Coronastresssssssss

Världen är drabbad och människor är stressade! …i alla fall vissa. Coronaviruset har skapat nya frågor kring våra liv, beteenden och hur vi tänker.

En del människor reagerar och agerar som att mänskligheten kommer att går under  – eller kanske mer som – att de själva riskerar att dö.   Vissa människor tar det med mer ro. Hur kommer det sig att vi reagerar så olika?

Är det de som är mest stressade som kommer att ha gjort rätt eller är det de som lugnt ser på? Eller är det kanske så att det inte finns något ”rätt” eller ”fel” sätt att reagera och agera?

Självklart är det naturligt att vara orolig om man har närstående i riskzon. Men den ökade irrationella oron oroar mig.

Jag sitter just nu ensam i vårt hus på norra Öland och skriver på vår uppföljare till Lär dig leva. Mats och jag behöver arbeta ostört på var sitt håll och därför befinner han sig i Kalmar. Min ensamhet är helt naturlig ”off season” här på landet i Byxelkrok. Som vanligt är det inga restauranger som har öppet. Aktiviteter som erbjuds är det inte  så många deltagare på innan Corona heller eftersom vi inte är så många boende här. Den naturligaste och enda öppna allmänna samlingsplatsen är den lokala ICA-butiken och där står inga hyllor tomma som på det stora varuhuset i Kalmar.

Kanske faller det sig mer självklart för oss på en så liten och hyfsat isolerad ort att ta detta med ro? Men människor kommer och går även här. Årets första stora folkfest närmar sig, många reser då hit till sina sommarstugor, börjar ta hand om sina trädgårdar, firar påsk och umgås. Det är en hel månad kvar dit men den lokala föreningen har ändå tagit beslutet att ställa in påskäggsletandet för barnen som brukar ske utomhus i en vacker hage i Lindskogen.  Kanske är det bra – kanske inte.

Igår var jag och en väninna på bio i Löttorp som ligger ett par mil söderut. Vi var cirka 14 personer i salongen – väl utspridda.

Filmen var fantastiskt bra och väckte många frågor och funderingar. Vem parasiterar på vem, egentligen?

Definitionen på parasitism enligt Wikipedia: Ett förhållande mellan organismer där den ena organismen, parasiten, utnyttjar värdorganismen för egen vinning på ett sätt som skadar värdorganismen och drar näring ifrån organismen.”

Nu är det ju ett virus och inte en parasit vi oroar oss för men jag kan inte låta bli att tänka att den här filmen kom i en väldigt speciell tid och det är svårt att inte dra paralleller till det som händer i världen på många olika sätt. Men – för att återgå till min första fråga: Hur kommer det sig att vissa är mer benägna att vara orationellt rädda men andra inte?

I tider där många redan – innan Covid-19 kom – börjat fokusera på det eventuella ”hotet” kring vårt eget priviligerade liv, genom att stötta ett politiskt parti som till 100% skapar väljare genom att sprida rädsla, är det lätt att späda på den rädsla som redan finns. Vi lever i ett samhälle, i en värld, där vi är så stressade att vi inte har förmågan att tänka själva längre. Stressen gör att vi hela tiden prioriterar det mest akuta i vår tillvaro och  tycker säkerligen att det är skönt att någon annan tänker åt oss.

🌷🌷🌷🌷🌷🌷🌷🌷🌷🌷🌷🌷🌷🌷🌷🌷🌷🌷🌷🌷🌷🌷

Jag tänker att det människor utsätts för nu är en enorm stress. Vi reagerar olika på stress eftersom vi är olika rustade för det. Vissa bränner ut sig – andra inte!

Det första symtomet på att du är stressad är oftast att du inte kan sova ordentligt. Ett annat av de tidiga stressymtomen är att empatiförmågan minskar – vi har fullt upp med att själva försöka ”överleva”.

