Etikettarkiv: Livskunskap

Sommarmöten

Sommar bjuder på många möten. Vi får fler och fler bokskrivarvänner. Det är så roligt. Vi har träffat kloka och inspirerande Jackie och gett henne feedback på sin kommande bok om sin hälsoresa. Och vi har träffat dessa härliga kvinnor två gånger och coachat dem kring deras bok om Ensamhet.

Jag har målat. Dessa bilder kom till genom en tävling på vår Facebooksida Att leva i NUET. Vinnaraffirmationerna målade jag och de blev så här…

De kommer snart som posters i vinnarnas brevlåda.

Jag har besökt läkare och ortoped med mina fötter så nu är remiss till röntgen på gång och provtagningar. Här ett akvarium på Borgholms Hälsocentral. Fascinerande fiskar som fångade min uppmärksamhet. På vägen hem fick jag äntligen fatt i ett vackert men torrt vallmolandskap.

Rosorna i trädgården frodas trots värmen. Vi vilar och fixar i våra sommarbodar. Här är Mats bod på gång. En fiskmås (?) ligger och ruvar på taket på Uffes bastuflotte så den är inte sjösatt ännu och häromdagen dök värsta privata lyxbåten upp i hamnen – 26m lång!

Jag fixar i min bod – Alice ”vaktar” och igår kom första laddningen med mina prints. Men mer bilder på dem senare.

Alice börjar bli gammal och det märks med att hon sover mycket, är lite stel och har lite svårt att hoppa upp i bilen. Vi käkar ljuvlig melon med citron på och jag har gjort Flädersaft för första gången i mitt liv.

Jag skissar på klisteretiketter och trottoarpratare som min bror ”rengjort” i datorn och nu är inlämnat.

Vi går på studentkalas hos Sanna 🍾…

… och vi går på skolavslutning med älskade Martin. Här med sina favvofröknar och sin mamma och Mats.

Ja, då har sommaren bara börjat!

Nu är Julia här med sin Olof och kissen. Vi ska njuta och grilla.

Jag ska sila flädern och frysa in.

Allt gott till er i sommarvärmen!

Ta vara på stunden – den kommer inte tillbaka!

Kram 💛🍉☀️🍉💛 Susan

Från trärent till grågrönt

Nu är äntligen renoveringen av köket så gott som klart. Det finns några lister här och några dörrkarmar där att måla kvar men det är bara lite småpill. Sååå skönt!

Lite före- och efterbilder kommer här.

Diskbänksdelen före…

Efter…

Skafferi och sidobänk med glasskåp…

Efter… med nya hyllor till höger…

Microhörnan har blivit te/kaffe/frukosthörna. Före…

Efter…

Så bytte vi golv. Vi valde ett mörkt eftersom väggarna nu är klädda med vit panel och väldigt ljust.

Matplats… när vi flyttade in…

Matplats nu…

Vi är väldigt nöjda nu när vi gjort det mer till ”vårt”. Det är spännande det här med att renovera. För oss är vårt hem viktigt. Vi både bor och arbetar här.

Jag har hållit igång i trädgården i veckan och kroppen ömmar. Helgen får vara till lugn och ro. Jag ska läsa ut några påbörjade böcker och möjligen att jag sätter några frön.

Igår kom Ola Schenströms nya fina bok – 52 vägar till mindfulness.

Så den får inspirera vår helg. Vi börjar våra mornar med…

Önskar er alla en skön helg!

Ta vara på stunden här och nu.

Kram 🧡🌸🧡 Susan

Beroende eller inte?

Jag har sagt det förut. Men NU händer det!

Jag har börjat läsa i den här boken tidigare men bara tagit mig till andra kapitlet och sen tog det stopp.

Mats och jag kombinerar läsandet i boken med fem träffar med andra människor och  kursledaren Jackie. Där får vi lära oss för- och nackdelar med att avstå socker/mjöl och väldigt intressanta saker om näring och ”ickenäring” som jag kallar det.

