Taggarkiv: Prylar

Livsviktigt

Mats och jag rensade lite i garaget. Jag packade bilen full.

Packade köksbordet som ska få fortsätta som verandabord på Öland och hyllor från det ena garaget till det andra garaget på släp och for en tur till Byxelkrok igen.

Fick hjälp av Ann-Marie att lyfta bordsskivan och skruva ihop det igen.

När det blev mörkt kröp vi ner i Spat och mös. Jag hade värmt lite glögg med rom, för vinden ven kallt och kraftigt runt hörnet.

Med på släpet hade jag även min nya cykel.

Mats och jag hade planerat att kika på två mountainbikes häromdagen. Jag tog bara några steg in i cykelaffären och blev så glad när jag såg cykeln som såg ut att vara gjord för mig.

Provcyklade och blev förälskad direkt!

Den breda sköna skinnsadeln…

Brett, härligt styre och lite lägre så att jag når ner med fötterna till marken när jag sitter på sadeln.

Normalt är jag inte så förtjust i döskallar. Men gillade färgerna och blommorna.

Idag tog jag en cykeltur i skogen.

Solen strålade och det blev en härlig tur.

Jag hade fått ett varmt pannband av Mats i Julklapp med inbyggda hörlurar i och de passade perfekt att ha på i den kalla luften.

När jag satt där på cykeln kom jag att tänka på min vän Sofi som varit ett par turer till Mexico och inspirerats av mexikanarnas sätt att skapa i papier maché och deras syn på döden. De verkar ha en sån livsbejakande syn på döden och deras döda anhöriga. Den här färgglada döskallen fick jag av Sofi efter hennes första resa…

Den påminner både om Sofi, Livet och det viktiga skapandet!

Jag har sedan en tid haft verkligt ont i mina fötter. Mortons syndrom. Jag klarar knappt att vara ute och gå med Alice längre. Det gör att jag inte får den motion jag behöver. Jag tänker att cykelns glada döskallar ska få mig att tycka om att komma ut och cykla istället för att promenera. Att de ska påminna mig om att träningen är livsviktig!

Så det bidde ingen mountainbike denna gången.

Ta hand om er!

Kram ❤ 🚲 Susan

NÄRA & NU

Årets första krönika i Kalmarposten 3 januari 2018

2017 är över. Är du en person som med nostalgi mest tänker tillbaka på allt som varit eller är du en person som med förväntan enbart tänker på det nya året?

Kanske tänker du på båda sätten. Vad är det vi minns?

Troligast är att vi minns det som gett upphov till de starkaste känslorna. De som fått oss att bli rejält upprörda, glada, ledsna, lyckliga…

Själv är jag en väldigt nostalgisk person med (ofta) skapligt dåligt minne. Det är kanske därför som jag tycker om att spara och bevara.

Jag har alltid tyckt om gamla saker och samlade tidigt på gamla plåtburkar. Pappa satte upp en hylla till dem i mitt rum.

Som artonåring började jag klä mig i second-hand-kläder och gick ett tag runt i en gammal trenchcoat för herrar och en herrhatt långt nerdragen i pannan. När jag var runt 20 år fick jag en gammal vacker grå 40-talsdräkt av en släkting. En snäv kjol med en figursydd, tajt kavaj och jag tyckte att den var så fräck! När jag tog min andra student på Dekoratörskolan i Gävle gjorde jag det i en gammal underklänning i grov vit bomull och en halmhatt från (sedan länge nedlagda) Gefle Halmhattsfabrik.

Under flera perioder i mitt liv har jag fört dagbok. När jag var tonåring klistrade jag in biobiljetter och annat smått och gott. Jag hade som sagt ett starkt behov av att bevara redan då. Undrar varför?

Vissa människor har inga problem med att slänga. Ingen sentimentalitet alls!

När vi nyligen röjde i svärmors lägenhet efter hennes bortgång, råkade en hel låda med mycket gamla bilder och fotoalbum komma med av misstag till Stadsmissionen och blev därmed kastad! Jag grät högt en hel eftermiddag av förtvivlan! Det var en sån skatt!

Jag funderar inte speciellt ofta på framtiden. Vad som ska hända. Hur det ska bli. Tror att jag är mer sån som tänker: det som sker, det sker. Det kan ju låta som att jag mer lämnar år ödet att bestämma vad som ska hända mig och så har det nog varit i många perioder. Det har också gjort att jag upptäckt att jag inte är speciellt bra på att sätta upp mål som jag vill uppfylla. Men samtidigt är jag ganska bra på att planera något som ska ske. Jag har vad jag minns – aldrig riktigt oroat mig för morgondagen eller framtiden. Undrar vad det beror på?

