Taggarkiv: Minnen

Nostalgi

Ja, det blir mycket av det när en rensar ur huset. Vad den stora lådan som stått i garaget innehöll hade jag glömt för längesedan. Där fanns väl utvalda delar jag sparat från min uppväxt. Nu är det dags att sålla ytterligare.

Jag har alltid varit en sparare.

Jag hittade ett papperskuvert fullt med utklippta bilder från Kamratposten. Minns att jag gjorde collage på väggarna i mitt rum med dem.

En hästpärm full med information där jag försökte lära mig hur hästar skulle skötas. Allt från hästens alla delar, skötsel, utseende och till och med en egen flik för roliga historier med hästinnehåll.

Och så bilder förstås. Både vykort och urklipp.

Drömmen om en häst. Jag skötte om en jättehärlig åsna vid namn Grålle, som jag också red regelbundet. Han var min ögonsten…men på kuvertet har jag skrivit: ”Åsnor är bra men hästar är bäst”…

Samlarbilder och min brevväns hemmagjorda hästtidning…

Och så Barbieprylarna också.

Vet inte hur jag ska sortera. För en nostalgisk samlare som jag blir det svårt. Tänker mig att den här bloggen blir fin att återkomma till när allt är borta.

Tror att jag ska tvätta upp några utvalda Barbiekläder och hänga upp dem fint i Barbiegarderoben. Det får bli det jag sparar. Reste får jag slänga eller ge bort. Många plagg har mamma och mormor sytt eller virkat.

Samlade ishockeybilder också. Till Mats stora glädje! 😍 Han hade ett exakt likadant samlaralbum när han var liten. Då – 1971 var han 8 år och jag 10.

Det var ju VM och det tittade jag på.

Blir också fascinerad över hur fint jag skrev när jag gick i andra och tredje klass. Kommer ihåg att bilden var ett klistermärke som fröken satt överst på boksidan.

Minns inte att jag fortsatte att skriva så fint i tonåren! Tappade det nånstans på vägen.

Ja det är sannerligen inte lätt att veta vad jag ska spara… samtidigt som allt bara har ett värde för mig.

Som alla brev och vykort jag fått av vänner…

… heeelt otroligt! Har gått igenom alla vykort och blir så glad för påminnelsen om alla som skickat en hälsning. Här är vykort från hela världen! … och tänk att vi tjejkompisar faktiskt skickade brev till varandra då och då. Fint att påminnas eftersom jag glömt det.

Nu är jag så himla glad att jag sparat detta. Delar av det blir jätteroligt att sätta in i min ”Boken om mitt liv”!

Hittade en annan rolig grej kring det som jag visar nästa gång.

Natti natti!

Ibland är det också härligt att tänka på det som varit.

Godnatt! ❤ Susan

Första Januari 2018

Ja, det känns bra. Nu är vi på den sida där det blir ljusare och ljusare.

Jag saknar ljuset mer sedan vi började vara mer på norra Öland. Här är mörkret så uppenbart. Här går vi knappt ut efter att mörkret anlänt och det är tidigt och det blir väääldigt mööörkt!

Jag har redan plockat bort tomtar och julpynt! När annandagen är över brukar jag vilja starta om. Möjligtvis får en och annan julstjärna vara kvar – för mörkrets skull.

Så – nu har spiselkransen fått ge plats till några figurer jag räddade inom familjen när vi rensade Mats föräldrahem. Några söta keramikfigurer som hans moster Elsa gjort. Tant Brun, Tant Gredelin och tant Grön med sina hundar. Tycker att de är så söta.

Nyårsafton startade med att jag fick hjälp att flytta alla fönster (som vi bytte ut för ett år sedan) och ställa dem på lagring. Tänker att de ska bilda något litet växthus så småningom i framtiden. Tusen tack Ann-Marie, Henke och Olle! Ni är årets sista hjältar!

Sedan skrotade Mats och jag på varsitt håll. Jag fixade och röjde lite i garaget och Mats värmde lite julmatsrester vid fyra, vi åt och klockan tickade på. Vid halv sju hade jag inte duschat än!

In med lite grönsaker i ugnen, dusch och lite nyårsstass.

Vi käkade gott!