 


Urdrag ur boken:  Idag anser flera seriösa forskare i USA att de senaste decenniernas fettskräck och nya konstgjorda fetter (transfetter) i kombination med stora mängder socker rubbat hjärnans biokemi. Och att detta, tillsammans med en sårbarhet för beroendesjukdom i en värld full av saker att bli beroende av, har lett till att extra många i dag får allvarliga konsekvenser av sin annorlunda biokemi, att vi ser så mycket beroende i dag – och hos så unga människor.

Så kallad fettkost (livsmedel, där man minskar på fettet, lättprodukter) ökar risken för sockerberoende eftersom den har hög andel socker och raffinerade kolhydrater (tillsatt för att ge smak när fettet är borta).

Lågfettkost stimulerar inte mättnadshormonet leptin som ska meddela hjärnan att: ”Nu är tanken full, så dra ner aptiten och höj förbränningen!” I stället blir effekten tvärtom: ”Än är jag inte mätt, bäst att ta lite till.”

Lågfettkosten innehåller inte de näringsämnen som hjärnan och kroppen behöver – så hur skulle kroppen känna sig nöjd? Det är stor skillnad mellan att bli ”mätt” = full i magen och att bli ”mätt och nöjd” = lugn och ro i hjärnan. Man kan äta ett kilo pasta och bli jättemätt, men fortfarande känna sig hungrig eller man kan äta en portion kött med örtsmör eller bearnaisesås och grönsaker med dressing och bli både mätt och nöjd.

Med socker i maten åker vårt humör samma bergochdalbana som blodsockret. Häftiga humörsvängningar är typiskt.


Det har tagit mig ett par veckor att förstå allvaret och det chockerande innehållet i boken. Men det har verkligen fått både mig och Mats riktigt motiverade för första gången. Precis så här är det för mig. För ett par veckor sedan hade jag ingen mättnadskänsla men det har redan blivit bättre!

Plötsligt händer det och poletten faller ner!


Mer ur boken: En del människor kan aldrig tacka nej till kakor, bröd, glass, godis eller alkohol – och väljer alltid pasta eller pizza framför lax eller makrill. Är du kanske en av dem? Då kan du vara känslig för socker.

Många överviktiga och jojjobantare hör dit. Men även normalviktiga och underviktiga. Sockerberoende eller sockerkänslighet har inte med vikt att göra. Många kroppar skriker efter socker. Orsaken är att de reagerar helt annorlunda än andra på den här sortens mat, den ger inte bara mättnad utan också ett fysiskt och psykiskt välbefinnande. Och den känslan vill kroppen åt, igen och igen. Men det har ingenting med dålig karaktär att göra. Suget efter socker handlar helt enkelt om hjärnans kemi. 

Att äta får oss att må bra. Maten ger ett påslag av signalsubstanser som ger en känsla av välmående. Det är så vi är skapta. Att vara hungrig är obehagligt, när vi äter mår vi bra.


Det här känner jag verkligen igen mig i! Jag har svårt att tacka nej när det bjuds kakor och annat sött. Jag kan verkligen längta mer efter ett gott bröd än efter godis. Och pasta triggar verkligen mitt sötsug! Jag älskar pasta!

Strax efter jul började jag trappa ner sockerfrossandet, så när vi börjat kursen har det gått över förväntan. Men varje dag ges tid till att laga den hälsosamma maten och att planera att ha något med mig om jag ger mig av hemifrån.


Mer ur Sockerbomben3.0: För bara några decennier sedan diskuterade forskarna om orsaken till bland annat drogberoende skulle sökas i arvet (generna) eller i miljön (uppväxtförhållanden och socialt sammanhang). I dag är alla eniga om att det handlar om både och, arv och miljö. Det råder ingen tvekan om att de flesta som utvecklar beroenden har en ärftlig känslighet för det.

