Etikettarkiv: Tacksam

Fredag till fredag

För en vecka sedan åkte Mats och jag mot Stockholm. Solen strålade och vi for igenom ett gnistrande vackert vinterlandskap.

Vår dotter Julia har varit i storstaden för att utbilda sig till nagelterapeut. Jag tycker resan gick ovanligt fort och vid 16-tiden anlände vi till Solna och salongen där hon tillbringat den senaste månaden. Det var så härligt att se henne igen. Hon var så glad att visa upp salongen, läraren och platsen hon varit på. Light elegance heter produkterna och ska vara de bästa på marknaden.

När vi packat ihop allt material och all utrustning for vi till Julias kompis Michelle för att hämta hennes andra grejor. Det var fint att se hur hon bott. Eftersom den bostaden låg helt nära Mats gudson/Julias kusin Simon och hans familj, så gjorde vi en snabbvisit hos dem och sa Hej. Så småning om letade vi fatt på hotellet vid Odenplan.

Julia visste att vi skulle ut och äta på restaurang. Men vi överraskade med mat och show på Hamburger Börs! Hon blev väldigt, väldigt glad! ❤

Showen med Danny Saucedo var fantastisk! En så klok och mångsidig ung artist han är! Härliga musiker och otroliga dansare!

Dagen efter såg jag fram emot ett besök på Gudrun Sjödén butiken i Gamla stan. Julia och jag tog T-banan in och shoppade lite. Jag trodde aldrig att Julia skulle bära nåt klädesplagg därifrån men hon hittade en rödbrun sidenskjorta bland reaplaggen. 😊 Medans vi shoppade besökte Mats Gustav Vasa-kyrkan och Akademibokhandeln.

På söndagen väl hemma igen fick jag mina naglar fixade av Julia. Det var första gången för mig och fina blev de, eller hur?

Nu kan Julia se fram emot – ny lägenhet tillsammans med pojkvännen och hon kommer att hyra en stol på Kalmar Fransförlängning till sin nagelverksamhet!

Så har vi haft målare i huset på Öland som målat taken i hall, vardagsrum och kök, tapetserat sovrummet och lite till. Jättefint blev det. När de åkt kom snickarvännen Bo med sin son och började sätta panel i hallen. Så vi har det rörigt värre! Bilder på det i nästa inlägg.

Önskar er alla en skön helg!

Ta vara på stunden!

Kram ❤ Susan

Beroende eller inte?

Jag har sagt det förut. Men NU händer det!

Jag har börjat läsa i den här boken tidigare men bara tagit mig till andra kapitlet och sen tog det stopp.

Mats och jag kombinerar läsandet i boken med fem träffar med andra människor och  kursledaren Jackie. Där får vi lära oss för- och nackdelar med att avstå socker/mjöl och väldigt intressanta saker om näring och ”ickenäring” som jag kallar det.

 


Urdrag ur boken:  Idag anser flera seriösa forskare i USA att de senaste decenniernas fettskräck och nya konstgjorda fetter (transfetter) i kombination med stora mängder socker rubbat hjärnans biokemi. Och att detta, tillsammans med en sårbarhet för beroendesjukdom i en värld full av saker att bli beroende av, har lett till att extra många i dag får allvarliga konsekvenser av sin annorlunda biokemi, att vi ser så mycket beroende i dag – och hos så unga människor.

Så kallad fettkost (livsmedel, där man minskar på fettet, lättprodukter) ökar risken för sockerberoende eftersom den har hög andel socker och raffinerade kolhydrater (tillsatt för att ge smak när fettet är borta).

Lågfettkost stimulerar inte mättnadshormonet leptin som ska meddela hjärnan att: ”Nu är tanken full, så dra ner aptiten och höj förbränningen!” I stället blir effekten tvärtom: ”Än är jag inte mätt, bäst att ta lite till.”

Lågfettkosten innehåller inte de näringsämnen som hjärnan och kroppen behöver – så hur skulle kroppen känna sig nöjd? Det är stor skillnad mellan att bli ”mätt” = full i magen och att bli ”mätt och nöjd” = lugn och ro i hjärnan. Man kan äta ett kilo pasta och bli jättemätt, men fortfarande känna sig hungrig eller man kan äta en portion kött med örtsmör eller bearnaisesås och grönsaker med dressing och bli både mätt och nöjd.

Med socker i maten åker vårt humör samma bergochdalbana som blodsockret. Häftiga humörsvängningar är typiskt.


