Kategoriarkiv: Hemma hos oss

”Vara” helg

När fredagen kom, anlände Mats med vårt extrabarn Martin,som vi lånar ibland men denna gång var mamma Phuong också med! Innan de kom förberedde jag lite helgmat,  städade i gästrum, bäddade rent och fixade…

Det är skönt att få besök.  ”Görat” stannar upp, och ”Varat” tar över. För mig är det lätt att vara mycket i ”Görat” när jag är ensam. Jag städar, pyntar, tvättar, fixar i trädgården, målar eller jobbar med annat… jag kan till och med ha svårt att sätta mig med en bok när jag är ensam. Känner mig ”onyttig” på nåt sätt… men en kortare meditationsövning blir det då och då.

Mot kvällen kom de och vi åt tacos.  Alla var trötta vi hade haft en hektisk dag allihop… men mysigt att vara tillsammans. På lördagen blev det lång skön frukost. Älskar det när vi har besök. Samtal och frukost i ett par timmar…

Mats och Martin tog en promenad och en tur till återvinningen. Jag och Phuong bakade en variant på kanelbulle i långpanna. Phuong är duktig på att baka och tänkte passa på när jag hade ett proffs i köket! Hon tog självklart över och jag assisterade mest.

Vi spelade spel och tittade på fotboll och lite friidrott. Jag och Martin lärde Phuong att spela Fia med knuff och det visade sig att man spelar det i Vietnam också, med hästar som pjäser. Jag introducerade Kinaschack för Martin och lite Othello blev det också. Jag gillar att spela sällskapsspel men det gör inte Mats. Därför passar jag på när vi har besök.

På söndagen åkte de andra tillbaka till Kalmar efter frukost. Det blev väldigt tyst och jag städade, plockade och pysslade lite igen. Inspekterade trädgården lite och konstaterade att fler pelargoner måste inomhus nu!

Det börjar bli kallt även om det ännu inte är frostnätter här. Solen värmer fortfarande upp vissa lägen runt huset. Phuong plockade in de sista tomaterna i helgen. Så himla goda!

Söndagseftermiddagen ägnade jag till att laga fisksoppa, kantarelltoast och lite småfix.

Runt 17-tiden knackade Anne-Marie på med sin vovve Vincent och en flaska bubbel.

Vi käkade, babblade och bubblade.

Gott var det! …och jag blev glad när jag fick spela ytterligare ett parti Kinaschack och Othello med Anne-Marie. 😊 Vincent fick ett tuggben efter Alice men visste inte riktigt vad han skulle göra med det. Anne-Marie tog över honom precis innan sommaren och han verkar inte så bortskämd med tuggben. Han gillade i alla fall soffan.

Vincent är en så otroligt fin hund. Så försiktig, lugn och go. Han är sex år och har verkligen funnit sig fint hos Anne-Marie. De har blivit ett bra team och det syns att ”Vince” verkligen älskar och Anne-Marie för han följer hennes rörelser nyfiket och uppmärksamt.

Vi skulle bubblat i Spabadet också men orkade inte ta oss ut … jag tar kanske ett bad i dag istället.

Nu ska jag fortsätta mitt illustrationsuppdrag… mer om det så småningom.

Önskar er alla en fin vecka!

Kram ☀️💞☀️ Susan

 

 

Möten som berör

Min senaste krönika i den lokala gratistidningen Kalmarposten:

🌸          🌸          🌸          🌸          🌸          🌸          🌸          🌸          🌸          🌸

MÖTEN SOM BERÖR

 Eva kom in i min sommarbutik i Byxelkrok. Vi hade aldrig träffats förut. Hon var inställd på att köpa med sig en av mina posters men kunde inte bestämma sig för vilken hon skulle ta. Under tiden pratade vi om allt möjligt…

Hon höll till slut i en bild med texten ”Ingen är perfekt – alla är fantastiska” men var fortfarande osäker. När hennes man kom in sa han direkt: ”Den ska Emelie ha!”. Mannen gick ut och Eva började berätta historien om Emelie medan tårarna föll på både hennes och mina kinder.

