Etikettarkiv: Privat

Sommarens sista dagar

Plötsligt är vi där. Sommaren är så gott som slut och alla har åkt hem till sig. Fixade därför en sensommarmiddag med vänner vi knappt hunnit träffa. Jag lagade egen tomatsås på egna tomater och parmesanpanerad kyckling! Längtade så efter det! Några av gästerna hade med renodlade vindruvor som smakade ljuvligt gott! Faktiskt de godaste jag någonsin ätit!

Jag inser att vi närmar oss en utflyttning av Villa Livskraft så jag åkte till Kalmar några dagar. Rensade, besökte tippen, sorterade, levde stadsliv och plockade med lite loppisgrejor till Nattmarknaden i Byxelkrok. Sååå många bortglömda förverkligade idéer som ligger överallt i ateljén!

Mötte upp Julia på en brevbärarrunda 💙 Det var kul att se henne i tjänst. Hon kämpade på med stora utskick, valreklamn och valsedlar! Jobbade många övertidstimmar just då. Vi såg Mamma Mia en kväll! Mycket fin och härligt känslosam! Se den!

En förmiddag när jag höll på att lasta bilen vid lägenheten dök en tjej i 25-30 års åldern upp på cykel. Hon var från Tyskland. Hon hade sett metallställningen på vår innergård på bilden nedan och undrade vad det var. 😊 Jag berättade för henne och sedan visade hon mig ett träd som stod bredvid med ätbara blåbärsliknande bär på! … om än något torra just i år. Vet inte vad trädet heter… får ta reda på det. Hon var trädgårdsmästare i Bremen. 😊 Fint spontant möte.

Tillbaka i Kroken så flöt Nattmarknaden med bakluckeloppis på bra. Jag sålde rekord, vädret var med oss och det blev många fina möten i min bod också. Färjan från Oskarshamn gick för sista gången…

Julia, Olof och kissen kom och hälsade på över helgen. Mysigt med restaurangbesök, bad, prat och kortspel. Jag fick en fin hand sista rundan av Sjuan och försvarade hedern!

Alice har nu sin löpperiod. Det innebär att hon vissa dagar får det jättejobbigt. Som i natt när hon fick kramper. Hon spritter iväg och behöver röra på sig. Vid halv fyra på natten fick jag dra på morgonrocken och gå ut med henne en runda. Nästa gång tog jag cykeln vi sjutiden och för en långtur runt Neptuni åkrar med henne! Hon ville inte alls hem! Väl hemma blev det för första gången på mycket länge, frukost med tända ljus.

Idag går vi och gör våra val – första gången på Öland. Vi håller oss till den rödgröna blocket.

Tänk på att du kan göra olika val i Riksdags- Landstings- och kommunalvalet.

Gå och rösta idag!

Kram ❤💚❤

Djuren i våra liv

Vår dotter har en Maincoonkatt. Loke är nu 2 år och majestätisk. Han är stor som attan och stilig som få. Om en mäter kropp och svans är han säkert 1,5m lång! Han älskar att ligga högt. Här uppe på badrumshyllan får han vara ifred och kan ligga och spana ut över trädgården. När han ska ta sig ner glider han med framtassarna längs hyllbenet innan han tar hoppet.

Han är inte helt lätt att gosa med – om han inte själv vill förstås! 🖤 Slingrig och stark är han men supersnäll!

Vår hund Alice är en lagotto Romagnolo – en italiensk vattenhund. Hon är tio och ett halvt år och jag märker att hon börjar bli gammal. Hon struntar ofta i mig när jag ropar på henne och går sin egen väg. Hon är stel i kroppen när hon legat och sovit en stund och hon har svårt att hoppa upp i Mats bil som är lite högre än min. Hon är så otroligt hänsynsfull mot allt och alla. Hon hoppar aldrig upp i sängen om hon inte hört oss prata först. I morse gosade vi lite extra hon och jag innan Mats vaknat. Jag kan börja gråta bara av tanken på att hon snart inte ska finnas hos oss mer.

Alice är inte glad för Loke. Hon accepterar honom på avstånd men gillar inte när hans unga nyfikenhet vill komma nära henne och undersöka vad hon är för filur. Jag tycker lite synd om honom och önskade att Alice kunde bjuda lite mer på sig själv. 🖤

Igår kväll åt vi grillat och myste på verandan. Alice är alltid med och låg i soffan och kopplade av en stund från Loke som var inne i huset. När vi ätit färdigt och satt och pratade ville Alice ha lite uppmärksamhet. Hon har lärt sig att vifta och puffa med ett framben när hon vill att nån ska klappa henne. Julia satt lite långt bort så Alice vevade och viftade i luften. Det såg så roligt ut!

Det blev en ljuvlig kväll och i stort sett myggfri tack vare att jag tände myggmarshaller och myggljus runt omkring oss.