Det har tagit mig ett par veckor att förstå allvaret och det chockerande innehållet i boken. Men det har verkligen fått både mig och Mats riktigt motiverade för första gången. Precis så här är det för mig. För ett par veckor sedan hade jag ingen mättnadskänsla men det har redan blivit bättre!

Plötsligt händer det och poletten faller ner!


Mer ur boken: En del människor kan aldrig tacka nej till kakor, bröd, glass, godis eller alkohol – och väljer alltid pasta eller pizza framför lax eller makrill. Är du kanske en av dem? Då kan du vara känslig för socker.

Många överviktiga och jojjobantare hör dit. Men även normalviktiga och underviktiga. Sockerberoende eller sockerkänslighet har inte med vikt att göra. Många kroppar skriker efter socker. Orsaken är att de reagerar helt annorlunda än andra på den här sortens mat, den ger inte bara mättnad utan också ett fysiskt och psykiskt välbefinnande. Och den känslan vill kroppen åt, igen och igen. Men det har ingenting med dålig karaktär att göra. Suget efter socker handlar helt enkelt om hjärnans kemi. 

Att äta får oss att må bra. Maten ger ett påslag av signalsubstanser som ger en känsla av välmående. Det är så vi är skapta. Att vara hungrig är obehagligt, när vi äter mår vi bra.


Det här känner jag verkligen igen mig i! Jag har svårt att tacka nej när det bjuds kakor och annat sött. Jag kan verkligen längta mer efter ett gott bröd än efter godis. Och pasta triggar verkligen mitt sötsug! Jag älskar pasta!

Strax efter jul började jag trappa ner sockerfrossandet, så när vi börjat kursen har det gått över förväntan. Men varje dag ges tid till att laga den hälsosamma maten och att planera att ha något med mig om jag ger mig av hemifrån.


Mer ur Sockerbomben3.0: För bara några decennier sedan diskuterade forskarna om orsaken till bland annat drogberoende skulle sökas i arvet (generna) eller i miljön (uppväxtförhållanden och socialt sammanhang). I dag är alla eniga om att det handlar om både och, arv och miljö. Det råder ingen tvekan om att de flesta som utvecklar beroenden har en ärftlig känslighet för det.

För den som har denna känslighet är just socker ett av de ämnen som ger den allra snabbaste effekten på kroppen – samtidigt som det finns tillgängligt nästan överallt, från det att vi är mycket små. Vi lär oss tidigt att så fort vi ska fira något, belöna oss, trösta oss eller är trötta – då hjälper det att stoppa i sig något sött. Och det gör det ju, vem skulle välja kokt torsk till kaffet på eftermiddagen?

Vad som händer är dessvärre att vi därmed ställer in hjärnans banor på att stimuleras av ett ämne vi tillför utifrån – och i och med det förbereder oss för allvarliga sjukdomar och ibland till och med en framtida karriär i drogernas värld. Dessutom är det med socker som med rökning, att det tar lång tid, kanske tio, tjugo år, innan symtomen visar sig tydligt. Och då är skadan redan skedd.


Oj vilken igenkänning! Jag hade varit rökare i 20 år när jag träffade Mats, och hade trappat ner ordentligt med det. Eftersom han inte var rökare så slutade jag helt. Vi träffades i februari och han hade godisbutik. Jag ersatt (men förstod det inte då) mitt rökande med godis. När jag bara några månader senare blev gravid var det till och med lite okej att frossa i socker. Men om jag ska vara ärlig, så hade jag ätit ganska mycket socker redan innan. Jag minns att jag, under den tid som jag bodde i Stockholm, köpte en 200grams chokladkaka som jag åt på tunnelbanan hem – utan dåligt samvete och utan några som helst konsekvenser – alltså ingen viktuppgång! Jag åt mycket mjölmat som mackor och pasta…  och traditionell husmanskost. Jag blev ju inte tjock!

Exempel på ett mellanmål  numera…

Jag älskar morötter i alla former så det är lätt och jag känner mig inte lika hungrig längre. Men jag får verkligen vara vaksam. Det är skönt att vi båda är med ”på samma tåg” så att säga. Det gör det enklare och motivationen starkare. Jag märker att det är väldigt lätt att falla in i gamla mönster. Hur jag tänker när jag blir frustrerad, när något går emot. Mycket är relaterat till mat och tröstätande. Att veta vad en äter är en lite del av det hela. Att veta VARFÖR jag äter och NÄR, känns lika viktigt.