Emelie är barnbarnet som är så unik att hon är ensam i världen med att ha den kromosomavvikelsen som hon har. 20 personer har liknande avvikelser men Emelie är den enda som har enbart den som gör henne unik. Emelies mamma och pappa har kämpat länge – många år – för att få henne. Eva berättade kort om deras kamp för att få barn. 

Jag tänker att vi människor är så fiffilurigt skapta med många olika förmågor och det är verkligen tur att vi inte har förmågan att se vilka prövningar vi står inför innan vi är i dem! Hade vi kunnat det så hade vi  kanske gett upp för länge sedan.

Jag har en poster som det står ”Jag kan – Jag vill – Jag vågar!” på. En dag stod en liten flicka framför den och sa: ”Den vill jag ha!”. Hon var nog inte mer än 5-6 år. Efter mycket tittande runt bland posters hör jag hur hon viskar till sina föräldrar: ”Jag vill ha den vid min säng för då kanske jag vågar sova hela natten i den!”. Tösen trodde nog inte att jag hörde men jag jublade inombords och tårarna stiger i ögonen på mig när jag skriver det här.

Ord är så starka! Det är så viktigt vilka ord vi omger oss med och vi kan välja dem.

Många som kommer in till mig bär med sig orden från Mats och mina böcker inom sig. När de ser budskapen och bilderna blir det ytterligare en påminnelse om att ta hand om sig själv, att bry sig om andra, att börja fundera över vad som är viktigt i just deras liv. Det behövs så lite för att beröra och bli berörd. Många människor TÄNKER FÖR MYCKET och KÄNNER FÖR LITE… som John Lundvik sa efter att han vunnit Melodifestivalen.

Kanske är det så att många som kommer in i min bod plötsligt börjar KÄNNA…? Det är ju som bekant mycket mer accepterat att ”tänka” än att ”känna”. Att känna är för många obehagligt, skrämmande, farligt, för personligt… Varför har det blivit så?

Jag är ödmjukt tacksam för att mina bilder och texter berör som de gör. Jag märker att många som kommer in i butiken stannar länge. Det är något magiskt över att omges med så mycket sköna budskap. Det är som om vi är svältfödda på dem! Vissa tackar för en härlig stund och går vidare. En del möten leder till djupa samtal om något som berört dem. Vissa vill köpa alla bilder och budskap för de behövs, men vid olika sinnesstämningar och vid olika tillfällen. Jag brukar säga: -Vilket budskap vill du se när du vaknar varje morgon?

🌸          🌸          🌸          🌸          🌸          🌸          🌸          🌸          🌸          🌸

Här är ytterligare två härliga möten…

Jag och Anette, som också hade sin man Lasse med sig… mycket att tala om och igenkännande…

Caroline och Jojje… som bjöd på fina och berörande samtal…

…och så kvinnan som var musikterapeut och hade skapat stillsamma, rogivande anknytningssånger för föräldrar med nyfödda bebisar! Hon berättade fantastiska historier! Både härliga och sorgliga. Hur vissa föräldrar har mer kontakt med sin mobil än sin bebis! Om hur föräldrar tappar anknytningen till sina bevisar eftersom de inte förstår hur viktig närkontakten och ögonkontakten är för små barn.

Den lilla tysk/svenska unga kvinnan som fick en tysk översättning av vår bok Lär dig leva, men köpte den svenska för att hon ville träna språket. Hon hade bott i Sverige sina första 8-9 år som barn. Hon ville först inte köpa något eftersom hon hade sån liten väska för packningen och skulle flyga hem, men  det slutade med att hon gick med fyra böcker och fem posters. 💖🙏💖 Lycka till med dina kreativa hälsokurser!

Det finns så många härliga och engagerade människor som jobbar i det tysta. Det är gott att möta några av dem!

Kram 🙏 Susan