När jag klurar på mitt eget förhållningssätt till dåtid, nutid och framtid så är jag oerhört tacksam för att jag trots allt är så kapabel i nutid. Min nostalgiska ådra kanske är ett tecken på att de flesta människor vill lämna något beständigt efter sig – frågan är om någon annan kommer att bry sig om det när en inte lever längre?

Mats och min senaste bok ”Boken om mitt liv”, är ett resultat av våra gemensamma idéer om att bevara och minnas. Ett sätt för mig att spara och bevara för framtiden. Äntligen har jag fått min livs ”dagbok”!

Jag skriver då och då i mitt exemplar. Jag klistrar in bilder och andra ting. Med bilderna väcks minnena och det är både jätteroligt och i bland lite vemodigt.

Jag önskar att jag kunde sitta som en fluga på väggen och se våra barnbarns barn sitta och läsa om mig i min bok och om Mats i hans bok. Jag hoppas att de är nyfikna på att lära känna oss.

Men just nu räcker det gott att fundera lite på 2018. Jag väljer att vara optimistisk. Hoppas och tror att året kommer att bli det bästa någonsin. Vad annat kan en göra? Men – blir det inte det bästa året så blir det gott nog – för jag veeet att även det som kanske i stunden inte känns bra, resulterar på sikt i att jag utvecklas och växer. Jag vet att det alltid blir så.

Kanske ska jag ha som mål att bli bättre på att sätta upp mål?

Hur tänker du om allt detta?

Kram ❤️ Susan

 

…och det tar aldrig slut…

For upp till Byxelkrok igen. Packade bilen full. Skuffen och baksätet.

Alice skulle klippa sig på fredagen så hon fick stanna hemma med husse. Passargerarsidan med blandade kassar…

…och med nån liten loppiskruka som jag haffade någonstans på vägen förstås. 😉

Som jag längtat efter den här skylten denna gång! ❤ Andas.

Väldigt trött när jag kom upp. Det är så sövande att köra. Men lastade ur bilen i alla fall. Och så var hallen full igen! ❤ Några medvetna andetag.

Det känns som att detta aldrig tar slut! Jag har tappat räkningen på hur många lass jag kört. Andas.

Så väntade dagar av rensning och röjning. Röjt ur hela klädkammaren och organiserat upp den. Städat ur hela skafferiet. Ordnat plats i tvättstugan…OCH julpyntat. Och så en massa odefinierbart småplock där emellan.

På fredagen kom Mats med släp och Alice. Vi fick hjälp av grannen Anders att lasta ur trädgårdsmöblerna och lådor. Alice var nyklippt och blev så lycklig av att komma hit igen.

Vi pausar ibland med en skön promenad… Andas…

…eller bara stannar upp med några andetag…

Lite, lite snö har vi fått. Andas.

Grå himmel men vackert, vackert

Byxelkroksbocken lyser ståtligt och ser ut över sundet.

… Det känns så skönt att Alice kommit upp och gör mig sällskap eftersom Mats vände direkt hemåt igen. Han sköter hela hanteringen av nya boken – marknadsföring, kontakter med distributör, detaljhandeln, tryckeriet och mycket annat… eftersom Boken om mitt liv verkar bli en populär julklapp så har han fullt upp…

…medans jag tar hand om det praktiska kring flytten. Så har vi delat upp det för att få ihop det under den här omtumlande perioden.

Andas.

Det bästa med detta är att saker sorteras och minskas. Men det tar tiiid och det är ibland smärtsamt att skiljas från en del saker.

Nu är det ju som tur är, att allt är övergående – även detta. Inget är beständigt!

Sorterar även i allt som vi vill bevara från Mats barndomshem.

Så nu ”samsas” Mats farmors broderade duk med min mormors julbonad vid vår köksbänk i Kroken. ❤

Så möts de två kvinnornas skapande på Öland. ❤ Andas.

Kram ❤ Susan

Hur fort kan en vecka gå?

Förra lördagen bjöd dottern Julia oss hem till henne på middag. Bakad potatis med skagenröra. Galet gott!

Efteråt gick vi och lyssnade på Henrik Schyfferts föreställning Var inte rädda – klokt och mycket underhållande!

På söndagen åkte jag in till Julias arbetsplats – delikatessen på Coop. Där köpte jag en massa godsaker. Mats och jag tog en brunch framför TV:n. Tanken var att vi skulle se reprisen på Så mycket bättre men den var framskjuten till förmån för direktsändningen av #metoomanifestationen på Sergels torg och det blev ju ”sååå mycket bättre!” 😘

Efter det så lastade jag bilen full med prylar (jag tömmer sakta radhuset i Kalmar på saker) och tog hunden med till Byxelkrok. Med hallen full av grejor fick jag ny energi och möblerade om i vardagsrummet. Behöver planera och testa mig fram för vad som ska sparas, ges bort och flyttas av allt vi har i radhuset.

