Alla inlägg av admin

…och det tar aldrig slut…

For upp till Byxelkrok igen. Packade bilen full. Skuffen och baksätet.

Alice skulle klippa sig på fredagen så hon fick stanna hemma med husse. Passargerarsidan med blandade kassar…

…och med nån liten loppiskruka som jag haffade någonstans på vägen förstås. 😉

Som jag längtat efter den här skylten denna gång!

Väldigt trött när jag kom upp. Det är så sövande att köra. Men lastade ur bilen i alla fall. Och så var hallen full igen!

Det känns som att detta aldrig tar slut! Jag har tappat räkningen på hur många lass jag kört.

Så väntade dagar av rensning och röjning. Röjt ur hela klädkammaren och organiserat upp den. Städat ur hela skafferiet. Ordnat plats i tvättstugan…OCH julpyntat. Och så en massa odefinierbart småplock där emellan.

På fredagen kom Mats med släp och Alice. Vi fick hjälp av grannen Anders att lasta ur trädgårdsmöblerna och lådor. Alice var nyklippt och blev så lycklig av att komma hit igen.

Vi unnar oss ibland en skön promenad…

… och lite vila…

Lite, lite snö har vi fått. Grå himmel men vackert, vackert

Byxelkroksbocken lyser ståtligt och ser ut över sundet.

… Det känns så skönt att Alice kommit upp och gör mig sällskap eftersom Mats vände direkt hemåt igen. Han sköter hela hanteringen av nya boken – marknadsföring, kontakter med distributör, detaljhandeln, tryckeriet och mycket annat… eftersom Boken om mitt liv verkar bli en populär julklapp så har han fullt upp…

…medans jag tar hand om det praktiska kring flytten. Så har vi delat upp det för att få ihop det under den här omtumlande perioden.

Det bästa med detta är att saker sorteras och minskas. Men det tar tiiid och det är ibland smärtsamt att skiljas från en del saker.

Nu är det ju som tur är, att allt är övergående – även detta. Inget är beständigt!

Sorterar även i allt som vi vill bevara från Mats barndomshem.

Så nu ”samsas” Mats farmors broderade duk med min mormors julbonad vid vår köksbänk i Kroken. ❤

Så möts de två kvinnornas skapande på Öland. ❤

Kram ❤ Susan

Onsdagsdepp

Ligger här och tycker synd om mig själv.

Jag som alltid är så stark… och så glad… och så positiv… Känner mig sliten och vill bara åka till Öland och ”eremita” mig. Ont i kroppen av allt bärande, städande och släpande! Galet ont i mina fötter! 4500kr fattigare på skoinlägg och inneskor (fula skor för 1100kr)…

… som jag är tvungen att ha för fötterna. Tur att jag sålde en Laminostol och pall igår för 5000kr – det gick ju nästan jämt upp! 😞

Önskar att någon bara kunde säga: Vill du ha hjälp?

Ja, vi hade ett par vänner som sa det, men vägrade ta emot eftersom jag vet att de har fullt upp själva ❤ (Ni vet vilka ni är).

Tror att jag kan räkna på min ena hand de tillfällen när någon människa har frågat mig någon gång om jag behöver hjälp. ❤ (Ni vet också vilka ni är) Just nu är jag lite ledsen. Vill känna mig liten. Bli lite omhändertagen.

Huset börjar kännas ödsligt, ligger och stirrar på tomma hyllor och packade banankartonger. Inte speciellt upplyftande.

Vet inte ens om jag orkar virka och lyssna på bok… självömkan är total.

Kram ❤ Susan

Vänner

Ett möte med det här paret går som vanligt alldeles för fort!

Alltid när vi ses har vi så mycket att prata om. Emelie och Andreas är paret som precis som vi, skriver, illustrerar och producerar sina egna böcker. Det började med en historiebok för barn om Kung Gustav III: Kungen som ville bli hjälte och sedan kom fyra till – Gustav Vasa: När Gustav blev kung, Drottning Kristina: Flickan som inte ville bli Drottning, Karl XII: Kalles vilda äventyr och Drottning Margareta: När Maggan tog makten. Alla finns på Adlibris och hos din närmaste bokhandlare.

Nu har de kommit med en superviktigt bok: Barnen i Kramdalen. Elaine Eksvärd har skrivit förordet.

