Taggarkiv: Flytt

…och det tar aldrig slut…

For upp till Byxelkrok igen. Packade bilen full. Skuffen och baksätet.

Alice skulle klippa sig på fredagen så hon fick stanna hemma med husse. Passargerarsidan med blandade kassar…

…och med nån liten loppiskruka som jag haffade någonstans på vägen förstås. 😉

Som jag längtat efter den här skylten denna gång!

Väldigt trött när jag kom upp. Det är så sövande att köra. Men lastade ur bilen i alla fall. Och så var hallen full igen!

Det känns som att detta aldrig tar slut! Jag har tappat räkningen på hur många lass jag kört.

Så väntade dagar av rensning och röjning. Röjt ur hela klädkammaren och organiserat upp den. Städat ur hela skafferiet. Ordnat plats i tvättstugan…OCH julpyntat. Och så en massa odefinierbart småplock där emellan.

På fredagen kom Mats med släp och Alice. Vi fick hjälp av grannen Anders att lasta ur trädgårdsmöblerna och lådor. Alice var nyklippt och blev så lycklig av att komma hit igen.

Vi unnar oss ibland en skön promenad…

… och lite vila…

Lite, lite snö har vi fått. Grå himmel men vackert, vackert

Byxelkroksbocken lyser ståtligt och ser ut över sundet.

… Det känns så skönt att Alice kommit upp och gör mig sällskap eftersom Mats vände direkt hemåt igen. Han sköter hela hanteringen av nya boken – marknadsföring, kontakter med distributör, detaljhandeln, tryckeriet och mycket annat… eftersom Boken om mitt liv verkar bli en populär julklapp så har han fullt upp…

…medans jag tar hand om det praktiska kring flytten. Så har vi delat upp det för att få ihop det under den här omtumlande perioden.

Det bästa med detta är att saker sorteras och minskas. Men det tar tiiid och det är ibland smärtsamt att skiljas från en del saker.

Nu är det ju som tur är, att allt är övergående – även detta. Inget är beständigt!

Sorterar även i allt som vi vill bevara från Mats barndomshem.

Så nu ”samsas” Mats farmors broderade duk med min mormors julbonad vid vår köksbänk i Kroken. ❤

Så möts de två kvinnornas skapande på Öland. ❤

Kram ❤ Susan

Onsdagsdepp

Ligger här och tycker synd om mig själv.

Jag som alltid är så stark… och så glad… och så positiv… Känner mig sliten och vill bara åka till Öland och ”eremita” mig. Ont i kroppen av allt bärande, städande och släpande! Galet ont i mina fötter! 4500kr fattigare på skoinlägg och inneskor (fula skor för 1100kr)…

… som jag är tvungen att ha för fötterna. Tur att jag sålde en Laminostol och pall igår för 5000kr – det gick ju nästan jämt upp! 😞

Önskar att någon bara kunde säga: Vill du ha hjälp?

Ja, vi hade ett par vänner som sa det, men vägrade ta emot eftersom jag vet att de har fullt upp själva ❤ (Ni vet vilka ni är).

Tror att jag kan räkna på min ena hand de tillfällen när någon människa har frågat mig någon gång om jag behöver hjälp. ❤ (Ni vet också vilka ni är) Just nu är jag lite ledsen. Vill känna mig liten. Bli lite omhändertagen.

Huset börjar kännas ödsligt, ligger och stirrar på tomma hyllor och packade banankartonger. Inte speciellt upplyftande.

Vet inte ens om jag orkar virka och lyssna på bok… självömkan är total.

Kram ❤ Susan