Ingen glamorös Nyårsafton men väldigt skön. Regnet strilade utanför, så det blev en kort promenad för Alice och Mats. Fejstajmade med Phuong och Martin i Vietnam och såg Skavlan.

Vi reflekterade lite över året som gått.

Vi drog några inspirationskort inför nya året och jag drog dessa.

Känns väldigt spännande att spekulera kring dem inför nästa år.

Jag känner stor tillförsikt inför 2018. Vad kommer att bjudas? Några nya vänner? Fördjupning i mina nuvarande relationer? Fördjupning inom mig? Vad kommer att dyka upp i mitt hjärtas kreativa kammare? Vad kommer jag att sitta här och förundras över om ett år?

Det är så spännande att inte veta och så spännande att ändå veta att jag själv väljer hur jag förhåller mig till vad det nu än är som händer. Där finns en stor tillit!

Förra året gjorde jag den vandringen i Spanien som jag längtat efter i så många år. Nu sitter jag här med så ont i fötterna att jag knappt kan ta en promenad med Alice!

Sånt är livet! Kanske hänger det ihop. Det brukar det mesta göra.

Hur ser du på det nya året? Vad drömmer och hoppas du på?

Önskar er alla en skön första dag på nya året … till att börja med.

Kram 💖 Susan

Kärt möte

I lågstadiet hade jag en bästis – Kerstin. Jag var otroligt facinerad av henne och hennes familj. Hon var modigare än mig när vi klättrade i träd.
image
Kerstins mamma skapade Uggletavlor av tyg som jag beundrade och hon hade två avundsvärda storebröder – jag hade inga syskon då – varav den ena skapade små husmodeller som var spännande att se på. Pappan minns jag inte. Han var kanske på jobbet mest – som de flesta pappor var då i mitten av 60-talet.
När jag var tio så flyttade vi till andra sidan stan. Kerstin och jag tappade kontakten men hittade varandra igen på Facebook för en tid sedan. Det är det jag tycker mest om med Fejjan!
Igår kom Kerstin cyklande för att hälsa på mig i Byxelkrok! Så härligt möte!

image

Jag är så glad att du kom Kerstin! Det är så härligt att påminnas om sådant jag glömt. Anar att där finns mer…
Även om du bor i Härnösand så vet jag att vi kommer att ses igen fina du!❤

image

Jag glömde ta bilder av vårt möte men har fått låna av Kerstins vän Channah, som hon tog i början av veckan.
Kram till er båda!
Susan

Fredagsmys

Fredagsmys!
Grillning, vänner, nära och kära.
Vad är fredagsmys egentligen?
Phuong som är från Vietnam reflekterar över att svenskar inte ger sig ut på galej på fredagar utan hellre stannar hemma.
Jag säger att det skulle vi kanske göra om det var lite billigare att gå ut och äta på restaurang.

20131030-213020.jpgSedan jag lärde känna Phuong har jag funderat mycket på vårt svenska språk och på våra ord. Jag älska bokstäver, både att rita dem, skriva och att laborera med formerna på dem. Phuong tycker det är svårt. Jag förstår det. Jag har svårt att uttala ord på vietnamesiska som hon försöker lära mig. Glömmer så snabbt.

En sak jag funderade på häromdagen var ordet kylskåp. Vi säger sällan eller aldrig frysskåp. I en kyl kyler vi saker och i en frys fryser vi ner saker. Men om det är kallt ute så säger vi att vi fryser. Det gör vi ju inte, vi borde säga att vi kyler. kan inte vara lätt för en människa att förstå det som ska lära sig svenska.
Jaa…det är sånt jag kan gå och fundera på ibland.

En septemberkväll att njuta av och vara tacksam för.
Speciellt när tonåringarna vill vara hemma och njuta med oss. Phuong har alltid en tårta med sig när hon kommer. Går inte att räkna kalorier i hennes sällskap. Smaskens som vanligt!

20131030-213457.jpgPhuong har en underbar liten son som är fyra år. Här är Martin och jag när vi var vi fyren Långe Erik i somras.

20131030-213911.jpgResten av kvällen tittar vi på gamla bilder och minns sommaren.
Kram till er alla!
Susan