Vi bör helst inte äta så mycket frukt – det kan i värsta fall trigga efter mer socker, men vi är alla olika så vi får prova oss fram. För mig är pasta en sådan trigger. Jag blir alltid så sötsugen efter det.

Vi inspireras av vår fantastiska kursledare Jackie att även välja hälsosamma alternativ när det gäller det vi faktiskt stoppar i oss. Alltså mat med så lite konstiga tillsatsämnen som möjligt.

Det är så himla inspirerande! Jag tycker efter bara två veckor att maten smakar mer. Det går snabbare att handla – eftersom jag kan gå förbi 80% av innehållet i butiken! Antar att det i förlängningen blir billigare också! Om jag går ner i vikt är det ytterligare en bonus.

Nu byter vi successivt ut en del fett mot kokosolja. Vi strör gurkmeja på de stekta äggen till frukost och vi börjar dagen med ett glas ljummet vatten med en tesked bikarbonat – för Ph-balans i kroppen. Några små förändringar i taget.

Jag har bakat fröknäcke och vi äter jättegoda middagar. Försöker att handla så ekologiskt som möjligt. Enbärsbiffar, kantarellsås, sötpotatis och grönsallad med citronolja och ekologiskt örtsalt…

Jag kommer att tipsa och berätta mer om vår kostomställningsresa.

Känner mig galet stolt och taggad!

Det här känns på riktigt! Inga dieter eller annat hokus pokus som känns som nödlösningar.

Lära för livet vad som är bra mat helt enkelt!

Kram ❤ Susan

Nostalgi

Ja, det blir mycket av det när en rensar ur huset. Vad den stora lådan som stått i garaget innehöll hade jag glömt för längesedan. Där fanns väl utvalda delar jag sparat från min uppväxt. Nu är det dags att sålla ytterligare.

Jag har alltid varit en sparare.

Jag hittade ett papperskuvert fullt med utklippta bilder från Kamratposten. Minns att jag gjorde collage på väggarna i mitt rum med dem.

En hästpärm full med information där jag försökte lära mig hur hästar skulle skötas. Allt från hästens alla delar, skötsel, utseende och till och med en egen flik för roliga historier med hästinnehåll.

Och så bilder förstås. Både vykort och urklipp.

Drömmen om en häst. Jag skötte om en jättehärlig åsna vid namn Grålle, som jag också red regelbundet. Han var min ögonsten…men på kuvertet har jag skrivit: ”Åsnor är bra men hästar är bäst”…

Samlarbilder och min brevväns hemmagjorda hästtidning…

Och så Barbieprylarna också.

Vet inte hur jag ska sortera. För en nostalgisk samlare som jag blir det svårt. Tänker mig att den här bloggen blir fin att återkomma till när allt är borta.

Tror att jag ska tvätta upp några utvalda Barbiekläder och hänga upp dem fint i Barbiegarderoben. Det får bli det jag sparar. Reste får jag slänga eller ge bort. Många plagg har mamma och mormor sytt eller virkat.

Samlade ishockeybilder också. Till Mats stora glädje! 😍 Han hade ett exakt likadant samlaralbum när han var liten. Då – 1971 var han 8 år och jag 10.

Det var ju VM och det tittade jag på.

Blir också fascinerad över hur fint jag skrev när jag gick i andra och tredje klass. Kommer ihåg att bilden var ett klistermärke som fröken satt överst på boksidan.

Minns inte att jag fortsatte att skriva så fint i tonåren! Tappade det nånstans på vägen.

Ja det är sannerligen inte lätt att veta vad jag ska spara… samtidigt som allt bara har ett värde för mig.

Som alla brev och vykort jag fått av vänner…

… heeelt otroligt! Har gått igenom alla vykort och blir så glad för påminnelsen om alla som skickat en hälsning. Här är vykort från hela världen! … och tänk att vi tjejkompisar faktiskt skickade brev till varandra då och då. Fint att påminnas eftersom jag glömt det.

Nu är jag så himla glad att jag sparat detta. Delar av det blir jätteroligt att sätta in i min ”Boken om mitt liv”!

Hittade en annan rolig grej kring det som jag visar nästa gång.

Natti natti!

Ibland är det också härligt att tänka på det som varit.

Godnatt! ❤ Susan

BUTIK21

För er som följer mig här så har ni sett att jag då och då nämnt mina besvär med mina fötter. Det gjorde också BUTIK21!

I samarbete med dem testar jag nu deras stödstrumpor.