Jag tycker att det är viktigt att vi pratar om hur farligt det är med stressen för den skapar rädsla och rädsla skapar  brist på empati. Det samhället vill vi väl inte ha?

Gör en massa bra saker istället för att gå och oroa dig. Oron i sig skapar mer oro. Vi behöver lugna ner vårt inre genom att göra vettiga saker  och ge oss utrymme att tänka vettiga tankar, inte genom att tömma butikerna på förnödenheter.

För i så fall: Kommer du att ge din granne en toarulle eller en burk ravioli om hen frågar om du har någon kvar?

Stress är med andra ord otroligt farligt på många sätt och det är ett stort eget ansvar att ha.

Det vi brukar rekommendera vid stress gäller även bra i Coronatider:

🌷Ta kontroll över din andning: Ta medvetna lugna andetag ända ner i magen. Det lockar fram lugn-och-ro-hormonet oxytocin, lugnar ner hjärtslagen och tar dig till ett allmänt lugnare tillstånd.

🌷Vila. Passa på att lära dig något om dig själv genom att stressa ner. Se den här tiden som en möjlighet att samla kraft tills allt är över.

🌷Ta promenader, spring, cykla – för vi får fortfarande var utomhus.

🌷Lyssna på experter. SvR P1 har många bra inslag.

Sen kan vi nyttja tiden till en massa saker som vi inte hunnit med innan:

🌷Förutom att du kanske har arbetsuppgifter du behöver klara av hemma: Läs boken som stått länge i bokhyllan. Börja måla om du länge velat det. Sticka, laga matlådor och frys in. Ring en vän du inte talat med på länge. Putsa fönster, tvätta bilen. Ta ett bad. Baka ett bröd. Laga kläder, måla om ett rum.

Vad mer kan du komma på?

Varma Hälsningar och uppmuntran till att ta det lugnt. Allt går över – även detta.

Kram 🌷💚🌷 Susan

 

 

 

 

 

 

 

Kväll i Kroken

Kvällen i kväll var så stilla och skön att jag var tvungen att ta en promenad till. Ljuset i hamnen var fantastisk! Andra inlägget idag bara för att jag vill dela med mig av bilderna. 💙

Plåtfågel gjord av I&I som ligger några kilometer söder om Byxelkrok.

Mellan bodarna…

Måne…

Nästan ingen horisont…

Så stilla och skönt… önskade att Mats och Alice varit med…

Go’kväll! 💙 Susan

Sakletarsussi

Dagens promenad avslutades vid Byxelkroks strand. Tänkte bara gå ner och fotografera strandsiluetten som förändras dag för dag i och med utbyggnaden av piren.

Så tittade jag ner i sanden och fick se en liten plastflisa. Jag brukar plocka skräp längs stränderna men tänkte att det är ju bara en liten flisa…

Men så tog jag upp den och fortsatte söderut en liten bit. Vid första anblicken såg stranden ren ut, men när jag fokuserade med blicken i sanden dök det upp den ena flisan efter den andra…

Jag gick nog bara 20-25 meter på stranden och fick ihop allt detta…

…många flisor små … och jag tänker att alla flisor kommer från något stort, vart ligger det?

Fy fasen så ledsen jag blir på att människor inte tänker längre än så här!

Hittade tre fimpar.  Vetni hur lång tid det tar för en fimp att brytas ner? Jag googlade…

Ja, nu vet vi!

Ha ett ”slängaskräpinaturenfritt” liv! 🧡🙏🧡

Kram 🌼 Susan

 

”Vara” helg

När fredagen kom, anlände Mats med vårt extrabarn Martin,som vi lånar ibland men denna gång var mamma Phuong också med! Innan de kom förberedde jag lite helgmat,  städade i gästrum, bäddade rent och fixade…

Det är skönt att få besök.  ”Görat” stannar upp, och ”Varat” tar över. För mig är det lätt att vara mycket i ”Görat” när jag är ensam. Jag städar, pyntar, tvättar, fixar i trädgården, målar eller jobbar med annat… jag kan till och med ha svårt att sätta mig med en bok när jag är ensam. Känner mig ”onyttig” på nåt sätt… men en kortare meditationsövning blir det då och då.