För den som har denna känslighet är just socker ett av de ämnen som ger den allra snabbaste effekten på kroppen – samtidigt som det finns tillgängligt nästan överallt, från det att vi är mycket små. Vi lär oss tidigt att så fort vi ska fira något, belöna oss, trösta oss eller är trötta – då hjälper det att stoppa i sig något sött. Och det gör det ju, vem skulle välja kokt torsk till kaffet på eftermiddagen?

Vad som händer är dessvärre att vi därmed ställer in hjärnans banor på att stimuleras av ett ämne vi tillför utifrån – och i och med det förbereder oss för allvarliga sjukdomar och ibland till och med en framtida karriär i drogernas värld. Dessutom är det med socker som med rökning, att det tar lång tid, kanske tio, tjugo år, innan symtomen visar sig tydligt. Och då är skadan redan skedd.


Oj vilken igenkänning! Jag hade varit rökare i 20 år när jag träffade Mats, och hade trappat ner ordentligt med det. Eftersom han inte var rökare så slutade jag helt. Vi träffades i februari och han hade godisbutik. Jag ersatt (men förstod det inte då) mitt rökande med godis. När jag bara några månader senare blev gravid var det till och med lite okej att frossa i socker. Men om jag ska vara ärlig, så hade jag ätit ganska mycket socker redan innan. Jag minns att jag, under den tid som jag bodde i Stockholm, köpte en 200grams chokladkaka som jag åt på tunnelbanan hem – utan dåligt samvete och utan några som helst konsekvenser – alltså ingen viktuppgång! Jag åt mycket mjölmat som mackor och pasta…  och traditionell husmanskost. Jag blev ju inte tjock!

Exempel på ett mellanmål  numera…

Jag älskar morötter i alla former så det är lätt och jag känner mig inte lika hungrig längre. Men jag får verkligen vara vaksam. Det är skönt att vi båda är med ”på samma tåg” så att säga. Det gör det enklare och motivationen starkare. Jag märker att det är väldigt lätt att falla in i gamla mönster. Hur jag tänker när jag blir frustrerad, när något går emot. Mycket är relaterat till mat och tröstätande. Att veta vad en äter är en lite del av det hela. Att veta VARFÖR jag äter och NÄR, känns lika viktigt.

Vi bör helst inte äta så mycket frukt – det kan i värsta fall trigga efter mer socker, men vi är alla olika så vi får prova oss fram. För mig är pasta en sådan trigger. Jag blir alltid så sötsugen efter det.

Vi inspireras av vår fantastiska kursledare Jackie att även välja hälsosamma alternativ när det gäller det vi faktiskt stoppar i oss. Alltså mat med så lite konstiga tillsatsämnen som möjligt.

Det är så himla inspirerande! Jag tycker efter bara två veckor att maten smakar mer. Det går snabbare att handla – eftersom jag kan gå förbi 80% av innehållet i butiken! Antar att det i förlängningen blir billigare också! Om jag går ner i vikt är det ytterligare en bonus.

Nu byter vi successivt ut en del fett mot kokosolja. Vi strör gurkmeja på de stekta äggen till frukost och vi börjar dagen med ett glas ljummet vatten med en tesked bikarbonat – för Ph-balans i kroppen. Några små förändringar i taget.

Jag har bakat fröknäcke och vi äter jättegoda middagar. Försöker att handla så ekologiskt som möjligt. Enbärsbiffar, kantarellsås, sötpotatis och grönsallad med citronolja och ekologiskt örtsalt…

Jag kommer att tipsa och berätta mer om vår kostomställningsresa.

Känner mig galet stolt och taggad!

Det här känns på riktigt! Inga dieter eller annat hokus pokus som känns som nödlösningar.

Lära för livet vad som är bra mat helt enkelt!

Kram ❤ Susan

Ser tillbaka på veckan som gått

Förra helgen hade vi återträff med några av oss som gick pilgrimsvandringen i Spanien i september. Tyvärr kunde inte alla komma.

