Taggarkiv: Boken om mitt liv

NÄRA & NU

Årets första krönika i Kalmarposten 3 januari 2018

2017 är över. Är du en person som med nostalgi mest tänker tillbaka på allt som varit eller är du en person som med förväntan enbart tänker på det nya året?

Kanske tänker du på båda sätten. Vad är det vi minns?

Troligast är att vi minns det som gett upphov till de starkaste känslorna. De som fått oss att bli rejält upprörda, glada, ledsna, lyckliga…

Själv är jag en väldigt nostalgisk person med (ofta) skapligt dåligt minne. Det är kanske därför som jag tycker om att spara och bevara.

Jag har alltid tyckt om gamla saker och samlade tidigt på gamla plåtburkar. Pappa satte upp en hylla till dem i mitt rum.

Som artonåring började jag klä mig i second-hand-kläder och gick ett tag runt i en gammal trenchcoat för herrar och en herrhatt långt nerdragen i pannan. När jag var runt 20 år fick jag en gammal vacker grå 40-talsdräkt av en släkting. En snäv kjol med en figursydd, tajt kavaj och jag tyckte att den var så fräck! När jag tog min andra student på Dekoratörskolan i Gävle gjorde jag det i en gammal underklänning i grov vit bomull och en halmhatt från (sedan länge nedlagda) Gefle Halmhattsfabrik.

Under flera perioder i mitt liv har jag fört dagbok. När jag var tonåring klistrade jag in biobiljetter och annat smått och gott. Jag hade som sagt ett starkt behov av att bevara redan då. Undrar varför?

Vissa människor har inga problem med att slänga. Ingen sentimentalitet alls!

När vi nyligen röjde i svärmors lägenhet efter hennes bortgång, råkade en hel låda med mycket gamla bilder och fotoalbum komma med av misstag till Stadsmissionen och blev därmed kastad! Jag grät högt en hel eftermiddag av förtvivlan! Det var en sån skatt!

Jag funderar inte speciellt ofta på framtiden. Vad som ska hända. Hur det ska bli. Tror att jag är mer sån som tänker: det som sker, det sker. Det kan ju låta som att jag mer lämnar år ödet att bestämma vad som ska hända mig och så har det nog varit i många perioder. Det har också gjort att jag upptäckt att jag inte är speciellt bra på att sätta upp mål som jag vill uppfylla. Men samtidigt är jag ganska bra på att planera något som ska ske. Jag har vad jag minns – aldrig riktigt oroat mig för morgondagen eller framtiden. Undrar vad det beror på?

När jag klurar på mitt eget förhållningssätt till dåtid, nutid och framtid så är jag oerhört tacksam för att jag trots allt är så kapabel i nutid. Min nostalgiska ådra kanske är ett tecken på att de flesta människor vill lämna något beständigt efter sig – frågan är om någon annan kommer att bry sig om det när en inte lever längre?

Mats och min senaste bok ”Boken om mitt liv”, är ett resultat av våra gemensamma idéer om att bevara och minnas. Ett sätt för mig att spara och bevara för framtiden. Äntligen har jag fått min livs ”dagbok”!

Jag skriver då och då i mitt exemplar. Jag klistrar in bilder och andra ting. Med bilderna väcks minnena och det är både jätteroligt och i bland lite vemodigt.

Jag önskar att jag kunde sitta som en fluga på väggen och se våra barnbarns barn sitta och läsa om mig i min bok och om Mats i hans bok. Jag hoppas att de är nyfikna på att lära känna oss.

Men just nu räcker det gott att fundera lite på 2018. Jag väljer att vara optimistisk. Hoppas och tror att året kommer att bli det bästa någonsin. Vad annat kan en göra? Men – blir det inte det bästa året så blir det gott nog – för jag veeet att även det som kanske i stunden inte känns bra, resulterar på sikt i att jag utvecklas och växer. Jag vet att det alltid blir så.

Kanske ska jag ha som mål att bli bättre på att sätta upp mål?

Hur tänker du om allt detta?

Kram ❤️ Susan

 

En snabbis i Kalmar och Lars W.

Tog Alice med mig hem till Kalmar en sväng. Undrar hur länge jag kommer att benämna Kalmar som ”hem”?

Hursomhelst – vi hade gruppsamtal med exportrådet i Japan/Tokyo på agendan och det gick rätt så bra. Fortsättning följer!

Vi fick möjlighet att skylta upp vår bok Boken om mitt liv i ett fönster o stan tillsammans med tavlor… jag gjorde en snabbutryckning. Min snabbaste skyltning någonsin cirkus 20 minuter! Nånting av den gamla dekoratören finns kvar! 🤣

Sedan hämtmat i bilen – Sushi – och samtidigt lite brödsmulor till fåglarna vid slottet.

Lördagen lite middag för Phoung och Martin som nu reser hem till Vietnam en månad och hälsar på familjen. Lite klappar blev utdelade också.

Så packade jag bilen full igen igår, söndag och styrde mot Öland igen. Stannade i Halltorp på Vida konsthall för att äntligen se Lars Wallins utställning som snart är över. Velat se den sedan i somras!

Här bjuder jag nu på en bildkavalkad från den…

Skisser…

Rött…

Rosa…

Detaljer…

Kännaochklämmamöjligheter…

Under våningen…

Brudarskrudar…

…och så lite Macode Linde…

Väldigt speciellt…

Och så äntligen Byxelkrok.

Hallen full igen men nästan tom – igen! …Lite vila med Mad men.

