En av de sju dödssynderna

Jag har förmånen att då och då umgås med några barndomsvänner. Vi har känt varandra i över 40 år – några längre. Vi ses en till två gånger om året och tar vid där vi var sist. 

Förra våren besökte vi Barcelona och av olika anledningar blev det ingen Paella! Vi hade tittat på vårat hus på Öland och ville så gärna ha det, men visste inte om det skulle vara möjligt. Jag lovade att om vi ”fick” det så skulle jag bjuda på Paella i huset. 

Sagt och gjort! I fredags kom tjejligan. Från några olika håll dök de upp på kvällen. Jag hade lagat lite gott och det blev sent snack! 

Vegetariska tillbehör med lite kallskuret.

Sängen fick sällskap först vid tre! 
Ovan vid så sent sänggående och mer än två glas vin så blev det att ta hand om ett tungt huvud på lördagsmorgonen. Men en god frukost, gott sällskap och en Alvedon så funkade det. Vi fortsatte dagen med en jätteskön promenad i strålande sol på Lyckesand.

… och så grillade vi lite supersmaskig korv från Rosas i Löttorp. 

Efter det besökte vi ”fiskar’n” där vi tog oss något att dricka och njöt av den vackra utsikten över hamnen och Kalmarsund. 

Efter lite vila så skred vi till verket med Paellan och Sangrian. Vi hjälptes åt att hacka och skära. 

Jag hade förberett för att laga två olika Paellor. En med Chorizo och kyckling och en med musslor och räkor. 

Med lite lagarbete så gick det som smort! 

Köttpaellan…

Skaldjurspaellan som lagades i ugnen i långpanna.

Det var jättegott men det kunde varit lite mer tryck i smakerna. Kanske var recepten lite snälla? Nästa gång tar jag nog mer saffran, mer vin och mer vitlök i rätterna. Sangrian blev toppen! 

Mätta och nöjda blev vi och så småningom fick vi även ner min hemgjorda hallonglass och saffransglass. 

Och tro det eller ej – lite ost och kex också.

Vi enades om att vi ägnat oss åt åtminstone en av de sju dödssynderna under helgen – frosseri!

Och vi saknade dig Helena! 

Innan jag lämnades ensam igen på söndagen tog vi en promenad på Neptuniåkrar. I oktober ses vi igen!

Kram ❤ Susan 

Dags att Må Bra!

Den här veckan har jag och dottern påbörjat promenaden på den sundare vägen. Jag har varit sockerfri två dagar och inte heller ätit mjöl. Det känns bra. Jag lovar mig själv ingenting mer än att jag ska göra mitt bästa för att så många dagar i veckan som möjligt välja den sundare vägen. Ibland kan det handla om att överväga mina beslut från minut till minut. Jag ska sluta säga till mig själv att jag ”unnar” mig något när jag tar nåt sockrigt eller mjöligt! För det blir helt fel signaler. Istället ska jag använda det rätta uttrycken som till exempel: Jag tillåter mig …! Eller: Jag väljer att stoppa i mig något som egentligen inte är bra för mig. Jag vet att det kommer att förändra min känsla i förlängningen inför vad jag stoppar i mig.

Samtidigt har jag börjat öva i vår nya bok Dags att Må Bra. 

Jag har tidigare övat mig igenom Närvarokapitlet. Nu tar jag Självkänsla. ❤

Det passar bra tillsammans med den sunda vägen. 

För som med alla andra människor så är det inte lätt att vara och göra det som är bäst för mig bara för att jag skrivit ett par böcker om det. Det är skillnad på att veta något och att också praktisera det. 

Så om ni ser mig i MacDonaldskön – skicka hem mig!

Allt gott till er alla! 

Kram ❤ Susan 

En skön lugn helg

Vi har haft sällskap i Byxelkrok av Lille Martin och hans mamma. Vi har bara varit tillsammans, ätit gott, promenerat och tittat på Mellon.  

Vi fick en underbar stund på stranden.

Möte med svanar…

Mellomän…

Sedan somnade Martin i Mats knä och vi såg vidare på TV. 

Söndagen gick i samma anda med samma sysslor – tipspromenad, skidor på TV och goda matrester. Skönt! 

När Mats, Martin och Phuong lämnat kroken idag på sönsagen, tog jag och Alice tillvara det sista dagsljuset på Lyckesand. Det var speciellt att gå där i nästan skymningsljus. 

Imorgon är det måndag!

Ny dag – Nya möjligheter – och med en önskan om kraft till nya val. 

Önskar er alla en din vecka!

Kram 💙 Susan 

Snabba kast

Det har varit snabba kast i slutet av veckan. I onsdags körde jag hem från Öland till Kalmar. Helt oväntat och mycket spontant fick vi en inbjudan till Malou efter tio. Laddade om mentalt för att åka tillsammans med Mats till Stockholm på torsdag morgon. 