Mot kvällen kom de och vi åt tacos.  Alla var trötta vi hade haft en hektisk dag allihop… men mysigt att vara tillsammans. På lördagen blev det lång skön frukost. Älskar det när vi har besök. Samtal och frukost i ett par timmar…

Mats och Martin tog en promenad och en tur till återvinningen. Jag och Phuong bakade en variant på kanelbulle i långpanna. Phuong är duktig på att baka och tänkte passa på när jag hade ett proffs i köket! Hon tog självklart över och jag assisterade mest.

Vi spelade spel och tittade på fotboll och lite friidrott. Jag och Martin lärde Phuong att spela Fia med knuff och det visade sig att man spelar det i Vietnam också, med hästar som pjäser. Jag introducerade Kinaschack för Martin och lite Othello blev det också. Jag gillar att spela sällskapsspel men det gör inte Mats. Därför passar jag på när vi har besök.

På söndagen åkte de andra tillbaka till Kalmar efter frukost. Det blev väldigt tyst och jag städade, plockade och pysslade lite igen. Inspekterade trädgården lite och konstaterade att fler pelargoner måste inomhus nu!

Det börjar bli kallt även om det ännu inte är frostnätter här. Solen värmer fortfarande upp vissa lägen runt huset. Phuong plockade in de sista tomaterna i helgen. Så himla goda!

Söndagseftermiddagen ägnade jag till att laga fisksoppa, kantarelltoast och lite småfix.

Runt 17-tiden knackade Anne-Marie på med sin vovve Vincent och en flaska bubbel.

Vi käkade, babblade och bubblade.

Gott var det! …och jag blev glad när jag fick spela ytterligare ett parti Kinaschack och Othello med Anne-Marie. 😊 Vincent fick ett tuggben efter Alice men visste inte riktigt vad han skulle göra med det. Anne-Marie tog över honom precis innan sommaren och han verkar inte så bortskämd med tuggben. Han gillade i alla fall soffan.

Vincent är en så otroligt fin hund. Så försiktig, lugn och go. Han är sex år och har verkligen funnit sig fint hos Anne-Marie. De har blivit ett bra team och det syns att ”Vince” verkligen älskar och Anne-Marie för han följer hennes rörelser nyfiket och uppmärksamt.

Vi skulle bubblat i Spabadet också men orkade inte ta oss ut … jag tar kanske ett bad i dag istället.

Nu ska jag fortsätta mitt illustrationsuppdrag… mer om det så småningom.

Önskar er alla en fin vecka!

Kram ☀️💞☀️ Susan

 

 

Första promenaden

I morse tog jag en promenad i soluppgången. Det var så vackert. Men hon fattades mig. Det är nu tio dagar sedan vi fick låta lilla Alice somna in och det känns som att jag behöver erövra hela världen på nytt, utan henne. Jag är inte hundägare längre…

Jag började turen förbi Kalmarsunds brusande och Karga Neptuni åkrar. Med lite distraherande musik i öronen kom tårarna.

Till höger runt muren vid den här bänken börjar den vackraste stigen.

Välkommen in…

Så vackert alla årstider…

Jag har gått här så många gånger. Sommartid har jag varit orolig att Alice skulle få ett ormbett. Här är så tyst… ibland kan en skrämd rapphöna skrämmas tillbaka. Ibland får jag på nära håll se rådjur…

Aldrig förut har jag sett denna öppningen i muren och den gamla grindstolpe i sten… Har här för längesedan stått ett hus? Har här gått en skogsväg?

Så idag har jag erövrat ”Långrundan” som vi kallar den, och att vara ute i trädgården och jobba utan Alice. Imorgon blir det nåt annat…

Nedan är räkningen på vårt sista besök med Alice. Mitt i sorgen kostar det enorma pengar att avsluta ett hundliv… är det verkligen rimligt?