Så här skriver de om strumporna på sin sida:

”Ta på dig dina stödstrumpor direkt på morgonen – så motverkar de trötta och svullna ben och fötter hela dagen. Stödstrumpor hjälper din kropp med blodcirkulationen så att hjärtat orkar pumpa upp allt blod från benen. I vårt utbud hittar du både klassiska och moderna stödstrumpor för alla dina behov, bland annat för graviditet och för sport.”

Jag fick ett par grå stödstrumpor i ull som jag redan provat. De var jättesköna och välbehövliga nu när jag stått och gått mycket hela hösten i och med vår flytt. Jag älskar ullstrumpor och upptäckte deras alla kvalitéer när jag vandrade. De absorberar fukt superbra och luktar aldrig illa!

Jag har också fått möjligheten att testa dessa stödstrumpor.

Ni vet ju att jag gillar färg så de här var härliga!

Jag gillar att de ”smiter åt” olika starkt på olika ställen och det var lätta att få på.

Nu ska jag ha dem på hela dagen. 👍😍👍

BUTIK21 har det mesta för fötterna. Även sånna här hjälpmedel…

Klicka på bilden överst så kommer du till deras nätbutik.

Ta vara på stunden och Ta hand om dina fötter!

Kram ❤👣❤ Susan

Hej då huset!

Äntligen är allt klart! Igår flyttade vi ur det sista ur vårt radhus i Kalmar.

Drygt 16 år har vi bott här! Lyckliga stunder och även hemskt jobbiga stunder. Livet har verkligen gått i bergådalbanespår den här tiden.

Den nybyggda altanen hann vi aldrig riktigt njuta av eftersom huset i Byxelkrok dök upp! Huset i Kroken vi drömt om så länge men inte trott att det var möjligt.

Nu ska radhuset i Kalmar hyras ut till en trebarnsfamilj av den nya ägaren och jag önskar att de får fina sommarstunder på altanen och kommer att trivas i huset.

Jag undrar om de kommer att behålla den härliga fondtapeten vi satte upp för två år sedan…

Jag kommer att sakna den. Men har en bit kvar av den i en hylla…

Hej då Måleksvägen och alla människor vi mött där under åren. ❤ Eftersom mamma bor kvar på gården så kommer vi att dyka upp där då och då och se till att ni sköter er. 😉

Vi sa också Hej då till dottern med ett restaurangbesök i helgen. Hon är nu i Stockholm för att under 4 veckor utbilda sig till nagelterapeut.

Jag är så glad för hennes skull. Känslan av frihet och äventyr att komma till en ny stad och få upptäcka allt! Jag minns den.

Hej då älskade Julia och varmt Lycka till! ❤

Stora förändringar i livet.

Att bli Ölandsbo på riktigt är också stort och var inte något vi tänkt oss för bara två år sedan!

Drömmar KAN gå i uppfyllelse men vi behöver jobba hårt för dem och inte tappa fokus. Det kan ta tid.

En sak som är viktig är att vi pratar med andra om våra drömmar och önskningar. Med hårt arbete, kommunikation, rätt fokus och till slut så korsas trådarna och nätet kan knytas ihop.

Det är spännande och livet är aldrig tråkigt!

Nu vilar jag och Alice i Byxelkrok några dagar…

Sen ska vi åka hem och ta hand om Phuong och Martin som kommer tillbaka från Vietnam.

Ta vara på stunden. Gör något oväntat eller något du drömt om länge. Låt andra få veta vad du vill och önskar. Din önskan kan vara någon annans vilja att hjälpa. Låt inte tiden springa iväg tills det är försent.

Kram 🎈 Susan

Första Januari 2018

Ja, det känns bra. Nu är vi på den sida där det blir ljusare och ljusare.

Jag saknar ljuset mer sedan vi började vara mer på norra Öland. Här är mörkret så uppenbart. Här går vi knappt ut efter att mörkret anlänt och det är tidigt och det blir väääldigt mööörkt!

Jag har redan plockat bort tomtar och julpynt! När annandagen är över brukar jag vilja starta om. Möjligtvis får en och annan julstjärna vara kvar – för mörkrets skull.

Så – nu har spiselkransen fått ge plats till några figurer jag räddade inom familjen när vi rensade Mats föräldrahem. Några söta keramikfigurer som hans moster Elsa gjort. Tant Brun, Tant Gredelin och tant Grön med sina hundar. Tycker att de är så söta.