Tänk att jag tycker till och med att det är trevligt att vara ute i spöregn i ”Kroken”! Så här ser jag ut då. 😊

Mats farmors gamla fina porslinsdam med hundar blev söt i sovrummet. Fixade lite fint utanför huset. Fortfarande hänger stora bifftomater i pallodlingen.

Åter till Kalmar. Skrev en krönika om perfektion. Mats och jag föreläste på psykiatridagen. Själv lyssnade jag på en mammas gripande historia om sin i dotter och den här killen …

Joakim Hammar – mycket berörande om hur det är att ha Aspergers. TACK Joakim för det. ❤

Ja, så är det nu lördag igen!

Idag har vi som vandrade på el Caminon återträff. Det ska bli så mysigt att ses igen.

Svaret är: En vecka kan gå jäkligt snabbt! 😍

Önskar er alla en skön helg!

Kram ❤ Susan

Pamoldag

Fick kontakt med vårdcentralen idag.
Jag har ett elakt virus i halsen. Bra! Jag kommer inte att få alla influensa symtom! 🙂
Tar två Pamol och åker onsdagsrundan: Stadsmissionen – Lindra och Kupan 🙂
Skördade det här…

image

Och en fin liten grön minibyrå för 20kr som jag ställde på min disk…

image

Kanske får den en annan plats senare. Jag har stort behov av förvaring i ateljén eftersom jag samlar på mig så mycket grejor. Hittade de här två svarta lådorna i en ram för 20kr.

image

Fyndade även en härlig tvåsitsbänk att ha ute för 30kr. Bild på den kommer när jag målat den.
Fixade två lunch till mig och mannen. Köpte tyg till väggar på kontoret. Lastade ur allt, sorterade, diskade av prislappar och tog en promenad med hunden. Sedan var det dags för vila och nytt intag av Pamol.
Vila resten av dagen.
Ha dä! Kram Susan

Sicken jäkla röra!

Vi har kommit hem med allt från Öland i veckan och allt är en enda röra. Hallen full med väskor, kläder och påsar -några eliminerade.

image

Helt ledbruten i kroppen efter att ha packat ihop två butiker och städat en stuga. Ryggen värker och kraften sinar. Tvättstugan går inte att komna in i.

image

På diskbänken  blandar sig utbrända ljus, målarpenslar och middagen.

image

Köksbordet är en allmän avstjälpningsplats.

image

Kläder överallt. Blommorna vissnar.

image

Bredvid spisen får inte ens ett smörpaket plats.

image

Var i jösse namn ska man börja? Dygnet har bara 24 timmar och orken är begränsad. Blir avundsjuk på grannens nya kök som jag passerar varje dag och alla perfekta rumsbilder på andra bloggar. Hur gör andra för att hålla ordning? Smutsigt är det också! Näe, jag tror jag går och lägger mig- i det dammiga sovrummet som behöver byta sängkläder. Få vakna till en ny dag med nya timmar att röja på och en utvilad kropp. Det blir i alla fall fredag!
God natt – Kram Susan

Kreativitetsdödare

I en vecka har jag städat, tvättat och plockat för att få ordning hemma efter att vi kommit hem från Byxelkrok. Nu är det Villa Livskrafts tur. Vet inte var jag ska börja. Normalt sett brukar jag börja med att plocka upp produkterna och göra ”butiken” fin men den ser ut så här…

20130930-035026.jpg
… Och inga produkter med hem, allt är lämnat i Kroken eftersom vi ska ha öppet vid skördefesten.
Jag saknar att inte ha mina saker runt mig…
Behöver nu försöka att mobilisera något slags system i att få ordning. Det är så rörigt på alla ställen!
Kan inte börja skapa på nytt i den här oredan – väldigt kreativitetsdödande.

20130930-035621.jpg
Alla bordsytor är fullproppade.

20130930-035702.jpg
Det är inte trevligt att lyfta blicken och se eländet.

20130930-035747.jpg
Den här hyllan skulle rensats upp och organiserats för länge sedan. Nu kommer jag inte fram till den.

20130930-035837.jpg
Lilla Alice försvinner bland alla kassar och bråte… Vet inte hur hon tog sig in där?

20130930-040206.jpg
Tja … Kan ju börja med att diska ur några loppisfynd…
Tack å hej kram från mej!