Världen är drabbad och människor är stressade! …i alla fall vissa. Coronaviruset har skapat nya frågor kring våra liv, beteenden och hur vi tänker.

En del människor reagerar och agerar som att mänskligheten kommer att går under  – eller kanske mer som – att de själva riskerar att dö.   Vissa människor tar det med mer ro. Hur kommer det sig att vi reagerar så olika?

Är det de som är mest stressade som kommer att ha gjort rätt eller är det de som lugnt ser på? Eller är det kanske så att det inte finns något ”rätt” eller ”fel” sätt att reagera och agera?

Självklart är det naturligt att vara orolig om man har närstående i riskzon. Men den ökade irrationella oron är det som oroar mig.

Jag sitter just nu ensam i vårt hus på norra Öland och skriver på vår uppföljare till Lär dig leva. Mats och jag behöver arbeta ostört på var sitt håll och därför befinner han sig i Kalmar. Min ensamhet är helt naturlig ”off season” här på landet i Byxelkrok. Som vanligt har alla  restauranger stängt för säsongen, endast ICA-butiken är öppen.

Innan Coronapandemin drabbade oss var det inte heller så många deltagare på de aktiviteter som erbjuds i byn eftersom vi inte är så många boende här. Den naturligaste och enda öppna allmänna samlingsplatsen är den lokala ICA-butiken och där står inga hyllor tomma som på det stora varuhuset i Kalmar.

Kanske faller det sig mer självklart för oss på en så liten och hyfsat isolerad ort att ta detta med ro? Men människor kommer och går även här. Årets första stora folkfest närmar sig, många reser då hit till sina sommarstugor, börjar ta hand om sina trädgårdar, firar påsk och umgås. Det är en hel månad kvar dit men den lokala föreningen har ändå tagit beslutet att ställa in påskäggsletandet för barnen som brukar ske utomhus i en vacker hage i Lindskogen.  Kanske är det bra – kanske inte.

Igår var jag och en väninna på bio i Löttorp som ligger ett par mil söderut. Vi var cirka 14 personer i salongen – väl utspridda.

Filmen var fantastiskt bra och väckte många frågor och funderingar. Vem parasiterar på vem, egentligen?

Definitionen på parasitism enligt Wikipedia: Ett förhållande mellan organismer där den ena organismen, parasiten, utnyttjar värdorganismen för egen vinning på ett sätt som skadar värdorganismen och drar näring ifrån organismen.”

Nu är det ju ett virus och inte en parasit vi oroar oss för men jag kan inte låta bli att tänka att den här filmen kom i en väldigt speciell tid och det är svårt att inte dra paralleller till det som händer i världen på många olika sätt. Men – för att återgå till min första fråga: Hur kommer det sig att vissa är mer benägna att vara orationellt rädda men andra inte?

I tider där många redan – innan Covid-19 kom – börjat fokusera på det eventuella ”hotet” kring vårt eget priviligerade liv, genom att stötta ett politiskt parti som till 100% skapar väljare genom att sprida rädsla, är det lätt att späda på den rädsla som redan finns. Vi lever i ett samhälle, i en värld, där vi är så stressade att vi inte har förmågan att tänka själva längre. Stressen gör att vi hela tiden prioriterar det mest akuta i vår tillvaro och  tycker säkerligen att det är skönt att någon annan tänker åt oss.

🌷🌷🌷🌷🌷🌷🌷🌷🌷🌷🌷🌷🌷🌷🌷🌷🌷🌷🌷🌷🌷🌷

Jag tänker att det människor utsätts för nu är en enorm stress. Vi reagerar olika på stress eftersom vi är olika rustade för det. Vissa bränner ut sig – andra inte!

Det första symptomet på att du är stressad är oftast att du inte kan sova ordentligt. Ett annat av de tidiga stressymtomen är att empatiförmågan minskar – vi har fullt upp med att själva försöka ”överleva”.

Jag tycker att det är viktigt att vi pratar om hur farligt det är med stressen för den skapar rädsla och rädsla skapar  brist på empati. Det samhället vill vi väl inte ha?

Gör en massa bra saker istället för att gå och oroa dig. Oron i sig skapar mer oro. Vi behöver lugna ner vårt inre genom att göra vettiga saker  och ge oss utrymme att tänka vettiga tankar, inte genom att tömma butikerna på förnödenheter.

För i så fall: Kommer du att ge din granne en toarulle eller en burk ravioli om hen frågar om du har någon kvar?

Stress är med andra ord otroligt farligt på många sätt och det är ett stort eget ansvar att ha.

Det vi brukar rekommendera vid stress gäller även bra i Coronatider:

🌷Ta kontroll över din andning: Ta medvetna lugna andetag ända ner i magen. Det lockar fram lugn-och-ro-hormonet oxytocin, lugnar ner hjärtslagen och tar dig till ett allmänt lugnare tillstånd.

🌷Vila. Passa på att lära dig något om dig själv genom att stressa ner. Se den här tiden som en möjlighet att samla kraft tills allt är över.

🌷Ta promenader, spring, cykla – för vi får fortfarande var utomhus.

🌷Lyssna på experter. SvR P1 har många bra inslag.

Sen kan vi nyttja tiden till en massa saker som vi inte hunnit med innan:

🌷Förutom att du kanske har arbetsuppgifter du behöver klara av hemma: Läs boken som stått länge i bokhyllan. Börja måla om du länge velat det. Sticka, laga matlådor och frys in. Ring en vän du inte talat med på länge. Putsa fönster, tvätta bilen. Ta ett bad. Baka ett bröd. Laga kläder, måla om ett rum.

Vad mer kan du komma på?

Varma Hälsningar och uppmuntran till att ta det lugnt. Allt går över – även detta.

Kram 🌷💚🌷 Susan