Det är verkligen något som en faktiskt också behöver ha i åtanke när en skaffar djur.

Kram ❤🐕❤ Susan

Gränslös sorg…

Igår fick vi låta vår älskade Lagotto Alice somna in. Hennes sista dag på jorden började med en morgonpromenad där hon var pigg och glad och som vanligt. Så hände något och på några få timmar blev hon så sjuk och kunde inte stå upp.  Vid lunchtid fick vi beskedet att hon hade förstorad mjälte. Den hade blivit jättestor och spruckit och med tanke på hennes ålder – snart 12 år – så rekommenderade veterinären inte operation. Det blev en stor chock!

Vår älskade Alice somnade fint in med hela familjen hos sig….

Alice kunde njuta….

Hon älskade snön…

Att öppna julklappspaket…

Vila…

Stranden och vattnet…

Hon vaktade och välkomnade i min sommarbutik…

Hon älskade solen…

Att göra gropar bland kuddar…

 

Att ha huvudet högt…

Hon var så gosig i pälsen och luktade så gott!

Alice jag saknar dig Sååå! Det är sååå gränslöst tomt! Du var ju ALLTID med, alltid i närheten och alltid redo för vad som helst – bara du fick vara med! … och det fick du! ❤ Hoppas att du mår bra i ditt andra paradis!

Älskade lilla ”Brallan” så mycket du betytt för oss! En sån glädje, så mycket kärlek och gos!

Tack för 12 underbara år!

❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤

❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤

 

Skillnad på skräp å skräp?

I nästan tre veckor har jag burit på ett virus som gett mig feber, ingen ork, lite snuva och värsta torrhostan!!! Nu äntligen börjar jag känna att jag är på banan igen!

Alice och jag tog en tur till Trollskogen härom dagen. Där kan en ju traska runt på alla möjliga stigar. Jag missbedömde sträckorna lite så vi var nog ute och gick i en och en halv timme! Vi sprang på den här cykeln vid norra udden. Vacker i sin rostighet… stående i Tjärdal… en gammal plats där de förr tillverkade tjära till båtarna.

Jag sprang också på det här skräpet! Högst ovackert! Någon hade dumpat massor av porslin, plastblommor och annat skit i skogen! Jag petade lite i högen och hittade mer porslin under mossan….. Hur KAN folk göra på detta viset? Det här var strax utanför Trollskogens område… får försöka hitta hit med bilen en dag och lasta bort skräpet!

Väl hemma kände jag mig helt mörbultad efter den långa skogsturen, men glad att jag orkade!

Reparear kroppen.

Påminnelse! … Håll Sverige rent! 💙💛💙 Hur svårt kan det va!

Kram 🦋 Susan

 

Möten som berör

Min senaste krönika i den lokala gratistidningen Kalmarposten:

🌸          🌸          🌸          🌸          🌸          🌸          🌸          🌸          🌸          🌸

MÖTEN SOM BERÖR

 Eva kom in i min sommarbutik i Byxelkrok. Vi hade aldrig träffats förut. Hon var inställd på att köpa med sig en av mina posters men kunde inte bestämma sig för vilken hon skulle ta. Under tiden pratade vi om allt möjligt…

Hon höll till slut i en bild med texten ”Ingen är perfekt – alla är fantastiska” men var fortfarande osäker. När hennes man kom in sa han direkt: ”Den ska Emelie ha!”. Mannen gick ut och Eva började berätta historien om Emelie medan tårarna föll på både hennes och mina kinder.

Emelie är barnbarnet som är så unik att hon är ensam i världen med att ha den kromosomavvikelsen som hon har. 20 personer har liknande avvikelser men Emelie är den enda som har enbart den som gör henne unik. Emelies mamma och pappa har kämpat länge – många år – för att få henne. Eva berättade kort om deras kamp för att få barn. 

