Igår var jag med Alice på det tredje veterinärbesöket på en vecka. Det bildas svullnader som vi behöver hjälp med och vi behöver råd kring den lugnande medicinen. Hon blir så lugn att jag får bära ut henne på gräsmattan men hon vill varken kissa eller bajsa. Får mata henne bit för bit och passa henne varje minut så att hon inte river upp sina sår.

Det bli mycket väntande…
Hinner studera sortimentet i väntrummet/butiken minutiöst.
”Käckt” julgodis …

Dyrare kilopris än praliner. Undrar om hunden tänker: ”Å så gott granen smakar! ”

Ja, eller hur? …

Fantastiskt komiskt! …Eller kanske inte … är vi så lättlurade vi mattar och hussar? Igår kunde Alice i alla fall gå liiite bättre. Hon haltar inte lika mycket. Nu inatt väcker hon mig varje timme genom att slicka på täckets alla blod- och varfläckar!!! Vilket innebär att hon kränger med tratten och jag är livrädd att hon ska riva upp sina sår! Får passa henne hela tiden. Det här tär på mig, min sömn och mitt humör!! …känns så tråkigt att hantera detta nu när jag skulle vara med Mats och glädjas åt vår bok som kommer till Villan idag!
Tänker att jag kanske kunde passa på att göra lite nytta hemma så här innan jul nu när vi är låsta inomhus. Men det går inte att lämna Alice många minuter utan uppsikt.  Kanske blir det bättre …
Godmorgon till er alla!
Hoppas att ni får en fin torsdag!
Kram Susan