Nyårsafton startade med att jag fick hjälp att flytta alla fönster (som vi bytte ut för ett år sedan) och ställa dem på lagring. Tänker att de ska bilda något litet växthus så småningom i framtiden. Tusen tack Ann-Marie, Henke och Olle! Ni är årets sista hjältar!

Sedan skrotade Mats och jag på varsitt håll. Jag fixade och röjde lite i garaget och Mats värmde lite julmatsrester vid fyra, vi åt och klockan tickade på. Vid halv sju hade jag inte duschat än!

In med lite grönsaker i ugnen, dusch och lite nyårsstass.

Vi käkade gott!

Ingen glamorös Nyårsafton men väldigt skön. Regnet strilade utanför, så det blev en kort promenad för Alice och Mats. Fejstajmade med Phuong och Martin i Vietnam och såg Skavlan.

Vi reflekterade lite över året som gått.

Vi drog några inspirationskort inför nya året och jag drog dessa.

Känns väldigt spännande att spekulera kring dem inför nästa år.

Jag känner stor tillförsikt inför 2018. Vad kommer att bjudas? Några nya vänner? Fördjupning i mina nuvarande relationer? Fördjupning inom mig? Vad kommer att dyka upp i mitt hjärtas kreativa kammare? Vad kommer jag att sitta här och förundras över om ett år?

Det är så spännande att inte veta och så spännande att ändå veta att jag själv väljer hur jag förhåller mig till vad det nu än är som händer. Där finns en stor tillit!

Förra året gjorde jag den vandringen i Spanien som jag längtat efter i så många år. Nu sitter jag här med så ont i fötterna att jag knappt kan ta en promenad med Alice!

Sånt är livet! Kanske hänger det ihop. Det brukar det mesta göra.

Hur ser du på det nya året? Vad drömmer och hoppas du på?

Önskar er alla en skön första dag på nya året … till att börja med.

Kram 💖 Susan

Jul, Jul – strålande jul…

Så kom då julafton. Ja, den kommer ju vare sig en är klar eller inte.

Intentionen var att försöka ”bara vara” så mycket som möjligt.

Julia kom med sin kisse Loke och en låda med fantastiska godsaker hon tillverkat själv! Hemgjord senap, sill, Saffransskorpor, godis och mycket mer. Bland annat en supergod granskottsglögg!

Äntligen Julmat…

Äntligen Julbad…

Äntligen Julklappar…

Äntligen Julmys…

Kissen och vovven vilar fint tillsammans nu 💖

Äntligen lite spel och lite pussel. Julias pojkvän Olof kom och vännen Tilde som flyttat till London. Middag för vänner.

Människor kom och gick… fint! 💖

Försöker också uträtta något vettigt mellan helgerna. I februari börjar vi snickra upp panel i huset. Tog med oss snickeriproffset Ann-Marie till byggfirma i Löttorp angående val av panel. Stor beslutsvånda men bra med smakråd.

Efter det en trevlig lunch i Löttorp på Kalk med Ann-Marie och Olle. Godaste hamburgaren jag nånsin ätit!

Vi har hunnit med lite mellandagsbio också – Solsidan. Ganska rolig!

Nu vankas middag i kväll hos vänner i ”Kroken” och Nyårsafton myser vi nog på tumanhand med Alice. 💖

Ger inga nyårslöften men ser fram emot förändring på många plan.

Önskar er alla ett Magiskt spännande och friskt 2018!

Kram 💖 Susan

En snabbis i Kalmar och Lars W.

Tog Alice med mig hem till Kalmar en sväng. Undrar hur länge jag kommer att benämna Kalmar som ”hem”?

Hursomhelst – vi hade gruppsamtal med exportrådet i Japan/Tokyo på agendan och det gick rätt så bra. Fortsättning följer!

Vi fick möjlighet att skylta upp vår bok Boken om mitt liv i ett fönster o stan tillsammans med tavlor… jag gjorde en snabbutryckning. Min snabbaste skyltning någonsin cirkus 20 minuter! Nånting av den gamla dekoratören finns kvar! 🤣

Sedan hämtmat i bilen – Sushi – och samtidigt lite brödsmulor till fåglarna vid slottet.

Lördagen lite middag för Phoung och Martin som nu reser hem till Vietnam en månad och hälsar på familjen. Lite klappar blev utdelade också.

Så packade jag bilen full igen igår, söndag och styrde mot Öland igen. Stannade i Halltorp på Vida konsthall för att äntligen se Lars Wallins utställning som snart är över. Velat se den sedan i somras!