Jag älskar kvällsljuset. Gräsmattan är helt upptorkad men Prästkragar har vi. Lyckades fånga en liten myra…

Kvällen avslutade vi med god glass och kortspel.

Glassåsen kommer från Börslycke gård och säljs hos Mod Stockholm i Byxelkroks hamn. Supergod, smakar verkligen hemlagad och utan hemska tillsatser.

Om en vecka är det midsommar och denna vecka brukar det vara ganska mycket folk i krokarna. Jag vill ha min bod öppet lite och Mats vill öppna till midsommardagen så nu har vi en hel del att göra. Imorgon behöver vi åka till Löttorp och köpa ny diskmaskin. Inte kul att diska för hand när vi har gäster och det blir mycket disk. På tisdag kommer de från Regionförbundet och filmar oss eller kanske bara Mats. Vet inte riktigt vad det handlar om…

Önskar er alla en skön midsommarvecka!

☀️🍃🌸🌻🦋🌻🌸🍃☀️

Ta vara på stunden!

Kram ☀️ Susan

Sommar’n kom

Hejåhå! Nu var det längesedan jag uppdaterade här i bloggen! Det händer så mycket just nu!

Värmen gör att det fullkomligt exploderade i trädgården och då gäller det att hänga med. Det blev mycket att ta hand om. När ogräset rensades bort sköt sparrisen upp mot himlen som raketer!

Jag planterade ut i lådorna och fixade med blommor, och kompostlådor och annat.

Jag målar till mina prints jag ska sälja i min bod i sommar…

Vi har haft besök av superhärliga Andreas och Emelie som skriver viktiga barnböcker…

Försöker trycka på pausknappen då och då…

Mediterar nästan varje morgon och tränar….

Bygger om, rensar och fixar i min bod i Byxelkroks hamn. Flyttar om tavlor och sätter upp nya hyllor för posters.

Helen och jag for upp till Stockholms skärgård på tjejträff. Vår vän Helen (Ja, hon heter också så) bor sedan några år på undersköna Solö. Så gött att få komma dit och slappa.

Helens goa katt…

Vi firade Helena som fyllde år. Vi fyller alla 57 detta året.

Helens hus från bryggan. Vilket paradis!

Hela gänget…

Och när jag kom hem därifrån hade Mats börjat flytta in i vår lägenhet i stan i Kalmar. Vår lilla etta ligger högst upp på loftgången till vänster om det vita runda tornet inne på den här gården.

Vi ser Kalmarsund och Ölandsbron från köksfönstret.

Ännu är det lite spartanskt i rummet…

Å så dök den ryska versionen av Lär dig leva ner i brevlådan! Kul!

Nu har vi lilla Martin hos oss ett par dagar. Han har spelat fotbollsmatch idag.

Stora killen fyller 9 år på tisdag och det firade vi igår med god vietnamesisk mat som mamma Phuong lagat. Alice är helt utmattad av allt ståhej!

Nu är Mats och Martin på allsvensk fotbollsmatch. Jag och Alice har sovit en stund men snart åker vi och möter upp dem hos dottern och pojkvännen för morsdagsmiddag.

Ja, kan inte klaga på att livet är händelselöst just nu.

Ser fram emot att få färdigt i min bod i Byxelkrok nu.

Grattis alls mammor!

Kram 🌼💖🌼 Susan

#metoo

Jag har inte skrivit något om #metoo här på bloggen. Jag trodde inte att jag hade några erfarenheter att dela med mig av.

Men sedan #metoo startade på bred front här i Sverige har det fått mig att fundera och minnen har kommit tillbaka.

Generellt så har jag väldigt dåligt minne kring det jag varit med om, så jag är tacksam för de minnen som dyker upp.

Till exempel när jag var på den där nattklubben i Stockholm. Stod framför scenen på en konsert och en man trycker sitt skrev mot mig bakifrån och blir så påträngande att min manlige vän får lov att ställa sig bakom mig som en skyddsvägg.

Det här är jag, 20 plus nånting. En rätt blyg och osäker tjej som ständigt sökte bekräftelse på att jag dög. Jag gjorde det på två sätt. Genom att alltid GÖRA saker och för det få gillanden och förhoppningsvis beröm – vilket var mer sällsynt.

Eftersom jag aldrig fick bekräftelse från min pappa så sökte jag det från andra män. Jag trodde bara att jag dög genom mäns gillande. Om inte en man/kille var intresserad av mig – vem var jag då?

I mitt första riktigt långa förhållande kunde jag hamna i situationer som verkligen var förnedrande. Jag förstod inte att jag hade rätt att säga nej när det inte kändes bra. Jag var 15 år och det pågick i två år.

Det är något jag tidigt sagt till vår dotter: Gå aldrig med på något du inte vill göra!

