt, när vi äter mår vi bra.


Det här känner jag verkligen igen mig i! Jag har svårt att tacka nej när det bjuds kakor och annat sött. Jag kan verkligen längta mer efter ett gott bröd än efter godis. Och pasta triggar verkligen mitt sötsug! Jag älskar pasta!

Strax efter jul började jag trappa ner sockerfrossandet, så när vi börjat kursen har det gått över förväntan. Men varje dag ges tid till att laga den hälsosamma maten och att planera att ha något med mig om jag ger mig av hemifrån.


Mer ur Sockerbomben3.0: För bara några decennier sedan diskuterade forskarna om orsaken till bland annat drogberoende skulle sökas i arvet (generna) eller i miljön (uppväxtförhållanden och socialt sammanhang). I dag är alla eniga om att det handlar om både och, arv och miljö. Det råder ingen tvekan om att de flesta som utvecklar beroenden har en ärftlig känslighet för det.

För den som har denna känslighet är just socker ett av de ämnen som ger den allra snabbaste effekten på kroppen – samtidigt som det finns tillgängligt nästan överallt, från det att vi är mycket små. Vi lär oss tidigt att så fort vi ska fira något, belöna oss, trösta oss eller är trötta – då hjälper det att stoppa i sig något sött. Och det gör det ju, vem skulle välja kokt torsk till kaffet på eftermiddagen?

Vad som händer är dessvärre att vi därmed ställer in hjärnans banor på att stimuleras av ett ämne vi tillför utifrån – och i och med det förbereder oss för allvarliga sjukdomar och ibland till och med en framtida karriär i drogernas värld. Dessutom är det med socker som med rökning, att det tar lång tid, kanske tio, tjugo år, innan symtomen visar sig tydligt. Och då är skadan redan skedd.


Oj vilken igenkänning! Jag hade varit rökare i 20 år när jag träffade Mats, och hade trappat ner ordentligt med det. Eftersom han inte var rökare så slutade jag helt. Vi träffades i februari och han hade godisbutik. Jag ersatt (men förstod det inte då) mitt rökande med godis. När jag bara några månader senare blev gravid var det till och med lite okej att frossa i socker. Men om jag ska vara ärlig, så hade jag ätit ganska mycket socker redan innan. Jag minns att jag, under den tid som jag bodde i Stockholm, köpte en 200grams chokladkaka som jag åt på tunnelbanan hem – utan dåligt samvete och utan några som helst konsekvenser – alltså ingen viktuppgång! Jag åt mycket mjölmat som mackor och pasta…  och traditionell husmanskost. Jag blev ju inte tjock!

Exempel på ett mellanmål  numera…

Jag älskar morötter i alla former så det är lätt och jag känner mig inte lika hungrig längre. Men jag får verkligen vara vaksam. Det är skönt att vi båda är med ”på samma tåg” så att säga. Det gör det enklare och motivationen starkare. Jag märker att det är väldigt lätt att falla in i gamla mönster. Hur jag tänker när jag blir frustrerad, när något går emot. Mycket är relaterat till mat och tröstätande. Att veta vad en äter är en lite del av det hela. Att veta VARFÖR jag äter och NÄR, känns lika viktigt.

Vi bör helst inte äta så mycket frukt – det kan i värsta fall trigga efter mer socker, men vi är alla olika så vi får prova oss fram. För mig är pasta en sådan trigger. Jag blir alltid så sötsugen efter det.

Vi inspireras av vår fantastiska kursledare Jackie att även välja hälsosamma alternativ när det gäller det vi faktiskt stoppar i oss. Alltså mat med så lite konstiga tillsatsämnen som möjligt.

Det är så himla inspirerande! Jag tycker efter bara två veckor att maten smakar mer. Det går snabbare att handla – eftersom jag kan gå förbi 80% av innehållet i butiken! Antar att det i förlängningen blir billigare också! Om jag går ner i vikt är det ytterligare en bonus.

Nu byter vi successivt ut en del fett mot kokosolja. Vi strör gurkmeja på de stekta äggen till frukost och vi börjar dagen med ett glas ljummet vatten med en tesked bikarbonat – för Ph-balans i kroppen. Några små förändringar i taget.

Jag har bakat fröknäcke och vi äter jättegoda middagar. Försöker att handla så ekologiskt som möjligt. Enbärsbiffar, kantarellsås, sötpotatis och grönsallad med citronolja och ekologiskt örtsalt…

Jag kommer att tipsa och berätta mer om vår kostomställningsresa.