10kr från varje såld bok går till organisationen Treskablinoll.

En galet viktig och bra bok om integritet, tafsare och nättroll. En bok som kan skona och rädda liv.

Bra jobbat Emelie och Andreas! Vi är stolta över ert fina arbete. ❤👍

Så köp den till dina barn eller barnbarn – det är mitt julklappstips i år.

Detta fantastiska och kreativa par tar sina två barn med sig och flyttar i Januari till varmare breddgrader i sju veckor! Vi kommer att sakna er men unnar er allt gott det kommer att föra med sig.

Det är en fröjd att ha vänner som er!

Mats och jag har inte så många vänner vi träffar regelbundet. Men de vi har, är fantastiska på många sätt! Alltid lär vi oss något nytt av dem och det är härligt att kunna ha meningsfulla och goda samtal som stannar i hjärtat lång tid efteråt.

Tacksam för värmande möten alla vänner!

Kram ❤ Susan

Hepp!

Hade så mycket att berätta och visa bilder på, men så raderade jag alla bilder i min mobil av misstag. Jag har ny mobil och mamma skulle få min gamla. Trodde i all hast att jag raderade i den gamla … Så var det ju inte! Hepp! Hade massor av inspirationsbilder och kom-i-håg-bilder … Bah!!!

Har försökt att återskapa bilderna med en app men de raderade bilderna kom inte ens upp för att ha möjlighet att återskapa – bara alla filmer?! Frustrerande! Men … Nu har jag släppt det tror jag – kanske tills jag plötsligt kommer på att jag saknar någon vacker bild…

Hursomhelst – det är materiellt – det är bara bilder.

Vi har njutit av det första julbordet. Gott, gott och jag lyckades äta lagom utan att må illa efteråt.

Varit hos goda vännerna Nina och Nils och ätit god mat med goda samtal.

Lillprinsen har gästspelat en natt och vi dekorerade pepparkakor, julfikade och såg tre avsnitt av Julkalendern.

…köpefika blev det… därför att ibland behöver man låta ambitionen vila…

…och så packar jag, sorterar och packar upp och flyttar och omplacerar… Det tar aldrig slut. I vårt sålda radhus. I vårt nya hus. I min svärmors lägenhet… sorterat bland Julias gamla bebiskläder – sååå mycket sött -vill spara allt, men iställetfårdetgå till Afrika! Hepp!

…och så omorganiserar och rensar jag samtidigt i Villa Livskraft.

Hepp! …Ååååååå så mycket jag ska vila efter 15 januari!

Och som ”grädde på moset” så har jag fått galet ont i mina fötter. Ringde vårdcentralen och fick tid den 15:e! Hepp hepp Hepp!? Hur ska jag klara mig till dess? Har så ont på kvällarna efter en arbetsdag att jag bävar varje gång jag ska resa mig upp!

Men… en hund tar inte hänsyn till onda fötter. Det blir skogspromenader men inte så långa. Tassar försiktigt fram i skogen för att skona fossingarna. Det går sådär…

Men en otroligt vacker svampros fångade jag idag…

… på en liten mossig stubbe.

Och av julpyntet ligger det mesta fortfarande i lådor, ja som sagt: ”ibland behöver man låta ambi… …”

Kram ❤Susan

#metoo

Jag har inte skrivit något om #metoo här på bloggen. Jag trodde inte att jag hade några erfarenheter att dela med mig av.

Men sedan #metoo startade på bred front här i Sverige har det fått mig att fundera och minnen har kommit tillbaka.

Generellt så har jag väldigt dåligt minne kring det jag varit med om, så jag är tacksam för de minnen som dyker upp.

Till exempel när jag var på den där nattklubben i Stockholm. Stod framför scenen på en konsert och en man trycker sitt skrev mot mig bakifrån och blir så påträngande att min manlige vän får lov att ställa sig bakom mig som en skyddsvägg.

Det här är jag, 20 plus nånting. En rätt blyg och osäker tjej som ständigt sökte bekräftelse på att jag dög. Jag gjorde det på två sätt. Genom att alltid GÖRA saker och för det få gillanden och förhoppningsvis beröm – vilket var mer sällsynt.

Eftersom jag aldrig fick bekräftelse från min pappa så sökte jag det från andra män. Jag trodde bara att jag dög genom mäns gillande. Om inte en man/kille var intresserad av mig – vem var jag då?