Men vi som var där fick en alldeles underbar lördag tillsammans.

Vi delade intryck, både upplevda kring vandringen och sedan vi kommit hem. Så gott att dela erfarenheterna. Sedan mediterade vi tillsammans – en sååå skön stund!

Efter det pratade vi om möjligheten att välja att vara så mycket som möjligt i varandet och kärleken istället för att dras till rädslans domäner och egots luriga träsk.

Mycket, mycket närande och lärande samtal. Längtar efter mer sånna samtal. Jag blir aldrig trött på det – vill bara vara mer i det.

Vill träna på det som är bra, fruktsamt, kärleksfullt och livsbejakande i livet.

Dagen efter var jag med två av tjejerna på Kalmar konstmuseum och såg Design och Konsthantverksutställningen Sydosten. Sånt här tycker jag är kul…

Verk av Lena Håkansson.

Nedan Kristina Jeppsson …

Vi såg också delar av Designarkivets samlingar som ju ligger i Nybro utanför Kalmar. Glad att se så mycket idéskisser på framgångsrika konstnärer. Min favorit Stig Lindberg var representerad med många originalskisser…

Herbarium från 1947 …

Skisser inför Lisa Larssons keramikfigurer…

Bilder både högt och lågt och även mode från bl.a. 70-talet …

Vi avslutade söndagsutflykten med en god cajunbrunch på Park Hermina i slottsparken innan de åkte hemåt. Gott och mysigt!

På söndagskvällen var vi på Kalmarteater och såg Hitkommarna. Vår vän Peter Elmbergs initiativ till en mycket berörande musikföreställning om invandring och att vara flykting. Jag grät. Se den om du får möjlighet!

Sedan blev det höstlov och Lillprinsen Martin kom till oss ett par dagar. Han hängde på oss med allt vi styrde med och vi gick på bio.

Innan bion hälsade vi på Julia som höll på att göra en tårtbeställning. Gott såg det ut i alla fall.

Färdig…

Sedan har jag packat å packat å kört fullpackad bil upp till Byxelkrok.

Packat ur, packat upp och rensat. Varit på tippen och fixat! Phu!

Strukigt nya loppisgardiner till alla rum. La trasmattor under köksbordet för golven är lite kalla. Placerade ut ytterligare pelargoner som jag haft med mig från Kalmar.

Fredagen besökte jag Skäftekärrs julmarknad tillsammans med Helena, Erika, Mormor och Ann-Marie från Kroken. Här ett litet djurskydd i järnåldersbyn…

Strålande sol och jätteskönt väder. Sen avslutade vi med tjejmys med middag och bubbelbad hos mig.

Somnade som en stock i soffan när de gått!

Nu är det lördag igen och Mats har kommit hit. Nu blir det middag på pubben. Säsongens sista?

Ha en skön lördagskväll!

Ta vara på stunden!

Kram ❤ Susan

Nu jäklar!

Idag har yoga/meditationsstudion även blivit ett litet minigym.
Nu när Mats kommit hem så behöver han göra vissa övningar varje dag och gymmet han brukar gå till är inte så bra när det gäller alla små detaljer.
Innan han åkte hade jag börjat att måla om en fondvägg som var läskigt bajsbeige (”kaféålä” enligt dottern som målade den när hon flyttade in) för mig blev det bara kaféåblä – förlåt Jullan ❤

Sååå nog om det!
Nu är väggen gul. Bilden/fotot på Alice skuttande i vattnet, i solnedgång har Julia tagit för många år sedan – taget nedanför Neptuni åkrar en magisk kväll. Visst är den härlig!?

image

Efter lite städning och putsning tog jag en tur till stan och kompletterade med två pilatesbollar och en kettelbell.

image

Balansplatta. ..