När jag var cirka 22, 23 år sov en manlig vän över hos mig och började göra närmanden på natten. Jag låtsades sova, inget mer hände – han hade redan flickvän – också hon en vän till mig.

Jag jobbade i några år som dekoratör på Åhlens,Twilfit och Lindex. Stod ofta högt upp på stege och arbetade. Jag var dödligt trött på alla kommentarer från män som insinuerade den ”fria utsikten” eller gjorde sig lustiga över att jag som tjej gjorde manliga (enligt dem) sysslor. Jag hade ingen aning om att det var okvinnligt att klättra på stege, byta glödlampor, hålla/använda tång, måla, spika och hamra. Det hade jag gjort med pappa hela mitt liv.

Jag är tacksam för att jag aldrig varit med om något väldigt traumatiskt. Inga grova sexuella trakasserier – vad jag minns. Tillfällen har funnits!

Önskar bara att jag lite oftare sagt nej. Önskar att jag oftare tyckt att jag varit okej bara av mig själv – trott på mig själv – inifrån.

Jag är så tacksam att jag har en man som inte tafsar på andra kvinnor, som inte slänger ur sig sexistiska skämt och som är en sån fin, intresserad och bekräftande pappa till vår dotter. Men trots att han är det så kan jag ibland men väldigt sällan, märka hur normaliserat det är både hos mig och honom när han med helt harmlösa kommentarer och till synes helt omedveten om det, använder sig av manlig härskarteknik. Ibland märker inte han det. Ibland märker inte jag det. Så normaliserat är det! Och det kan jag bli galen på! Troligtvis använder jag mig själv av kvinnlig härskarteknik då och då. Blir lika trött på det!

Jag håller nu på att rensa inför vår flytt och hittar många bilder. Det väcker många, många minnen.

När jag var nyutbildad dekoratör fick jag jobb med att texta till en idrottsutställning. Historiken togs fram av två äldre män. Vi jobbade hela dagarna med detta under en tid. De var supertrevliga och gulliga men hur kommer det sig att jag plötsligt hamnade i knät på den ena?

Det är mycket harmlöst, ser mitt spända leende och tror inte att jag hamnade där frivilligt.

Jag ler lite samtidigt som jag ser bilden. Under min svarta väst har jag en collegetröja med texten:

The more I know men – the more I like my dog.

🤣🤣🤣

Jag har den faktiskt kvar. Står i flyttlasset och undrar… ska jag slänga, ge bort eller spara?

Eller – ska jag kanske rama in den som ett minne från 2017 då allt vände?

Ta vara på ögonblicken – du är fin som du är – våga säga ifrån utan att missunna dig att också säga ja ibland.

Kram ❤ Susan

Orolig

I över en vecka har jag haft ont i kroppen. Det kommer som snabba smärtor, ibland som pilstick, på små punkter lite här och där, men kan också vara som en molande värk på vissa ställen.
Jag har jättesvårt att avgöra om det är i muskler eller i skelettet, det känns på båda sätten.
Är också vansinnigt trött! Jag som alltid varit nattmänniska orkar knappt hålla mig uppe till halv tio på kvällarna!
Har funderat mycket på vad det kan vara. Sviter efter allt packande, kånkande och bökande med flytten? Något med kosten? Klimakteriesymtom?
Känner mig så här inuti kroppen…

20141012-211052.jpg
…men även utanpå.
Öm. Öm. Öm.
Ska jag vara orolig? Är det här naturlig hormonförändring? Hur länge ska det vara? Gå till läkare? Är det ens någon ide’?
Känns som om jag skulle vilja göra ett reningsbad invärtes!!!
Skura hela insidan med såpa!
Godnatt!! Kram Susan

Äntligen fredag!

Idag har jag borstat de gamla fönsterkarmarna som vi ”plockade” fram.
Jag borstade dem försiktigt, försiktigt med en tandborste.

20140822-212501.jpg
Fantastiska träpluggar sitter i hörnen och jag undrar hur längesedan det är gjort.
Det är liksom vackert i sin slitenhet.
Vågade nästan inte putsa fönstren av rädsla för att de skulle ramla ut!
Känns så otroligt skört.
Än har jag ingenstans att hänga, lägga eller ställa mina produkter så jag satte upp en provisorisk gardinstång och hängde upp några saker i den.

20140822-212741.jpg
Känner mig rätt så mörbultad och sliten nu. Behöver verkligen vila. Lördag och söndag ska jag bara läsa och måla några hyllplan så att hyllorna hinner torka till på måndag. Och så blev jag bjuden på lunch på söndag med en massa härliga kvinnor.
Nu försöka varva ner, slappna av, meditera, vila och läsa…
Kanske brodera lite…bara lite, lite…
Kram Susan