Om jag ser mig omkring är det lätt att tro att det inte hänt någonting här de senaste två dagarna. Det beror på hur man ser det.

Men… Om jag ser hur många kartonger som är upplockade…

Så har det hänt massor. I kaoset börjar jag skönja en viss ordning växa fram.
Kursrummet börjar ta form…

Som tur är har mamma hjälpt mig. Hon är som en maskin som far omkring och röjer. Tack lilla mamma!  Kroppen KÄNNS – om jag säger så. Speciellt fötterna. Ikväll har jag tagit hand om dem lite extra med lavendelkräm och sköna raggsockor.
Önskar er alla en riktigt skön helg!
Kram Susan