Nu har vi – jag och min man -mycket omkring oss som får oss att diskutera livet. Hur vi har det, hur vi tänker, och hur andra kanske har det.

Mannen käkade lunch med några andra män häromdagen. Då började en av dem berätta att han var så rädd för döden. Att han funderade mycket på döden och oroade sig för att dö. Att han hade svårt att njuta av nuet och livet och rädslan hängde över honom väldigt ofta. Det kom fram att alla utom en i sällskapet hade liknande tankar. Det här är män som är utåtriktade och så kallade ”lyckade” personer.

Två tredjedelar av alla självmord i Sverige begås av män.

Vad är det som gör att vi människor är så rädda? Vi är rädda för att inte duga. Rädda för att inte passa in. Rädda för att ta plats. Rädda för att vara oss själva.

Jag måste säga att fördelen med att bli äldre är att jag struntar mer och mer i vad andra tycker om hur jag ser ut, vad jag gör , vad jag tycker. Det är oerhört befriande.

Vad är det som gör att många inte kan njuta av livet. Det är faktiskt inte så långt. Vi vet inte ens om vi får en andra chans. Många går och är rädda för att leva och missar livet under tiden.

Många tänker att när jag blir pensionär DÅ! …ska jag gör det, och det och det. Tänk om man inte blir pensionär då?

Det hände min pappa. Han hade en stor underbar snickarbod. I 10 år gick han och sa att han längtade så till sin pension för DÅ skulle han minsann!
Han sa ofta: Fan va skönt när man får pension. Då morsan DÅ kan vi…!

Han valde att gå ett par år tidigare för att han kunde. Det blev inte som han tänkt sig. Ensamheten blev för stark, rädd för att möta sina demoner, rädd för det nya livet som väntade. Initiativkraften försvann. Alkoholen tog över och hjärtat stannade. Han dog samma år han skulle fyllt 65.
Han ville aldrig prata om sin uppväxt eller om hur han mådde.
Ibland blir jag så jäkla arg! Vad är det som är så farligt med det?
Att vi blir ledsna? Ja, det kan ju hända förstås men vad är det som är så farligt med det då?

Det finns inget som talar för att vi människor skulle tycka mindre om någon för att den är modig nog att berätta hur han eller hon mår! Tvärtom! Vi beundrar det. För vi vill alla vara modiga. Jag önskar att vi pratade lite mer och ofta med varandra om hur vi har det. Om hur vi mår. Varför vi gör de val vi gör. Vi skulle kunna lära mer av varandra. Få större förståelse för varandra.
Skala bort rädslor. Den ena efter den andra. Låta de bara försvinna bort mot horisonten och aldrig komma tillbaka. För det är inte värt det.
Gör det du är rädd för – för då kommer rädslan att försvinna!
Gör det du alltid längtat efter och gör det NU! Bestäm dig!
Låt livet leva i dig. Lev livet NU!

Kram Susan