Känner mig galet stolt och taggad!

Det här känns på riktigt! Inga dieter eller annat hokus pokus som känns som nödlösningar.

Lära för livet vad som är bra mat helt enkelt!

Kram ❤ Susan

Nostalgi

Ja, det blir mycket av det när en rensar ur huset. Vad den stora lådan som stått i garaget innehöll hade jag glömt för längesedan. Där fanns väl utvalda delar jag sparat från min uppväxt. Nu är det dags att sålla ytterligare.

Jag har alltid varit en sparare.

Jag hittade ett papperskuvert fullt med utklippta bilder från Kamratposten. Minns att jag gjorde collage på väggarna i mitt rum med dem.

En hästpärm full med information där jag försökte lära mig hur hästar skulle skötas. Allt från hästens alla delar, skötsel, utseende och till och med en egen flik för roliga historier med hästinnehåll.

Och så bilder förstås. Både vykort och urklipp.

Drömmen om en häst. Jag skötte om en jättehärlig åsna vid namn Grålle, som jag också red regelbundet. Han var min ögonsten…men på kuvertet har jag skrivit: ”Åsnor är bra men hästar är bäst”…

Samlarbilder och min brevväns hemmagjorda hästtidning…

Och så Barbieprylarna också.

Vet inte hur jag ska sortera. För en nostalgisk samlare som jag blir det svårt. Tänker mig att den här bloggen blir fin att återkomma till när allt är borta.

Tror att jag ska tvätta upp några utvalda Barbiekläder och hänga upp dem fint i Barbiegarderoben. Det får bli det jag sparar. Reste får jag slänga eller ge bort. Många plagg har mamma och mormor sytt eller virkat.

Samlade ishockeybilder också. Till Mats stora glädje! 😍 Han hade ett exakt likadant samlaralbum när han var liten. Då – 1971 var han 8 år och jag 10.

Det var ju VM och det tittade jag på.

Blir också fascinerad över hur fint jag skrev när jag gick i andra och tredje klass. Kommer ihåg att bilden var ett klistermärke som fröken satt överst på boksidan.

Minns inte att jag fortsatte att skriva så fint i tonåren! Tappade det nånstans på vägen.

Ja det är sannerligen inte lätt att veta vad jag ska spara… samtidigt som allt bara har ett värde för mig.

Som alla brev och vykort jag fått av vänner…

… heeelt otroligt! Har gått igenom alla vykort och blir så glad för påminnelsen om alla som skickat en hälsning. Här är vykort från hela världen! … och tänk att vi tjejkompisar faktiskt skickade brev till varandra då och då. Fint att påminnas eftersom jag glömt det.

Nu är jag så himla glad att jag sparat detta. Delar av det blir jätteroligt att sätta in i min ”Boken om mitt liv”!

Hittade en annan rolig grej kring det som jag visar nästa gång.

Natti natti!

Ibland är det också härligt att tänka på det som varit.

Godnatt! ❤ Susan

BUTIK21

För er som följer mig här så har ni sett att jag då och då nämnt mina besvär med mina fötter. Det gjorde också BUTIK21!

I samarbete med dem testar jag nu deras stödstrumpor.

Så här skriver de om strumporna på sin sida:

”Ta på dig dina stödstrumpor direkt på morgonen – så motverkar de trötta och svullna ben och fötter hela dagen. Stödstrumpor hjälper din kropp med blodcirkulationen så att hjärtat orkar pumpa upp allt blod från benen. I vårt utbud hittar du både klassiska och moderna stödstrumpor för alla dina behov, bland annat för graviditet och för sport.”

Jag fick ett par grå stödstrumpor i ull som jag redan provat. De var jättesköna och välbehövliga nu när jag stått och gått mycket hela hösten i och med vår flytt. Jag älskar ullstrumpor och upptäckte deras alla kvalitéer när jag vandrade. De absorberar fukt superbra och luktar aldrig illa!

Jag har också fått möjligheten att testa dessa stödstrumpor.

Ni vet ju att jag gillar färg så de här var härliga!

Jag gillar att de ”smiter åt” olika starkt på olika ställen och det var lätta att få på.

Nu ska jag ha dem på hela dagen. 👍😍👍

BUTIK21 har det mesta för fötterna. Även sånna här hjälpmedel…

Klicka på bilden överst så kommer du till deras nätbutik.

Ta vara på stunden och Ta hand om dina fötter!

Kram ❤👣❤ Susan

Hej då huset!