Jag tänker att vi människor är så fiffilurigt skapta med många olika förmågor och det är verkligen tur att vi inte har förmågan att se vilka prövningar vi står inför innan vi är i dem! Hade vi kunnat det så hade vi  kanske gett upp för länge sedan.

Jag har en poster som det står ”Jag kan – Jag vill – Jag vågar!” på. En dag stod en liten flicka framför den och sa: ”Den vill jag ha!”. Hon var nog inte mer än 5-6 år. Efter mycket tittande runt bland posters hör jag hur hon viskar till sina föräldrar: ”Jag vill ha den vid min säng för då kanske jag vågar sova hela natten i den!”. Tösen trodde nog inte att jag hörde men jag jublade inombords och tårarna stiger i ögonen på mig när jag skriver det här.

Ord är så starka! Det är så viktigt vilka ord vi omger oss med och vi kan välja dem.

Många som kommer in till mig bär med sig orden från Mats och mina böcker inom sig. När de ser budskapen och bilderna blir det ytterligare en påminnelse om att ta hand om sig själv, att bry sig om andra, att börja fundera över vad som är viktigt i just deras liv. Det behövs så lite för att beröra och bli berörd. Många människor TÄNKER FÖR MYCKET och KÄNNER FÖR LITE… som John Lundvik sa efter att han vunnit Melodifestivalen.

Kanske är det så att många som kommer in i min bod plötsligt börjar KÄNNA…? Det är ju som bekant mycket mer accepterat att ”tänka” än att ”känna”. Att känna är för många obehagligt, skrämmande, farligt, för personligt… Varför har det blivit så?

Jag är ödmjukt tacksam för att mina bilder och texter berör som de gör. Jag märker att många som kommer in i butiken stannar länge. Det är något magiskt över att omges med så mycket sköna budskap. Det är som om vi är svältfödda på dem! Vissa tackar för en härlig stund och går vidare. En del möten leder till djupa samtal om något som berört dem. Vissa vill köpa alla bilder och budskap för de behövs, men vid olika sinnesstämningar och vid olika tillfällen. Jag brukar säga: -Vilket budskap vill du se när du vaknar varje morgon?

🌸          🌸          🌸          🌸          🌸          🌸          🌸          🌸          🌸          🌸

Här är ytterligare två härliga möten…

Jag och Anette, som också hade sin man Lasse med sig… mycket att tala om och igenkännande…

Caroline och Jojje… som bjöd på fina och berörande samtal…

…och så kvinnan som var musikterapeut och hade skapat stillsamma, rogivande anknytningssånger för föräldrar med nyfödda bebisar! Hon berättade fantastiska historier! Både härliga och sorgliga. Hur vissa föräldrar har mer kontakt med sin mobil än sin bebis! Om hur föräldrar tappar anknytningen till sina bevisar eftersom de inte förstår hur viktig närkontakten och ögonkontakten är för små barn.

Den lilla tysk/svenska unga kvinnan som fick en tysk översättning av vår bok Lär dig leva, men köpte den svenska för att hon ville träna språket. Hon hade bott i Sverige sina första 8-9 år som barn. Hon ville först inte köpa något eftersom hon hade sån liten väska för packningen och skulle flyga hem, men  det slutade med att hon gick med fyra böcker och fem posters. 💖🙏💖 Lycka till med dina kreativa hälsokurser!

Det finns så många härliga och engagerade människor som jobbar i det tysta. Det är gott att möta några av dem!

Kram 🙏 Susan

Önskan: Klona mig i fyra!

Jag tycker tiden rinner iväg just nu. Skulle behöva klona mig i fyra personer. En som fixar nere i min bod i hamnen, en som skriver på nyaste bokidén,  en som fixar i trädgården och en som målar!

Trädgården är bitvis omhändertagen. Jag jobbar mig omkring bit för bit… Våra rosor är fantastiska nu. Vi har många olika sorter som doftar underbart runt huset.