På Arlanda åt vi lunch och träffade en härlig kille  som föreläser om psykisk ohälsa. Eric har själv erfarenheter och verkar göra ett fantastiskt jobb med sina föreläsningar och sin sida på Facebook som heter Ångestskolan. Nu håller han på att ge ut en bok med ungas egna berättelser. Vi delade med oss av lite tips. 

Efter lunch så tog vi taxi till TV4. Det är alltid så fint bemötande där. Så skönt med gott om tid i sminket. Fick även lite hjälp med håret. Känner mig inte så bekväm med frisyren. Känns inte som jag. 

Vi hade gott om tid i greenroom eftersom det var inspelningar och inte direktsändning. Det var trevligt. Vi skulle göra ett inslag tillsammans med psykologen Egil Linge så det blev lite intressant prat med honom bakom kulisserna. 

Som tidigare så var det väldigt avslappnat och trevligt i Malous soffa. Hon är verkligen ett proffs på det hon gör. Att skifta fokus så snabbt från ämne till ämne och också vara så skärpt i varje stund är skickligt. 

Efteråt tog vi oss ut till ABBA-Museét på Djurgården. Det blev en tidig middag först. 

Museet var väldigt fint. Men vi var lite trötta och det var mycket information att ta in. 

Roligt med allt som man själv kunde delta i. Till exempel den femte medlemmen…

Och fotografering…

Det var superkul med all svensk musikhistoria att lyssna på.

 

Tillbaka på Arlanda vid 18-tiden strosade vi runt, fikade och fördrev tiden en stund. Hittade vår nya bok i gott sällskap på Pressbyrån där. 

Åter hemma vid 22-tiden. Jag dök dödstrött i säng. Fredag förmiddag tog jag Alice med och for upp till Öland igen. Städade och lagade middag till kvällens gäster. Känns ändå som att det är här jag hör hemma – vid brasan och i lugnet.

Vid 17.30 anlände Mats med lilla Martin och hans mamma. Nu blir det en lugn och skön helg! 

Hoppas att ni alla också får en fin helg! 

Kram ❤ Susan 

Malou och Montreal

Förra veckan blev det klart med ett Kanadensiskt förlag att vi ska åka till Montreal på marknadsföringsturné! Den franska boken släpps i mitten av april och då är vi på plats! 

Det känns fantastiskt och nu läser jag och ”pluggar” lite i den engelska Lär dig leva så att jag blir lite tryggare med den engelska som rör vårt ämne. 

Det är ju många länder som nu börjar ge ut boken och det är så himla kul att de vill satsa så mycket på den genom att bjuda oss till sig. Det ska bli sååå spännande! 

Idag ringde de från redaktionen på Malou Efter tio. De ville att vi skulle komma dit i övermorgon och tala om utbrändhet ur anhörigperspektivet. Det låter ju väldigt bra och det ligger verkligen i linje med vad jag har velat tala om länge. 

Imorgon ringer de för lite förhandsintervju. Och jag får hasta hem till Kalmar från Öland imorgon eftermiddag för att vi sedan ska flyga upp på torsdag till Stockholm och inspelning under dagen. Inslaget kommer att sändas 16 mars. 

Imorgon kommer vår Lär dig leva ut i Taiwan! Det ska bli intressant att följa! Så här ser den boken ut…

Från lugnet och vedtravandet här på Öland till TV-inspelning i Stockholm! Ja, livet kan te sig rätt underligt ibland!

Hoppas att ni alla har haft en fin Alla Hjärtans dag! Jag har umgåtts med hunden hela dagen. Vi har varit ute i det underbara vädret. Först en skön promenad på stranden sedan fika i lä vid fyren. Härligt! 

Imorse färdigställde jag mina hjärttavlor också. Nu har jag fyra klara. 

Kram ❤ Susan 

Sol och spenatpaj

Efter så lång tid med grå himmel och urtråkigt väder var det ljuvligt att se och känna solen idag! Några plusgrader var också skönt. Alice och jag tog en tur på favoritstranden. Tråkigt nog åkte Mats hem till Kalmar igår, men de har haft sol även där idag. 

Alice löper nu så det är perfekt att rasta henne där. Då kan hon springa lös trots sitt tillstånd och jag har stor koll på om det dyker upp någon annan hund.  

Jag hittade en fin vandringsstig ovanför stranden som vi tog norrut. Sedan gick vi ner till stranden, fortsatte en bit norrut och vände sedan söderut längs stranden tillbaka. Där passerade vi den stora stenen som nu fått ett alldeles glittrande och spännande utseende av vattnet som slagit upp på den och frusit.  