Önskar er en fin vecka med lite andrum i den eventuella julstressen.

Kram 🕯🕯🕯 Susan

…och det tar aldrig slut…

For upp till Byxelkrok igen. Packade bilen full. Skuffen och baksätet.

Alice skulle klippa sig på fredagen så hon fick stanna hemma med husse. Passargerarsidan med blandade kassar…

…och med nån liten loppiskruka som jag haffade någonstans på vägen förstås. 😉

Som jag längtat efter den här skylten denna gång! ❤ Andas.

Väldigt trött när jag kom upp. Det är så sövande att köra. Men lastade ur bilen i alla fall. Och så var hallen full igen! ❤ Några medvetna andetag.

Det känns som att detta aldrig tar slut! Jag har tappat räkningen på hur många lass jag kört. Andas.

Så väntade dagar av rensning och röjning. Röjt ur hela klädkammaren och organiserat upp den. Städat ur hela skafferiet. Ordnat plats i tvättstugan…OCH julpyntat. Och så en massa odefinierbart småplock där emellan.

På fredagen kom Mats med släp och Alice. Vi fick hjälp av grannen Anders att lasta ur trädgårdsmöblerna och lådor. Alice var nyklippt och blev så lycklig av att komma hit igen.

Vi pausar ibland med en skön promenad… Andas…

…eller bara stannar upp med några andetag…

Lite, lite snö har vi fått. Andas.

Grå himmel men vackert, vackert

Byxelkroksbocken lyser ståtligt och ser ut över sundet.

… Det känns så skönt att Alice kommit upp och gör mig sällskap eftersom Mats vände direkt hemåt igen. Han sköter hela hanteringen av nya boken – marknadsföring, kontakter med distributör, detaljhandeln, tryckeriet och mycket annat… eftersom Boken om mitt liv verkar bli en populär julklapp så har han fullt upp…

…medans jag tar hand om det praktiska kring flytten. Så har vi delat upp det för att få ihop det under den här omtumlande perioden.

Andas.

Det bästa med detta är att saker sorteras och minskas. Men det tar tiiid och det är ibland smärtsamt att skiljas från en del saker.

Nu är det ju som tur är, att allt är övergående – även detta. Inget är beständigt!

Sorterar även i allt som vi vill bevara från Mats barndomshem.

Så nu ”samsas” Mats farmors broderade duk med min mormors julbonad vid vår köksbänk i Kroken. ❤

Så möts de två kvinnornas skapande på Öland. ❤ Andas.

Kram ❤ Susan

Axplock

Numera går en vecka så fort att jag inte får till mer än ett blogginlägg per vecka. Kanske för att jag förflyttar mig mellan två bostäder varje vecka?

Här kommer axplock ur veckan som gått.

Jag målar.

Plockar om och organiserar i skåp och rum för att få plats med saker som flyttas.

Jag och Alice promenerar.

Bjuder några vänner på middag.

…myser…

Virkar hemligt bus.

Smälter ner ljusstumpar till nya ljus.

Fotograferar och marknadsför vår nya fantastiska bok.

Ser David Batras föreställning.

Virkar lite till.

Packar. Plockar. Städar. Mediterar.

Ha en fin helg!

Ta vara på stunden.

Kram ❤ Susan

Tillbaka

Tänk att en kan bli så skogstokig på tekniken när den inte fungerar. Har sedan gårdagen verkligen fått djupandas om och om igen efter att jag bytt mobiltelefon. Plötsligt kommer jag inte in på min Instagram, jag måste skaffa nytt bankid för att kunna använda Izettle, mobilbank och Swich! Och så kom jag inte in på min WordPressinloggning! …tills Nu! 

Suck! Känns nästan som jag inte har koll på någonting när inte allt fungerar på mobilen! Hua! Plötsligt ligger mycket av mitt liv inte i mobilen! Vad är det för liv jag lever när allt det här får ta så stor plats? Vad är det för fel på mig när jag blir helt förvirrad av att inte ha koll på allt och det inte fungerar? Om alla bilder på Instagram försvinner – vad är jag då? 

Många frågor en kan ställa sig och svaren dröjer. Hursomhelst jag är tillbaka – livet pågår och det gäller att vara närvarande och tacksam. Mats och jag har hunnit besöka bokmässan förra helgen och introducera vår nya bok Boken om mitt liv.

Direkt därifrån for jag till Byxelkrok och hade min bod öppen på skördefesten.

Några dagar med Alice på Öland.

Sedan tillbaka till Kalmar igen.

I fredags begravde vi Mats mamma. Astrid som blev 93 år och var mentalt kristallklar ända in i det sista. Men kroppen gav vika. Hon var med mig under min vandring i Spanien och jag fick aldrig träffa henne igen när jag kom hem – då hade hon släppt taget och vandrat dit ingen av oss på jorden varit.
Vila i frid lilla fina Astrid. ❤

Igår fick vi besök av lillprinsen. Vi tog en tur på stan, Mats och han var på bio och jag var på brodericafé. Ett armband ska det bli. 

Idag var vi lite trötta så vi tog en tur till Färjestan och åt på Seasalt. 

Jättetrevligt ställe med lyhörd personal. Jag åt oxkind för första gången. 

Mats och Martin… ❤

Lillprinsen tappade en tand. Jag packade de två första flyttlådorna med lite glas och porslin. Söndagen lider mot sitt slut. Tillbaka i cyberrymden och i livet.
Nästa gång ska jag skriva om min pilgrimsvandring i Spanien.

Njut av stunden och ögonblicket. 

Kram ❤ Susan