Ett stenkast från Villa Livskraft ligger ett gammalt hus med en enorm äppelträdgård. Tidigare låg Waldorfskolan här och den största anledningen till att vi flyttade till den här delen av stan. Sedan när vår dotter skulle börja i första klass flyttades skolan in till stan! Hepp! Men det gjorde inget. Det blev bra som det blev. Nu är här något typ av behandlingshem med eftervård.
Äppelblommorna är redan på väg att blomma ut. Jag älskar den här gamla slitna gärdesgården!
Att gå in närkontakt och se alla detaljer…
Det finns de som säger: tänk om träden kunde tala! Om det brukar jag ofta tänka. Det finns något vördnadsfull över ett träd. Det är liksom mer levande än något annat i naturen.
Älskar ju träd och vet inte varför. Det är något vackert med mönstren i gammalt trä, doften av nerhuggna träd, tallbarrsdoft, grandoft, björkars näver, nyss utslagna björklöv…jag skulle kunna fortsätta i evighet.
Hoppas, hoppas att den här slitna, väderbitna gärdesgård får stå kvar till den faller ihop!