Jag har pallkragar som ligger omonterade och väntar på att få bli utplacerade. Gräsmattan som var helt gul förra sommaren har invaderats av ogräs och väldigt lite gräs har överlevt! När ogräset tas bort ser det eländigt ut!

Jag börjar få ordning i bin butik i hamnen.

Jag och två till har målat och ”renoverat” ”trasmattorna”…

Jag har tagit ner alla gamla skyltar på min bod. Mats har hjälpt mig att fräscha upp fasaden. Jag får nya skyltar nästa vecka.

Samtidigt som allt detta sker har vi börjat skriva  på nya bokidén. Uppföljaren till Lär dig LEVA. Tror att vi hittat en struktur nu…

Vi har köpt gymkort på träningsstället i Löttorp. Urfina maskiner och väldigt lite folk där. Härligt att komma igång! Äntligen! På löpbandet kan jag gå och småspringa försiktigt utan att få megaont under fötterna eftersom det sviktar. Underbar känsla!

Vi försöker vila också!

…och njuta av försommaren…

Inget dopp i havet ännu men längtar efter det!

Jag har redan haft ett härligt gäng med kunder inne hos mig. Igår fick jag besök av barndomsvännen Lena och tre Lydvikabor till. Jätteroligt! Ann-Marie som var vår akvarellärare i Indien kom in med sina målarelever och så andra fina möten med härliga människor från Alingsås och Kroatien! Det är många olika nationaliteter så här års. Speciellt förtjusta verkar tyskarna vara av vår ö. Här ett par tyska kvinnor som kommer tidigt på säsongen varje år!

Söndagen när vi röstade om EU, så röstade vi Ölandsbor även om huruvida vi tycker att vi ska slå ihop de två kommunerna som Öland består av eller inte. Tyvärr blev det som det alltid varit (inte oväntat) – två kommuner. Men när vi röstat besökte vi Désirée som bor i Böda. Hon har butik på sin gård med kläder och sin konst. Bara hennes vackra höns och underbara Alpackor är värt ett besök! Désirée har även en butik i Byxelkroks hamn.

Av Désirée fick jag halm som jag tänkte använda till att göra en docka av. Vad det blir när det är kärt återkommer jag med.

Nu är det söndag – vilodag? Näe tror inte det!

Vi får se!

Ha det gott i solen!

Kram ☀️ Susan

 

I stan

Ett par  dagar i stan räcker. Insupa stadslivet, göra ärenden, gå på kalas,  träffa familjen och vänner. Att hitta rastställen till Alice är inte lätt! Det går snabbt att avverka de grönområden som finns och vi är inte direkt ensamma om dem. Här går vi längs den gamla stadsmuren.  Kraftig syréndoft – härligt!

Vi passade på att träffa våra författarvänner Emelie och Andreas på det här vackra stället – Park Hermina i slottsparken. Vi uppdaterar oss på varandras tankar kring nulägen och inför det som varit och det som ska komma. Skönt att ventilera med goa människor som blir kollegor i egenföretagandet.  Mats och jag hade 15-årig bröllopsdag och passande nog så åt vi också vår bröllopsmiddag på exakt samma ställe.  Här är några bilder från den underbara tulpanrabatten utanför restaurangen…

Vit å vacker. .

Lite mer vanlig variant…

Nästan svart på håll men ändå röd…

I dagens tidevarv finns det människor som betyder extra mycket – de datatekniskt kunniga! Som tur är har vi två såna i familjen – dotterns sambo och min bror! Tackolov för dem! Mats å jag har haft krångel med våra mejl men nu har vi fått hjälp att byta gamla mejladresser till nya! Medans sånt tekniskt fixas gör jag en stilbildsstudie av Loke…

Så skön…

 

 

Avverkar även tandläkarbesök, inköp av diverse material till sommarens försäljning i min butik i Byxelkroks hamn , apotek och IKEA!

Kram 🌼 Susan

Konst, Hantverk & Livet