Igår kväll var Mats och jag på våra vänners musikal på Kalmar teater.

Peter och Anne Elmberg har skapat en otroligt berörande och fin föreställning om de människor som stannade kvar i Sverige och inte emigrerade (till Amerika framförallt) för 100 år sedan.
Jag hade ingen aning om att det var så många som 1,2 miljoner svenskar som utvandrade! På den tiden var det en fjärdedel av befolkningen! Den här musikalen borde visas i alla Sveriges skolor!
Musikalen berör, och känns otroligt aktuell. Jag kan inte låta bli att tänka på alla människor som nu i vår tid flyr från sina hemländer.
Ensemblen sjunger så fint. Med små medel iscensätter de starka känslor och stora beslut.

Musikalen Hemstannarna hyllar alla som inte åkte. Som gräver där de står och jag kan känna att det är lika modigt det som att resa iväg!

Jag minns när jag var i 20-års åldern.Jag bodde hemma i Dalarna i lilla staden Ludvika där jag är född och uppvuxen. Många kompisar flyttade till Stockholm. Jag var fortfarande ganska blyg och lite rädd. Det kändes skrämmande att flytta. Jag minns att jag kände mig mindre värd och som en fegis som inte tog steget. Så småningom var jag tvungen – för att hitta jobbet jag så gärna ville ha. Ja, man kunde fortfarande ha turen att hitta ett jobb man ville ha på 80-talet.
Egentligen skulle vi hylla hemstannarna mer som håller liv i landsbygden. Vad skulle städerna vara om inte allt runt omkring fanns?
Här hela den duktiga ensemblen!

Peter verkade nöjd med premiären i Kalmar. Han och Anne är sanna eldsjälar som förtjänar all uppmärksamhet de kan få.

För er som missade tillfället så finns bland annat en ny chans i augusti på Kalmar Stadsfest. Då visas den igen på Kalmar slott. För övriga föreställningar kan ni gå in på www.mundekulla.se och hitta mer information.
Tack för en fin och minnesvärd kväll!
Kram Susan