image

Vikter bra för axlar och ”gäddhänget”…

image

Ser att den vita väggen behöver bättras på lite här och där också. Bandspelare för meditations- Träningsmusik. Ibland kopplar jag in mig på den och kör genom mobilen. Dansmusik eller meditationsmusik från Youtube får då hjälpa mig hitta rätt stämning.
Lite dalastämning får plats här.
Nu är det bara att börja träna också.
Tjohoo!

image

Vår bok lever förövrigt vidare i världen. Nu är rättigheter sålt till 12 länder! Nu är det klart med Kina och Japan.
Overkligt har vi tyckt länge. Nu vet jag inte vad vi ska använda för ord längre.
Galet roligt!
Kram ❤ Susan

Tillbaka

Jag är tillbaka från retreaten. Det känns skönt att komma hem och mjukstarta vardagen ensam hemma. I förrgår behövde jag fortfarande vila, tröttheten ökar när jag väl slappnar av – och kände mig trött efter alla känslostormar. Gårdagen gick i samma anda men även med lite lagom sociala möten med tre fina nyvunna vänner. Idag känner jag mig lite mer tillbaka i vardagen och redo att skriva om min tid. Min vecka har varit fantastisk. Jag kom till Mundekulla Kurs och Retreatgård på sena måndagseftermiddagen förra veckan. Det är en så härlig känsla att packa upp på rummet. En blandning av förväntan och en önskan om att släppa taget om allt. Jag har varit här några gånger nu och vet ungefär hur det brukar vara. Men känslomässigt vet en aldrig vad som kommer att ske – inte heller i mötena med andra ”retreatare”.

image

Jag är lite fånig – jag plockar med mig blomma och egen duk. Tycker om när jag får med mig lite hemmakänsla. Finns nog mycket av Gudinnan Hestia i mig. Nedan min sovplats…

image
Vi har delvis tystnad under veckan. Vid frukost och lunchmåltiderna är det tystnad men vid middagen är det delvis tystnad. Men vill en inte prata kan en välja det här bordet.
image

Det som är extra njutbart under vistelsen är maten. God vegetarisk mat. Gunilla – Blommans kök – skapar mat som ingen annan. Tack Gunilla! Jag fick mycket inspiration och jag lär mig hela tiden av din kunskap. Ser fram emot din bok…

image

Den enklaste sallad smakar gottgott här…

image

I matsalen finns ett inspirationsbord uppdukat med böcker, olika inspirationskortlekar och pennor och papper.

image

Vid ett bord bredvid dukade jag upp inspirationsmaterial för deltagarna att göra egna Drottning/Gudinnekronor eller diadem. Det var fantstiskt att se hur många som gick igång på ståltråd, pärlor och sidenblommor och tillsammans satt vi och skapade i tysthet.

image
Jag hade redan innan jag åkte börjat att måla bilder som kommit till mig. Så min stora längtan var att få måla mer under veckan. En utmaning var dock att försöka vara mer i ”varat” och mindre i ”görat”. När jag upplevde det som mest så drog jag ironiskt nog detta inspirationskort…
image

På torsdagen lämnade fina Katrin oss och underbara Eva kom till oss. Eva skapade snabbt sin krona…

image

Jag gjorde ett diadem med hängande och slängande band och blomma…här är vi på väg ut i skogen – jag och min ”krona”…

image

En stor behållning av att vara på den här platsen är att den omges av en spännande natur. Det är lika vackert oavsett om det är sol eller mulet.

image

Som ur en saga…

image

Väntar nästan på att någon figur ur Sagan om ringen ska dyka upp…

image

Stora berg…

image

Bergsskrevor…

image

Mycket rötter…

image

Överallt i skogen finns patser som påminner om att det funnits människor här sedan länge. Som levde här och verkade i Smålandsskogen… ”Jordkulan”…

image

Jag facineras väldigt av sånt här, och är så glad att på dessa platser få möjlighet till information om vad man vet eller tror har funnits här… Kan stå länge och bara titta och försöka framkalla bilder hur det var…

image

Ibland går även Gudinnor och sover, då får kronorna vila…

image

Nytt för mig i år var det pågående bygget av tornet. Klart att jag var tvungen att gå upp! – Frågade Peter först Anne 🙂

image

Här var fantastisk utsikt över mer än bara Mundekulla.