I mitt första riktigt långa förhållande kunde jag hamna i situationer som verkligen var förnedrande. Jag förstod inte att jag hade rätt att säga nej när det inte kändes bra. Jag var 15 år och det pågick i två år.

Det är något jag tidigt sagt till vår dotter: Gå aldrig med på något du inte vill göra!

När jag var cirka 22, 23 år sov en manlig vän över hos mig och började göra närmanden på natten. Jag låtsades sova, inget mer hände – han hade redan flickvän – också hon en vän till mig.

Jag jobbade i några år som dekoratör på Åhlens,Twilfit och Lindex. Stod ofta högt upp på stege och arbetade. Jag var dödligt trött på alla kommentarer från män som insinuerade den ”fria utsikten” eller gjorde sig lustiga över att jag som tjej gjorde manliga (enligt dem) sysslor. Jag hade ingen aning om att det var okvinnligt att klättra på stege, byta glödlampor, hålla/använda tång, måla, spika och hamra. Det hade jag gjort med pappa hela mitt liv.

Jag är tacksam för att jag aldrig varit med om något väldigt traumatiskt. Inga grova sexuella trakasserier – vad jag minns. Tillfällen har funnits!

Önskar bara att jag lite oftare sagt nej. Önskar att jag oftare tyckt att jag varit okej bara av mig själv – trott på mig själv – inifrån.

Jag är så tacksam att jag har en man som inte tafsar på andra kvinnor, som inte slänger ur sig sexistiska skämt och som är en sån fin, intresserad och bekräftande pappa till vår dotter. Men trots att han är det så kan jag ibland men väldigt sällan, märka hur normaliserat det är både hos mig och honom när han med helt harmlösa kommentarer och till synes helt omedveten om det, använder sig av manlig härskarteknik. Ibland märker inte han det. Ibland märker inte jag det. Så normaliserat är det! Och det kan jag bli galen på! Troligtvis använder jag mig själv av kvinnlig härskarteknik då och då. Blir lika trött på det!

Jag håller nu på att rensa inför vår flytt och hittar många bilder. Det väcker många, många minnen.

När jag var nyutbildad dekoratör fick jag jobb med att texta till en idrottsutställning. Historiken togs fram av två äldre män. Vi jobbade hela dagarna med detta under en tid. De var supertrevliga och gulliga men hur kommer det sig att jag plötsligt hamnade i knät på den ena?

Det är mycket harmlöst, ser mitt spända leende och tror inte att jag hamnade där frivilligt.

Jag ler lite samtidigt som jag ser bilden. Under min svarta väst har jag en collegetröja med texten:

The more I know men – the more I like my dog.

🤣🤣🤣

Jag har den faktiskt kvar. Står i flyttlasset och undrar… ska jag slänga, ge bort eller spara?

Eller – ska jag kanske rama in den som ett minne från 2017 då allt vände?

Ta vara på ögonblicken – du är fin som du är – våga säga ifrån utan att missunna dig att också säga ja ibland.

Kram ❤ Susan

Axplock

Numera går en vecka så fort att jag inte får till mer än ett blogginlägg per vecka. Kanske för att jag förflyttar mig mellan två bostäder varje vecka?

Här kommer axplock ur veckan som gått.

Jag målar.

Plockar om och organiserar i skåp och rum för att få plats med saker som flyttas.

Jag och Alice promenerar.

Bjuder några vänner på middag.

…myser…

Virkar hemligt bus.

Smälter ner ljusstumpar till nya ljus.

Fotograferar och marknadsför vår nya fantastiska bok.

Ser David Batras föreställning.

Virkar lite till.

Packar. Plockar. Städar. Mediterar.

Ha en fin helg!

Ta vara på stunden.

Kram ❤ Susan

Ser tillbaka på veckan som gått

Förra helgen hade vi återträff med några av oss som gick pilgrimsvandringen i Spanien i september. Tyvärr kunde inte alla komma.

Men vi som var där fick en alldeles underbar lördag tillsammans.

Vi delade intryck, både upplevda kring vandringen och sedan vi kommit hem. Så gott att dela erfarenheterna. Sedan mediterade vi tillsammans – en sååå skön stund!

