Kidnappad

Min svärmor är 91 och ett halvt. I april fyller hon 92. Under många år skötte hon om min svärfar innan han gick bort i Juni i år. De var jämngamla. De sista sex, sju av hans år var de i stort sett bara utanför lägenheten vid något läkarbesök, och det är nog över 4 år sedan de var med på ett kalas.
Astrid ville aldrig lämna Bertil hemma ensam och komma till oss, trots att han kunde ringa hemtjänsten så fort han behövde. Nu när Bertil inte finns hos oss här mer så vill hon ändå inte åka någonstans. Jag tror, att hon tror, att hon är i vägen och till besvär för att hon behöver hjälp. Så är det självklart inte.
Igår lurade vi henne. Mats sa att vi skulle komma med lite julmat till henne och äta hos henne. Hon hade klätt sig fint och dukat bordet och undrade var jag var när Mats kom. Då sa han att jag väntade hemma och att de skulle åka hem till oss. Och det gick hon med på!
Med rullator och lite hjälp kom hon så hem till oss efter många år.

image

Vi åt gott och snicksnackade hela eftermiddagen. Hon är inte svårpratad Lilla Astrid.
Hon satt bra i den nya fåtöljen.

image

Min mamma kom in med kaffe och sa hej. De hade inte setts på mycket, mycket länge.
När vi så småningom körde hem henne igen så var hon ordentligt trött. Men verkade väldigt glad. Hon skrattade högt och sa till sig själv flera gånger: Oj, oj, oj! Tänk att jag har varit i Smedby! ☺ Hoppas och tror att hon sovit gott i natt.
Önskar att jag får vara lika pigg och klar i huvudet när jag blir 91 år. ❤
Det var jätteroligt att du kom Astrid!

Kram Susan

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Blue Captcha Image
Refresh

*