Etikettarkiv: Tillit

Lugnet före stormen

Juli kom och sommardagarna rullar på. Vi fixar med våra bodar jag och Mats. Mats experimenterar med sitt koncept och jag klurat på hur mitt ska bli bäst. Jag är nu färdig med mina prisskyltar. Som vanligt när nåt är nytt så upptäcker jag finjusteringar som behöver göras. Bilder byter plats och jag plockar bort glasen i ramarna som blänker för mycket i solen som vandrar genom boden hela eftermiddagen.

Jag planterar om blommor utanför och testar olika placeringar för mina loppisprylar. Ibland blåser det så mycket mellan mina två dörrar att ljuslyktorna slår i varandra och ibland – som igår – står luften helt stilla och värmen är tryckande. Två ytterligheter.

Lugnet före stormen råder i hamnen när det gäller turister. Om en vecka drar det i gång.

Igår fyllde jag år. Jag fick en fin bok av Mats. Så igår ägnade jag lite tid att klottra och träna på lettering när jag väntade på kunder i värmen.

Våra vänner Henrik och Jenny som bor här i ”Kroken” hela sommaren kom förbi och sjöng för mig och lämnade den här melonen…

Fotbolls-VM har blivit en välsmakande krydda i sommarvärmen.

Ikväll sitter vi i soffan på helspänn igen! Henrik och Jenny kommer hit. Jenny är lika fotbollsintresserad som Mats. Jag och Henrik lite mindre, men vem kan avstå att titta när vårt landslag är så fantastiska! Det är så härligt att förenas kring något bra i denna gränslösa orostid! Rapporteringar i medier om härjande nazister och sånger om att uppmana våldtäkt mot barn gör mig så ledsen och arg! Vill så gärna tro att vi kan bättre i det här landet! Kom igen nu Sverige!

Här är ett citat som min bror delade i samband med en fotbollshändelse som uppstod 2003:

Jag tycker vi kan applicera det citatet på många händelser senaste tiden.

En glad händelse vi var med om jag och Mats var mötet med sju ungdomar häromdagen. Vi fick ett spännande uppdrag av deras far respektive svärfar. Vi skulle ta hand om dem under en eftermiddag. Pappan hade läst vår bok Lär dig LEVA och tyckte om den. Han ville överraska ungdomarna med lite oväntade möten och aktiviteter. Så efter att de blivit avsläppta på Blå Jungfrun med sovsäckar och burkmat och övernattning så landade de hos oss.

Vi hade en mysig eftermiddag med allvarliga samtal och kreativ verkstad. All ungdomarna var högpresterande i början av sina liv och vi hoppas att vi kunde inspirera till lite nya tankar hos dem.

Hur som helst så var det goa ungdomar! Vi 19- tiden fick de nya instruktioner att ta sig till lilla ”macken”. Vi följde med. Där blev de upplockade av en traktor med släp för fortsatta upptåg!

Lycka till med allt allihopa!Hoppas få träffa er igen!

Mitt cyklande går bra. Har kommit iväg på tvåmilarundan tre gånger denna vecka och är så stolt och tacksam att mina knän håller… och fötterna jublar när de slipper gå!

Mina sidor för Må Bra-Posters på Instagram och Facebook börjar ses av fler och fler och beställningar på blad ska skickas i helgen. Så himla roligt!

Sök på Må Bra-Posters på Insta och Fb så hittar du motiven, mått och priser. Alla motiv är inte inlagda än.

Nu kan försäljningen sätta igång på riktigt. Hoppas att vi ses! Välkomna!

Ta vara på varandra, värmen och ögonblicket!

Kram ☀🦋☀ Susan

NÄRA & NU

Årets första krönika i Kalmarposten 3 januari 2018

2017 är över. Är du en person som med nostalgi mest tänker tillbaka på allt som varit eller är du en person som med förväntan enbart tänker på det nya året?

Kanske tänker du på båda sätten. Vad är det vi minns?