Efter det pratade vi om möjligheten att välja att vara så mycket som möjligt i varandet och kärleken istället för att dras till rädslans domäner och egots luriga träsk.

Mycket, mycket närande och lärande samtal. Längtar efter mer sånna samtal. Jag blir aldrig trött på det – vill bara vara mer i det.

Vill träna på det som är bra, fruktsamt, kärleksfullt och livsbejakande i livet.

Dagen efter var jag med två av tjejerna på Kalmar konstmuseum och såg Design och Konsthantverksutställningen Sydosten. Sånt här tycker jag är kul…

Verk av Lena Håkansson.

Nedan Kristina Jeppsson …

Vi såg också delar av Designarkivets samlingar som ju ligger i Nybro utanför Kalmar. Glad att se så mycket idéskisser på framgångsrika konstnärer. Min favorit Stig Lindberg var representerad med många originalskisser…

Herbarium från 1947 …

Skisser inför Lisa Larssons keramikfigurer…

Bilder både högt och lågt och även mode från bl.a. 70-talet …

Vi avslutade söndagsutflykten med en god cajunbrunch på Park Hermina i slottsparken innan de åkte hemåt. Gott och mysigt!

På söndagskvällen var vi på Kalmarteater och såg Hitkommarna. Vår vän Peter Elmbergs initiativ till en mycket berörande musikföreställning om invandring och att vara flykting. Jag grät. Se den om du får möjlighet!

Sedan blev det höstlov och Lillprinsen Martin kom till oss ett par dagar. Han hängde på oss med allt vi styrde med och vi gick på bio.

Innan bion hälsade vi på Julia som höll på att göra en tårtbeställning. Gott såg det ut i alla fall.

Färdig…

Sedan har jag packat å packat å kört fullpackad bil upp till Byxelkrok.

Packat ur, packat upp och rensat. Varit på tippen och fixat! Phu!

Strukigt nya loppisgardiner till alla rum. La trasmattor under köksbordet för golven är lite kalla. Placerade ut ytterligare pelargoner som jag haft med mig från Kalmar.

Fredagen besökte jag Skäftekärrs julmarknad tillsammans med Helena, Erika, Mormor och Ann-Marie från Kroken. Här ett litet djurskydd i järnåldersbyn…

Strålande sol och jätteskönt väder. Sen avslutade vi med tjejmys med middag och bubbelbad hos mig.

Somnade som en stock i soffan när de gått!

Nu är det lördag igen och Mats har kommit hit. Nu blir det middag på pubben. Säsongens sista?

Ha en skön lördagskväll!

Ta vara på stunden!

Kram ❤ Susan

Knappknäpp

Som ni vet så är jag helt knapptokig! Jag har ett rätt stort lager med en herrans massa olika knappar. Numera går jag inte längre på loppis varje vecka – det är inte så mycket jag behöver längre.

Men idag ramlade jag in på Lindra för att leta gardiner och plötsligt så stod den där – burken med blandade STORA knappar – modeller man aldrig ser i knappburkar.

Vilket fynd! Kolla!

Alla knappar är så där sällsynt stora.

Är de inte fina?

Vet inte vad jag ska ha dem till…

Men kanske har jag en idé.

Jag kan ju inte bara samla på dem!

Eller kan jag det?

Alla knapparna för 30 kronor!!! 😄

Förut gjorde jag ringar av knappar men är inte så sugen på det längre.

Vi får se. Nu kan jag bara njuta av att sitta och titta på dem.

Kram ❤ Susan

Hur fort kan en vecka gå?

Förra lördagen bjöd dottern Julia oss hem till henne på middag. Bakad potatis med skagenröra. Galet gott!

Efteråt gick vi och lyssnade på Henrik Schyfferts föreställning Var inte rädda – klokt och mycket underhållande!

På söndagen åkte jag in till Julias arbetsplats – delikatessen på Coop. Där köpte jag en massa godsaker. Mats och jag tog en brunch framför TV:n. Tanken var att vi skulle se reprisen på Så mycket bättre men den var framskjuten till förmån för direktsändningen av #metoomanifestationen på Sergels torg och det blev ju ”sååå mycket bättre!” 😘

Efter det så lastade jag bilen full med prylar (jag tömmer sakta radhuset i Kalmar på saker) och tog hunden med till Byxelkrok. Med hallen full av grejor fick jag ny energi och möblerade om i vardagsrummet. Behöver planera och testa mig fram för vad som ska sparas, ges bort och flyttas av allt vi har i radhuset.