image

Fick en känsla av hur fåglarna har det.

image

Retreaten bjöd på många tårar, insikter och skratt. Det inspirerade till många bilder. Dessa blev till…
”Det är mycket en kan göra som är gratis”…
image

”Befriad”…
image

Och ”Tårarna faller men jag släpper taget med stövlarna på”…
image

Så småningom kom sista dagen och vi hade en härlig avslutningscermoni med sång, dans och möjlighet till reflekterande tankar.

Många gånger under den sista helgen sjöng och dansade vi med Eva Cederblad. Alltid lika berörande och fint. ”Du är en kvinna som strålar och lyser, framför mig en Gudinna står. Låt mig få spegla mig i dina ögon, av din kärlek och kraft jag får. Jej jejma, jej jejmaaa, duurgaaa, durgaaa…” Har du skrivit den Eva?

image

Vi fick alla sitta på tronen och berätta med några ord för våra systrar vad vi nu ville ta med oss ut i vårt liv och i vardagen.

Under Gudinnan Lakshmi – välståndets Gudinna – kunde jag känna mig mycket tacksam.

Det var roligt, lekfullt och närande!

image
Här är fantastiska Gudinnan Anne som ser till att detta kan ske…
image

Här är vår dotters föredetta fantastiska förskolelärare och numera min vän och yogainspiratör. Sååå glad att jag fick dela detta med dig GudinnaGunilla. ❤
image

Vill härmed sända ett VARMT TACK till alla som var med och gjorde detta så underbart! Den här gången kändes det verkligen som en enda stor omfamning.
Vill rekommendera ALLA att göra detta. För männen finns också möjlighet alldeles snart när Peter har sin Man in Mission. Gå in på www.mundekulla.se och läs mer.
Kram Systrar och alla ni andra med!
❤ ❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤
Susan

En liten utflykt

Nu är det längesedan jag skrev i bloggen. Mycket har hänt. Mycket att ta hand om.
I måndags tog jag och dottern tåget till Stockholm. Jag och Mats var nominerade till 1.6 miljonersklubbens nyinstiftade Hälsopris, kategori Årets författare. Otroligt roligt och hedrande så klart! Mats kunde inte åka på grund av sin onda rygg så jag tog med mig Julia.

image

Vi kom fram vid 13 och promenerade till hotell Lady Hamilton i Gamla stan. Packade upp och gick ut på stan och åt  en bit mat på Kaffekoppen.

image

Julia beställde den största portionen av skagenröra med bakad potatis som jag sett nån gång!

image

Lite spännande miljö långt ner under marken i en gammal källare.

image

Själv åt jag en vegetarisk lasagne som inte smakade så mycket men var okej!
Sedan begav vi oss tillbaka till hotellet för att klä om och fräscha till oss. Galan började redan klockan 17. Vi hade gångavstånd till dansmuseet där den hölls och väl framme tog det en stund innan jag förstod att vi inte behövde stå utanför och köa. Att jag faktiskt var en av många inbjudna huvudpersoner och kunde komma in före de som stod som betalande gäster. Märklig känsla.

Väl inne var det ganska så oorganiserat men viljan var god.
Jag och Julia fick ju möjlighet att kika runt på dansmuseet. Pyttelitet men lite kul och spännande.

image

Jag gillade verkligen dessa två dansdockor som hängde i taket snett ovanför de ståbord där vi nominerade senare blev placerade.

image

Vi blev serverade en mingeltallrik – som i ärlighetens namn var rätt så äcklig.

image

Alexandra Charles och Annette Lefterow var kvällens organisatörer, grundare, samordnare, konferensierer och prisutdelare.

image

Katagorierna och vinnare…

image

Den absolut största behållningen under kvällen var att se och höra dessa två fantastiska kvinnor Lise&Gertrud.