Troligast är att vi minns det som gett upphov till de starkaste känslorna. De som fått oss att bli rejält upprörda, glada, ledsna, lyckliga…

Själv är jag en väldigt nostalgisk person med (ofta) skapligt dåligt minne. Det är kanske därför som jag tycker om att spara och bevara.

Jag har alltid tyckt om gamla saker och samlade tidigt på gamla plåtburkar. Pappa satte upp en hylla till dem i mitt rum.

Som artonåring började jag klä mig i second-hand-kläder och gick ett tag runt i en gammal trenchcoat för herrar och en herrhatt långt nerdragen i pannan. När jag var runt 20 år fick jag en gammal vacker grå 40-talsdräkt av en släkting. En snäv kjol med en figursydd, tajt kavaj och jag tyckte att den var så fräck! När jag tog min andra student på Dekoratörskolan i Gävle gjorde jag det i en gammal underklänning i grov vit bomull och en halmhatt från (sedan länge nedlagda) Gefle Halmhattsfabrik.

Under flera perioder i mitt liv har jag fört dagbok. När jag var tonåring klistrade jag in biobiljetter och annat smått och gott. Jag hade som sagt ett starkt behov av att bevara redan då. Undrar varför?

Vissa människor har inga problem med att slänga. Ingen sentimentalitet alls!

När vi nyligen röjde i svärmors lägenhet efter hennes bortgång, råkade en hel låda med mycket gamla bilder och fotoalbum komma med av misstag till Stadsmissionen och blev därmed kastad! Jag grät högt en hel eftermiddag av förtvivlan! Det var en sån skatt!

Jag funderar inte speciellt ofta på framtiden. Vad som ska hända. Hur det ska bli. Tror att jag är mer sån som tänker: det som sker, det sker. Det kan ju låta som att jag mer lämnar år ödet att bestämma vad som ska hända mig och så har det nog varit i många perioder. Det har också gjort att jag upptäckt att jag inte är speciellt bra på att sätta upp mål som jag vill uppfylla. Men samtidigt är jag ganska bra på att planera något som ska ske. Jag har vad jag minns – aldrig riktigt oroat mig för morgondagen eller framtiden. Undrar vad det beror på?

När jag klurar på mitt eget förhållningssätt till dåtid, nutid och framtid så är jag oerhört tacksam för att jag trots allt är så kapabel i nutid. Min nostalgiska ådra kanske är ett tecken på att de flesta människor vill lämna något beständigt efter sig – frågan är om någon annan kommer att bry sig om det när en inte lever längre?

Mats och min senaste bok ”Boken om mitt liv”, är ett resultat av våra gemensamma idéer om att bevara och minnas. Ett sätt för mig att spara och bevara för framtiden. Äntligen har jag fått min livs ”dagbok”!

Jag skriver då och då i mitt exemplar. Jag klistrar in bilder och andra ting. Med bilderna väcks minnena och det är både jätteroligt och i bland lite vemodigt.

Jag önskar att jag kunde sitta som en fluga på väggen och se våra barnbarns barn sitta och läsa om mig i min bok och om Mats i hans bok. Jag hoppas att de är nyfikna på att lära känna oss.

Men just nu räcker det gott att fundera lite på 2018. Jag väljer att vara optimistisk. Hoppas och tror att året kommer att bli det bästa någonsin. Vad annat kan en göra? Men – blir det inte det bästa året så blir det gott nog – för jag veeet att även det som kanske i stunden inte känns bra, resulterar på sikt i att jag utvecklas och växer. Jag vet att det alltid blir så.

Kanske ska jag ha som mål att bli bättre på att sätta upp mål?

Hur tänker du om allt detta?

Kram ❤️ Susan

 

Första Januari 2018

Ja, det känns bra. Nu är vi på den sida där det blir ljusare och ljusare.

Jag saknar ljuset mer sedan vi började vara mer på norra Öland. Här är mörkret så uppenbart. Här går vi knappt ut efter att mörkret anlänt och det är tidigt och det blir väääldigt mööörkt!