Här bjuder jag nu på en bildkavalkad från den…

Skisser…

Rött…

Rosa…

Detaljer…

Kännaochklämmamöjligheter…

Under våningen…

Brudarskrudar…

…och så lite Macode Linde…

Väldigt speciellt…

Och så äntligen Byxelkrok.

Hallen full igen men nästan tom – igen! …Lite vila med Mad men.

Önskar er en fin vecka med lite andrum i den eventuella julstressen.

Kram 🕯🕯🕯 Susan

…och det tar aldrig slut…

For upp till Byxelkrok igen. Packade bilen full. Skuffen och baksätet.

Alice skulle klippa sig på fredagen så hon fick stanna hemma med husse. Passargerarsidan med blandade kassar…

…och med nån liten loppiskruka som jag haffade någonstans på vägen förstås. 😉

Som jag längtat efter den här skylten denna gång! ❤ Andas.

Väldigt trött när jag kom upp. Det är så sövande att köra. Men lastade ur bilen i alla fall. Och så var hallen full igen! ❤ Några medvetna andetag.

Det känns som att detta aldrig tar slut! Jag har tappat räkningen på hur många lass jag kört. Andas.

Så väntade dagar av rensning och röjning. Röjt ur hela klädkammaren och organiserat upp den. Städat ur hela skafferiet. Ordnat plats i tvättstugan…OCH julpyntat. Och så en massa odefinierbart småplock där emellan.

På fredagen kom Mats med släp och Alice. Vi fick hjälp av grannen Anders att lasta ur trädgårdsmöblerna och lådor. Alice var nyklippt och blev så lycklig av att komma hit igen.

Vi pausar ibland med en skön promenad… Andas…

…eller bara stannar upp med några andetag…

Lite, lite snö har vi fått. Andas.

Grå himmel men vackert, vackert

Byxelkroksbocken lyser ståtligt och ser ut över sundet.

… Det känns så skönt att Alice kommit upp och gör mig sällskap eftersom Mats vände direkt hemåt igen. Han sköter hela hanteringen av nya boken – marknadsföring, kontakter med distributör, detaljhandeln, tryckeriet och mycket annat… eftersom Boken om mitt liv verkar bli en populär julklapp så har han fullt upp…

…medans jag tar hand om det praktiska kring flytten. Så har vi delat upp det för att få ihop det under den här omtumlande perioden.

Andas.

Det bästa med detta är att saker sorteras och minskas. Men det tar tiiid och det är ibland smärtsamt att skiljas från en del saker.

Nu är det ju som tur är, att allt är övergående – även detta. Inget är beständigt!

Sorterar även i allt som vi vill bevara från Mats barndomshem.

Så nu ”samsas” Mats farmors broderade duk med min mormors julbonad vid vår köksbänk i Kroken. ❤

Så möts de två kvinnornas skapande på Öland. ❤ Andas.

Kram ❤ Susan

Vänner

Ett möte med det här paret går som vanligt alldeles för fort!

Alltid när vi ses har vi så mycket att prata om. Emelie och Andreas är paret som precis som vi, skriver, illustrerar och producerar sina egna böcker. Det började med en historiebok för barn om Kung Gustav III: Kungen som ville bli hjälte och sedan kom fyra till – Gustav Vasa: När Gustav blev kung, Drottning Kristina: Flickan som inte ville bli Drottning, Karl XII: Kalles vilda äventyr och Drottning Margareta: När Maggan tog makten. Alla finns på Adlibris och hos din närmaste bokhandlare.

Nu har de kommit med en superviktigt bok: Barnen i Kramdalen. Elaine Eksvärd har skrivit förordet.

10kr från varje såld bok går till organisationen Treskablinoll.

En galet viktig och bra bok om integritet, tafsare och nättroll. En bok som kan skona och rädda liv.

Bra jobbat Emelie och Andreas! Vi är stolta över ert fina arbete. ❤👍

Så köp den till dina barn eller barnbarn – det är mitt julklappstips i år.

Detta fantastiska och kreativa par tar sina två barn med sig och flyttar i Januari till varmare breddgrader i sju veckor! Vi kommer att sakna er men unnar er allt gott det kommer att föra med sig.

Det är en fröjd att ha vänner som er!

Mats och jag har inte så många vänner vi träffar regelbundet. Men de vi har, är fantastiska på många sätt! Alltid lär vi oss något nytt av dem och det är härligt att kunna ha meningsfulla och goda samtal som stannar i hjärtat lång tid efteråt.

Tacksam för värmande möten alla vänner!

Kram ❤ Susan