Vackert! 

Jag tillbringade eftermiddagen med att stapla ved, elda, måla och laga mat… och pyntat med vårliga tulpanlökar. 

Kvällspromenaden bjöd på fantastisk solnedgång! Ser ni den starkt lysande stjärnan? 

Godkväll önskar jag och Alice från Byxelkrok! 

Kram ❤ Susan 

Klabb på Klabb på …

Jag älskar att elda. Har alltid gjort det men inte haft så många möjligheter till det. Nu har jag äntligen en spis att elda i! Idag fick vi en kubik ved levererat. Underbart! 

Det gick fortare än jag trodde att plocka av släpet. Tänk att ved kan vara vackert.

Nu har jag staplat min första lilla vedtrave! Undrar om pappa hade godkänt den? 

Så vackert, så vackert! Imorgon ska jag försöka fixa en till likadan vedtrave. Jag känner mig rik! 

Jag fick nästan lite vårkänsla. Solen kikade fram då och då och så upptäckte jag detta…

Kan det vara påskliljor?

Kram ❤ Susan 

Arg feminist?

Jag har våndats så kring ett verkligen ytligt dilemma. Hur ska jag göra med mitt hår? Låter kanske fånigt. Men jag upplever att mycket av (åtminstone den ytliga) identiteten sitter just i håret. 

Kanske vet ni inte alla som läser min blogg att mina lockar är permanentade. Ja, mitt naturliga hår är spikrakt.

Alla dessa permanenter sliter på håret och jag märker att det år efter år blir kortare och kortare. Dessutom är jag gråblond under det röda och det känns inte heller bra att färga hela tiden. 

Nu tog jag ett beslut att låta håret växa utan att fortsätta permanenta det. Men trixet är att stå ut under den tid som permanenten växer bort – utan att snagga mig för kort! 

Jag tänkte att jag tar en sak i taget. Först låter jag lockarna försvinna sedan kanske jag låter min naturliga färg komma tillbaka. 

Före och efter…

När jag satt hos frissan kom dottern in och tittade till mig då jag satt med färgen i håret. Hon var på väg till träningen. Jag berättade att jag eventuellt skulle klippa kort lugg. Då sa hon med glimten i ögat: Det är bara arga feminister som har en sån. Jag tänkte att det är jag ju ibland – arg feminist alltså. Så det fick det bli! Ha ha ha – Tänk vad en liten lugg kan uttrycka! 

Tack Gunilla på Bergfeldts frisörer för att du är så bra! Jag är jättenöjd! 

Kram ❤ Susan 

Flödar fritt!

Delar med mig av en underbar stund med Alice i solen på stranden förra veckan. ☉ 

Isen glittrade så magiskt. Omöjligt att fånga på bild. Som i en saga. På ett ställe hade isen formaterat sig i små  tätt, tätt sittande horisontella, en decimeter höga väggar som bildade tusentals pyttesmå ”rum” eller håligheter. När jag gick där så frasade det med ett märkligt men läckert ljud.

Där vattnet rinner från skogen till havet var det blockerat av en sandbank och det stod helt stilla. Jag drog en liten skåra med skon och släppte vattnet fritt igen. Ni som följer mig på Instagram har redan sett min film på flödet. Ett otroligt skådespel när vattnet plötsligt kan flöda fritt igen.  

Det var en stark och vacker upplevelse. Jag kände mig lika fri och fritt flödande som vattnet. 

Är förvånad att så lite kan påverka så mycket. 💖 Ett möte med ”the flow?”

Ett stenkast därifrån var allt så stilla, så stilla. 

💖 Ett möte med Balans! 💖

När flödar det fritt i dig och när är det alldeles, alldeles stilla?

Kram ❤ Susan 

En magisk gemenskap

Jag har lärt känna fyra fantastiska kvinnor. I lördags kom de till mig i Paradiset på Öland. Tanken var att vi skulle ses, prata och ha det mysigt tillsammans. Jag hade lite tankar om vad vi skulle kunna göra men ville inte planera. Det visade sig att det skulle bli både Teletubbiesövningar, promenader, skratt, gråt, dans, vila, glädjetjut och tystnad. Vi har ätit gott och skapat naturmandalas. Men framför allt har vi samtalat om viktiga saker som hör livet till. Magisk sällsynt gemenskap. Jag är så tacksam!  

Att hitta er och det ni bjuder på är så vackert och fint!


Det blev som en liten retreat fast på hemmaplan. Med er känner jag att jag kan skratta gråta och dela med mig av vad som helst. Så stärkande, så läkande och så värdefullt!

Mina mandala…

Alice är helt slut och tackar så mycket för klappar, kel och promenader!

Tusen tack ni fina för att ni finns i mitt liv! 

Kram 💖 Susan