Jag har redan plockat bort tomtar och julpynt! När annandagen är över brukar jag vilja starta om. Möjligtvis får en och annan julstjärna vara kvar – för mörkrets skull.

Så – nu har spiselkransen fått ge plats till några figurer jag räddade inom familjen när vi rensade Mats föräldrahem. Några söta keramikfigurer som hans moster Elsa gjort. Tant Brun, Tant Gredelin och tant Grön med sina hundar. Tycker att de är så söta.

Nyårsafton startade med att jag fick hjälp att flytta alla fönster (som vi bytte ut för ett år sedan) och ställa dem på lagring. Tänker att de ska bilda något litet växthus så småningom i framtiden. Tusen tack Ann-Marie, Henke och Olle! Ni är årets sista hjältar!

Sedan skrotade Mats och jag på varsitt håll. Jag fixade och röjde lite i garaget och Mats värmde lite julmatsrester vid fyra, vi åt och klockan tickade på. Vid halv sju hade jag inte duschat än!

In med lite grönsaker i ugnen, dusch och lite nyårsstass.

Vi käkade gott!

Ingen glamorös Nyårsafton men väldigt skön. Regnet strilade utanför, så det blev en kort promenad för Alice och Mats. Fejstajmade med Phuong och Martin i Vietnam och såg Skavlan.

Vi reflekterade lite över året som gått.

Vi drog några inspirationskort inför nya året och jag drog dessa.

Känns väldigt spännande att spekulera kring dem inför nästa år.

Jag känner stor tillförsikt inför 2018. Vad kommer att bjudas? Några nya vänner? Fördjupning i mina nuvarande relationer? Fördjupning inom mig? Vad kommer att dyka upp i mitt hjärtas kreativa kammare? Vad kommer jag att sitta här och förundras över om ett år?

Det är så spännande att inte veta och så spännande att ändå veta att jag själv väljer hur jag förhåller mig till vad det nu än är som händer. Där finns en stor tillit!

Förra året gjorde jag den vandringen i Spanien som jag längtat efter i så många år. Nu sitter jag här med så ont i fötterna att jag knappt kan ta en promenad med Alice!

Sånt är livet! Kanske hänger det ihop. Det brukar det mesta göra.

Hur ser du på det nya året? Vad drömmer och hoppas du på?

Önskar er alla en skön första dag på nya året … till att börja med.

Kram 💖 Susan

Fyra fina kvällar

Igår kväll hade vår grupp sista samtalstillfället kring vår bok.

image

Det har varit fyra fina träffar. Vi har gjort stressreducerande övningar och pratat om stress, oro, kommunikation, ilska och mycket mycket annat. Det är verkligen meningsfullt att träffa ett gäng och prata om meningsfulla saker i livet. Att få spegla sig i varandras känslor och reaktionsmönster gör oss starkare. Vi känner oss mindre ensamma. Vi ser ett sammanhang. Vi stärks som människor. Får större förståelse för oss sjäkv och andra.
Jag känner mig ödmjuk inför vad ni alla öppnat upp och delat med er av. Det är modigt och starkt.
Även Alice har varit med några gånger.

image

Kanske blir det en fortsättning till hösten. Vi får se.
Tack för att ni tog initiativet. Jag och Mats har lärt oss så himla nu mycket!
❤ Kram Susan ❤

Stänger ner

Idag åker jag på retreat till vackra Mundekulla. Därför kommer jag inte att skriva något här på hela veckan. Inte på Facebook och inte på Instagram heller. Jag ska ta hand om mig själv.
Meditera. Läsa. Promenera. Vila.

image

Däremot kommer jag att berätta hur jag haft det när jag kommer hem igen.
Du kanske också ska ta hand om dig lite extra den här veckan. Till exempel ge dig tid att göra något du länge längtat efter. ❤ Självkärlek.
Hej då! Kram Susan

image