Tänk att jag tycker till och med att det är trevligt att vara ute i spöregn i ”Kroken”! Så här ser jag ut då. 😊

Mats farmors gamla fina porslinsdam med hundar blev söt i sovrummet. Fixade lite fint utanför huset. Fortfarande hänger stora bifftomater i pallodlingen.

Åter till Kalmar. Skrev en krönika om perfektion. Mats och jag föreläste på psykiatridagen. Själv lyssnade jag på en mammas gripande historia om sin i dotter och den här killen …

Joakim Hammar – mycket berörande om hur det är att ha Aspergers. TACK Joakim för det. ❤

Ja, så är det nu lördag igen!

Idag har vi som vandrade på el Caminon återträff. Det ska bli så mysigt att ses igen.

Svaret är: En vecka kan gå jäkligt snabbt! 😍

Önskar er alla en skön helg!

Kram ❤ Susan

Boktips med mystik

Jag ger sällan boktips här på bloggen men nu vill jag inspirera er att läsa Carlos Ruiz Zafons böcker.

För flera år sedan fick jag den första boken i en trilogi i födelsedagspresent av Mats. När jag läst den tog det inte lång stund innan jag läste de två följande böcker som fortsätter historien. De här böckerna är det…

Vindens skugga – 2002, Ängelns lek – 2008 och Himlens fånge – 2011.

Numera lyssnar jag mycket på böcker och hittade en annan, nyare bok av honom som heter Marina. Underbara formuleringar som vanligt. Här är ett utdrag ur boken:

”Han såg ut som en gammal överste utan krig och utan soldater. han hade en slocknad cigarr mellan läpparna och mer hår på varje ögonbryn än de flesta människor har på huvudet.

– Vad vet ni om Kolvenik? Vilka är ni? Vem har gett er min adress?

Florián ställde inte frågor, han avfyrade dem. Efter att ha kastat en blick bakom oss, som om han ville försäkra sig om att vi inte var förföljda, bad han oss stiga in. Huset var fullt av bråte och luktade som ett gammalt källarförråd. Där fanns mer papper än i Alexandrias bibliotek, men sorteringen sköttes av en bordsfläkt och ordningen var därefter.

– Kom med.

Vi gick förbi ett rum med massor av vapen på väggarna. Revolvrar, automatpistoler, mausergevär, bajonetter … Revolutioner hade genomförts med betydligt blygsammare utrustning.

– Herre min gud! mumlade jag.

– Det här är ingen kyrka, klippte Florián av och stängde dörren till vapenrummet.

Vi fortsatte in i ett litet matrum med utsikt över hela Barcelona. Till och med som pensionär fortsatte inspektör Florián tt hålla ett vakande öga på staden. På bordet sotd en halvfull burk bönor och en ölflaska, Estrella Dorada. Ingen tallrik, inget glas . ‘Polispension är lika med fattigpension’, tänkte jag. Florián satte sig på en stol framför oss och tog fram en väckarklocka. Han ställde ner den på bordet, med urtavlan vänd mot oss.

– Femton minuter. Om ni efter en kvart inte  har berättat något som jag redan vet kastar jag ut er med huvudet före.

Det tog oss betydligt mer än femton minuter att berätta allt som hänt. Victor Floriáns fasad började snart krackelera. Under den hårda ytan framträdde en sliten och rädd man som höll sig gömd i det här rucklet tillsammans med sin vapensamling. När vi var klara tog Florián ut cigarren, och efter att ha vridit och vänt på den under nästan en minut, tände han den. Sedan såg han ut över staden som låg insvept i dis och började tala.”

 Marina – Läs den!

Den handlar om Marina och Óscar som kommer kommer mysterier på spåren och innehåller mycket mystik i spännande miljöer med en sällsam historia och så klart kärlek.

Jag avundas verkligen er som har dem olästa. Tyvärr har jag inte hittat fler böcker av honom översatta till svenska. Kanske läser jag om trilogin.

Hoppas att du tycker om dem! Miljöerna sätter verkligen fart på fantasin!

All gott till er alla så här i höstrusket!

Ta vara på stunderna som kommer och går!

Kram ❤️ Susan