Tänk att det är så svårt det här med att hantera en konflikt eller meningsskiljaktigheter! 

Jag har tidigare varit en person  som hade lätt att reagera med ilska och aggressivitet när det uppstod situationer där jag blev arg eller kom i diskussion med någon. Dels var det så jag hade lärt mig att man gör och dels var det så att jag inte hade andra redskap för hur jag skulle agera istället.

Nyligen inträffade en incident där några personer vi känner – vi kan hädanefter kalla dem för Ö- inte tyckte att det vi gjort var okej. Vi hade försökt hjälpa några vänner – som vi kan kalla A – och det resulterade i att Ö misstyckte på det sätt vi gjort- det som skett var egentligen enligt oss en småsak och mycket enkelt att lösa men Ö gjorde det större än vad det var. Vi blev fullt medvetna om att vi borde ha frågat Ö innan vi gjorde som vi gjorde för A. Istället blev de lite hastigt informerade precis när det skedde. Fel av oss – men vi trodde inte att det skulle bli ett så stort problem för dem eftersom de, så länge vi känt dem,  verkat ha hjärtat på rätta stället.  

Ö valde att bli arg och konfronera A istället för oss. När Mats kontaktar Ö på telefon så har hen en helt annan attityd mot honom än vad hen brukar ha. En aggressiv och oförsonlig ton. Dessutom vill försöka skrämma oss genom att säga: Det här får aldrig mer upprepas! Nähä! …och vad skulke kunna hända då?…vill en ju gärna veta. 

Mats försökte hela tiden hålla en lugn och saklig ton, och jag tycker att han klarade det väldigt bra.

Direkt efteråt löste vi alltihop tillsammans med A för att Ö inte skulle behöver reta sig på alltihop mer. Det var smidigt och enkelt att lösa. 

Så – vad vill jag säga med att berätta den här historien? Jo, det är många saker:

Det känns som att vår relation till Ö har fått sig en törn! En planterad tagg som är svår att plocka bort. Det blir svårt att mötas som tidigare, vilket begränsar oss som människor. 

Hur kunde det istället gått till?

Ja, det finns fler scenarier. 

1. Jag och Mats kunde förberett Ö bättre på vad som skulle ske och hört om det var okej för dem. 

2. Ö hade kunnat sagt ifrån när Mats informerade dem redan samma stund allt skedde .

3. Ö hade kunnat komma till oss och vänligt sagt vad de tyckte och bara lugnt ställt frågan: Kan vi lösa detta på något annat sätt? 

Om 1 och 2 hänt så hade vi kanske redan då kommit på att lösa det på det sätt som vi nu senare gjorde. 

Om 3 hade hänt så skulle ingen tagg planterats i oss. Och vi kunde fortsatt relationen som vanligt.

Men det tråkigaste av allt är att Ö trodde att hen var tvungen att använda sig av aggressivitet och vara otrevlig för att få som hen ville! Att hen hade så låga tankar om oss att hen inte trodde att det skulle lösa sig om hen inte använde dig av skrämsel och aggressivitet! 

Aggressivitet kan väldigt lätt skapa mer aggressivitet. Det löser kanske problemet på kort sikt med det förstör relationen på lång sikt.
Jag tror det här är väldigt vanligt! Vi tror att vi måste skrämma upp människor för att få som vi vill när det i själva verket bara leder till mer konflikt och taggar i bröstet. 

Men – att sakligt och lugnt prata med varandra är ett bättre och mer långsiktigt sätt att lösa konflikter på. 

Jag hoppas att ni förstår att jag inte menar att man ska vara en mes och aldrig säga ifrån. Jag menar bara att vi borde vara mer vänliga och resonabla med varandra. Försöka förstå varandra. Försöka hitta vänliga lösningar tillsammans. För det mest går det att hitta dessa lösningar. 

Den här texten la vi in med en bild på vår Facebooksida Att leva i NUET, häromdagen:

”Om du kan vara positiv i en negativ situation, kommer du att kunna hantera situationen bättre och må bättre.”
Inte trodde vi att vi skulle få praktisera det så snart. 

Ha det gott allihopa! Önskar er en helg fri från aggressioner, rädsla och ilska.

Kram ❤ Susan