image

Bland annat gjorde de en helt underbar svensk version av Ricky Martins ”She bangs” – på dalmål!!!😂 (”Han jucker”)

Jag fick ta emot andrapris i vår kategori! Väldigt glad och stolt!

image

Sist togs en kaotiskt härlig gruppbild på alla vinnare och nominerade.

image

När vi så småningom kom ut i friska luften igen så låg ett vitt snötäcke på marken och tunga snöflingor föll. Vi skyndade mot Gamla stan igen och ramlade i princip in på första bästa mathak – en Italiensk restaurang där vi åt varsin god pasta.
Åter på hotellet somnade vi så till sist – trötta men nöjda.

image

Hotellets frukostmatsal bjöd på en fin och härlig frukoststund med mycket gott och en helt underbar miljö, precis i min smak. Bara kolla på dessa bilder…

image

Fantastiskt – eller hur?

image

Och några andra bilder från hotellet…

image

Svenska gamla föremål och söt innergård.

image

Reception.

image

Tisdagen spenderade vi med shopping. Jag släppte lös mig själv på en av Gudrun Sjödèns butiker. Vilken härlig miljö! Besök gärna övre plan i Gamla stans butik! Där blir man glad!

Borta bra men hemma bäst. Vi ”landade” i Kalmar 21.00.
Närmast ligger att ta hand om Mats och hans rygg. Det är det vi gjort hela veckan. Nu har vi fått konstaterat att ryggen är frisk. Nu gäller det att röra sig, få upp blodcirkulationen och sakta träna musklerna.
Ha det gott! Ta vara på stunden!
Kram Susan

Förändring

Några dagar har gått och jag är nästan smärtfri i ryggen! Sån lättnad! Men jag märker att jag får ta det lugnt. I tisdags satt jag vid köksbordet och skrev in den sista engelska texten i Indesign. Dagen efter – lite ont igen.
Tar mina varma bad på mornarna. Har pyntat badkaret lite.

image

Vi har fått snö. Jag tycker det är härligt. Det blir ljusare, ljud blir dovare och jag tycker mer om kylan än om det här råkalla och fuktiga som vi ofta har här i Kalmar. Alice gillar att springa i snön, men hon är fortfarande livrädd för att vistas på många ställen eftersom hon fått den erfarenheten att det smäller där. Det går inte att ha henne lös. Minsta pang eller liknande så sätter hon av hemåt. Och jag lovar – en hänger inte med då.

image

Det är härligt att bli snöig. Det är nånting friskt över den känslan – att bli kall och rosig om kinderna.

image

Mats har hittat en kille som vi hoppas ska hjälpa honom med hans rygg, men hans hopp och smärtor går bergådalbana. I går kväll var förtvivlan stor men i förrgår kväll kunde han sitta och äta en hel måltid.

image

Vi börjar om efter jul och lagar den hälsosamma GODA maten.

image

Experimenterade igår med torskrygg. Ska försöka undvika så mycket kött som är möjligt. Får så olustig känsla av att äta djur när jag vet hur illa de har det. Det är klart att jag vetat det förut. Men nu KÄNNER jag det också. Som jag skrev här tidigare i en blogg: Förenar själ och kropp, hjärna och hjärta.

image

Ha en fin dag allihopa!
❤ Kram Susan ❤

Alice kan inte gå på ”toa” och Glädje

Vi har en skräckslagen hund! Alice har under de senaste två, tre åren utvecklat en enorm skotträdsla. Det skjuts ju numera i stort sett året runt i skog och mark i och med vildsvinsjakt. Är det någon som vet om det finns någon skjutfri period under året? Det började med att Alice blev  livrädd för fyrverkeripangpang och skottljud i skogen. Sedan har det utvecklats till att hon även är rädd för alla plötsliga smällljud. Det kan vara en bildörren, ett pangande däck eller något liknande ljud.