Äntligen är allt klart! Igår flyttade vi ur det sista ur vårt radhus i Kalmar.

Drygt 16 år har vi bott här! Lyckliga stunder och även hemskt jobbiga stunder. Livet har verkligen gått i bergådalbanespår den här tiden.

Den nybyggda altanen hann vi aldrig riktigt njuta av eftersom huset i Byxelkrok dök upp! Huset i Kroken vi drömt om så länge men inte trott att det var möjligt.

Nu ska radhuset i Kalmar hyras ut till en trebarnsfamilj av den nya ägaren och jag önskar att de får fina sommarstunder på altanen och kommer att trivas i huset.

Jag undrar om de kommer att behålla den härliga fondtapeten vi satte upp för två år sedan…

Jag kommer att sakna den. Men har en bit kvar av den i en hylla…

Hej då Måleksvägen och alla människor vi mött där under åren. ❤ Eftersom mamma bor kvar på gården så kommer vi att dyka upp där då och då och se till att ni sköter er. 😉

Vi sa också Hej då till dottern med ett restaurangbesök i helgen. Hon är nu i Stockholm för att under 4 veckor utbilda sig till nagelterapeut.

Jag är så glad för hennes skull. Känslan av frihet och äventyr att komma till en ny stad och få upptäcka allt! Jag minns den.

Hej då älskade Julia och varmt Lycka till! ❤

Stora förändringar i livet.

Att bli Ölandsbo på riktigt är också stort och var inte något vi tänkt oss för bara två år sedan!

Drömmar KAN gå i uppfyllelse men vi behöver jobba hårt för dem och inte tappa fokus. Det kan ta tid.

En sak som är viktig är att vi pratar med andra om våra drömmar och önskningar. Med hårt arbete, kommunikation, rätt fokus och till slut så korsas trådarna och nätet kan knytas ihop.

Det är spännande och livet är aldrig tråkigt!

Nu vilar jag och Alice i Byxelkrok några dagar…

Sen ska vi åka hem och ta hand om Phuong och Martin som kommer tillbaka från Vietnam.

Ta vara på stunden. Gör något oväntat eller något du drömt om länge. Låt andra få veta vad du vill och önskar. Din önskan kan vara någon annans vilja att hjälpa. Låt inte tiden springa iväg tills det är försent.

Kram 🎈 Susan

Livsviktigt

Mats och jag rensade lite i garaget. Jag packade bilen full.

Packade köksbordet som ska få fortsätta som verandabord på Öland och hyllor från det ena garaget till det andra garaget på släp och for en tur till Byxelkrok igen.

Fick hjälp av Ann-Marie att lyfta bordsskivan och skruva ihop det igen.

När det blev mörkt kröp vi ner i Spat och mös. Jag hade värmt lite glögg med rom, för vinden ven kallt och kraftigt runt hörnet.

Med på släpet hade jag även min nya cykel.

Mats och jag hade planerat att kika på två mountainbikes häromdagen. Jag tog bara några steg in i cykelaffären och blev så glad när jag såg cykeln som såg ut att vara gjord för mig.

Provcyklade och blev förälskad direkt!

Den breda sköna skinnsadeln…

Brett, härligt styre och lite lägre så att jag når ner med fötterna till marken när jag sitter på sadeln.

Normalt är jag inte så förtjust i döskallar. Men gillade färgerna och blommorna.

Idag tog jag en cykeltur i skogen.

Solen strålade och det blev en härlig tur.

Jag hade fått ett varmt pannband av Mats i Julklapp med inbyggda hörlurar i och de passade perfekt att ha på i den kalla luften.

När jag satt där på cykeln kom jag att tänka på min vän Sofi som varit ett par turer till Mexico och inspirerats av mexikanarnas sätt att skapa i papier maché och deras syn på döden. De verkar ha en sån livsbejakande syn på döden och deras döda anhöriga. Den här färgglada döskallen fick jag av Sofi efter hennes första resa…

Den påminner både om Sofi, Livet och det viktiga skapandet!

Jag har sedan en tid haft verkligt ont i mina fötter. Mortons syndrom. Jag klarar knappt att vara ute och gå med Alice längre. Det gör att jag inte får den motion jag behöver. Jag tänker att cykelns glada döskallar ska få mig att tycka om att komma ut och cykla istället för att promenera. Att de ska påminna mig om att träningen är livsviktig!

Så det bidde ingen mountainbike denna gången.

Ta hand om er!

Kram ❤ 🚲 Susan