Så här års fasar vi för att gå ut med henne. Mornar går bra. Men de senaste två kvällarna när vi varit ute har det smält till en enda gång och då är det kört! Hon blir fullständigt skräckslagen och försöker fly hem i panik! Att försöka hitta någonstans att kissa eller bajsa är helt uteslutet.
Hon vill bara hem.

image

Idag har vi varit hos veterinären och fått tabletter. Vi fick 12 stycken att fördela över dan före nyårsafton, nyårsafton och nyårsdagen. Vi kan ge henne en tablett var 3-4:e timme.
Tänk vad skönt det skulle vara om folk kunde hålla sig till att bara skjuta på Nyårsafton! Att tänka sig att det ska bli helt förbjudet för kreti och pleti att avfyra raketer är väl för mycket begärt!?
Jag älskar verkligen fyrverkerier. Verkligen! I Kalmar har vi ett fantastiskt offentligt fyrverkeri vid slottet på Nyårsaftonen – kan det inte räcka med det?
Det är dessutom extremt farligt för luften och för att inte tala om hur jäkla skräpigt det är överallt på Nyårsdagen!
Ja, jag vet att jag låter som en riktig surtant nu – men det skiter jag i.
Något roligt har i alla fall hänt idag.
M-Magasin kom ut med sitt Nyårsnummer och där finns ett reportage av Christina Wendel med mig och Mats 🙂

image

Och…
Det som var extra roligt med den här artikeln var att Amelia ville ha med en av mina tavelamplar i tidningen.

image

Jag är sååå himla glad för det!

image

Imorgon ger jag mig ut på ett efterlängtat dagsäventyr med vännen Sofi. Det blir spännande, färgstarkt och helt underbart inspirerande – hoppas jag!
Mer om det imorgon.
Kram Susan

Julen infinner sig

Julen närmar sig. Mats och jag åker känslomässig bergochdalbana. Allt är fantastiskt roligt med vår bok. Vi blev i veckan belönade med ”diplom” och blommor av Adlibris eftersom vår bok är deras mest sålda bok 2015.

image

En stor glädje och stolthet! En osannolik dröm som blivit verklighet.

Samtidigt kämpar vi med fysiska utmaningar som Mats smärtor i ryggen och min onda fot. Det tär på humöret. Jag märker också att mina klimakteriebesvär är värre. Kanske på grund av hur vi har det eller så hade det blivit så endå. Självklart finns en oro – hur ska det gå? När ska det bli bättre. Ingen av oss känner att vi hittat lösningen. Jag testar nu nya sulor och Mats ska kontakta en ortoped på måndag. Nytt hopp på gång!

Julen infinner sig endå. I veckan fick vi hem nya soffan. Den är stor och härlig och vi får plats många i den. Är väldigt nöjd med den gröna färgen. Martin gör Mats sällskap i soffan.

image

Alice har också godkänt den.

image

Fixat och trixat för att få ordning i nya vardagsrummet. Lampan från Stadsmissionen för 60 kronor blev fin.

image

Den lilla granen är klädd.

image

”Krubban” är framme – än så länge utan Jesusbarnet. Den hjälpte jag Julias fröken att göra, när Julia gick i lågstadiet. Alla i klassen fick en. Sedan hade vi en lektion där barnen fick tillverka får till herden. Vårt får har sprungit bort.

image

Småtomtarna fick göra sällskap i år.

image

Igår lagade Julia, Martin och jag julgodis. Olof kom sedan och vi invigde en fonduegryta som jag köpte på loppis i våras. Efter ett litet eldäventyr när jag skulle tända under grytan och elden spred sig så det brann på lite fler ställen, så fick vi kontroll på det och det gick bra!  Väldigt gott blev det i alla fall.
image

Idag ska vi rulla köttbullar, göra saffransglass och ischoklad.

Hoppas att ni hjälper varandra så att ni inte stressar ihjäl er i julstöket.
Kram Susan