Etikettarkiv: Inspiration

Lugnet före stormen

Juli kom och sommardagarna rullar på. Vi fixar med våra bodar jag och Mats. Mats experimenterar med sitt koncept och jag klurat på hur mitt ska bli bäst. Jag är nu färdig med mina prisskyltar. Som vanligt när nåt är nytt så upptäcker jag finjusteringar som behöver göras. Bilder byter plats och jag plockar bort glasen i ramarna som blänker för mycket i solen som vandrar genom boden hela eftermiddagen.

Jag planterar om blommor utanför och testar olika placeringar för mina loppisprylar. Ibland blåser det så mycket mellan mina två dörrar att ljuslyktorna slår i varandra och ibland – som igår – står luften helt stilla och värmen är tryckande. Två ytterligheter.

Lugnet före stormen råder i hamnen när det gäller turister. Om en vecka drar det i gång.

Igår fyllde jag år. Jag fick en fin bok av Mats. Så igår ägnade jag lite tid att klottra och träna på lettering när jag väntade på kunder i värmen.

Våra vänner Henrik och Jenny som bor här i ”Kroken” hela sommaren kom förbi och sjöng för mig och lämnade den här melonen…

Fotbolls-VM har blivit en välsmakande krydda i sommarvärmen.

Ikväll sitter vi i soffan på helspänn igen! Henrik och Jenny kommer hit. Jenny är lika fotbollsintresserad som Mats. Jag och Henrik lite mindre, men vem kan avstå att titta när vårt landslag är så fantastiska! Det är så härligt att förenas kring något bra i denna gränslösa orostid! Rapporteringar i medier om härjande nazister och sånger om att uppmana våldtäkt mot barn gör mig så ledsen och arg! Vill så gärna tro att vi kan bättre i det här landet! Kom igen nu Sverige!

Här är ett citat som min bror delade i samband med en fotbollshändelse som uppstod 2003:

Jag tycker vi kan applicera det citatet på många händelser senaste tiden.

En glad händelse vi var med om jag och Mats var mötet med sju ungdomar häromdagen. Vi fick ett spännande uppdrag av deras far respektive svärfar. Vi skulle ta hand om dem under en eftermiddag. Pappan hade läst vår bok Lär dig LEVA och tyckte om den. Han ville överraska ungdomarna med lite oväntade möten och aktiviteter. Så efter att de blivit avsläppta på Blå Jungfrun med sovsäckar och burkmat och övernattning så landade de hos oss.

Vi hade en mysig eftermiddag med allvarliga samtal och kreativ verkstad. All ungdomarna var högpresterande i början av sina liv och vi hoppas att vi kunde inspirera till lite nya tankar hos dem.

Hur som helst så var det goa ungdomar! Vi 19- tiden fick de nya instruktioner att ta sig till lilla ”macken”. Vi följde med. Där blev de upplockade av en traktor med släp för fortsatta upptåg!

Lycka till med allt allihopa!Hoppas få träffa er igen!

Mitt cyklande går bra. Har kommit iväg på tvåmilarundan tre gånger denna vecka och är så stolt och tacksam att mina knän håller… och fötterna jublar när de slipper gå!

Mina sidor för Må Bra-Posters på Instagram och Facebook börjar ses av fler och fler och beställningar på blad ska skickas i helgen. Så himla roligt!

Sök på Må Bra-Posters på Insta och Fb så hittar du motiven, mått och priser. Alla motiv är inte inlagda än.

Nu kan försäljningen sätta igång på riktigt. Hoppas att vi ses! Välkomna!

Ta vara på varandra, värmen och ögonblicket!

Kram ☀🦋☀ Susan

Vår!

Dagarna ramlar på. Är så tacksam över att vakna i det sköna sovrum som vi har trots att näktergalen och andra fåglar väcker mig tidigt varje morgon.

Vi njuter av solen och värmen och jag vill vara ute i trädgården mer än vad mina fötter klarar. Baxade upp sten på stenmuren i fredags så lördagen fick gå i vilans tecken. Sååå ont i rygg och fötter!

Under helgen har jag pysslat med växter, klippt rosor, krattat rabatter, tränat, målat lite spavägg, mediterat, spabadat och så fick jag ett fint ATC -Artist Trading Card – innan helgen. Så roligt! Skickade ett själv igår som mottagaren har idag eller imorgon.

Mats har ju tränat upp sig och sin rygg nu, så nu lastade han ur en halv kärra med ved helt själv! Så glad för det! Han har även börjat måla lite på huset.

Njuter så av alla trädgårdsblommor! Tulpaner, påsk- och pingstliljor, pärlhyacinter, marktäckare blålila blommor, vitsippor, vitsippor, gullvivor, blåsippor…

Och så här jag tömt min första kompost på härlig fin jord! Alice tyckte också att den var härlig att böka (och äta) lite i.

Vi har ätit gott också. Jag försöker att starta den goda vanan att äta bovetegröt till frukost. Mumsigt med olika tillbehör och mycket nötter och frön. Kött i lördags men vegetariskt igår. Balans! Försöker hitta balans!

Nu – måndag – och vår dotters födelsedag! 💝

Älskade Julia idag 22år!

GRATTIS ÄLSKLING!

Önskar er andra en fin vecka!

Ta vara på stunden!

Kram ☘🐜☘ Susan

Från trärent till grågrönt

Nu är äntligen renoveringen av köket så gott som klart. Det finns några lister här och några dörrkarmar där att måla kvar men det är bara lite småpill. Sååå skönt!

Lite före- och efterbilder kommer här.

Diskbänksdelen före…

Efter…

Skafferi och sidobänk med glasskåp…

Efter… med nya hyllor till höger…

Microhörnan har blivit te/kaffe/frukosthörna. Före…

Efter…

Så bytte vi golv. Vi valde ett mörkt eftersom väggarna nu är klädda med vit panel och väldigt ljust.

Matplats… när vi flyttade in…

Matplats nu…

Vi är väldigt nöjda nu när vi gjort det mer till ”vårt”. Det är spännande det här med att renovera. För oss är vårt hem viktigt. Vi både bor och arbetar här.

Jag har hållit igång i trädgården i veckan och kroppen ömmar. Helgen får vara till lugn och ro. Jag ska läsa ut några påbörjade böcker och möjligen att jag sätter några frön.

Igår kom Ola Schenströms nya fina bok – 52 vägar till mindfulness.

Så den får inspirera vår helg. Vi börjar våra mornar med…

Önskar er alla en skön helg!

Ta vara på stunden här och nu.

Kram 🧡🌸🧡 Susan

Äntligen slutet på byggandet

I måndags kom vår snickare Bo tillbaka. De här vackra tvålarna hade han med sig. Han och hans fru Katrin har Eksbacka gård mellan Kalmar och Nybro. Katrin har tillverkat de jättesköna tvålarna.

Bo satte igång med att avsluta allt i köket. Lite måleri för mig kvar. Nu rensar vi lite också och sålde den här fina multispelaren. Finns inte plats helt enkelt.

Hela veckan har det varit underbart väder. Kall blåst men sol! Jag har för första gången i år kunnat hänga ut tvätten. Det är så gott!

Fick mina första postersprover och de blir så fina! Hoppas få möjlighet att måla fler i veckan som kommer.

Denna veckan har jag bara målat lister och hyllor. De här fina hyllorna har Bo snickrat till oss. Tar mer bilder när det är klart. Har alltid velat ha platsbyggda hyllor som slukar mycket saker.

Så skönt att byggandet är klart. Men vi kommer att sakna dig Bo! Jag fortsätter måla hyllor idag.

Ha en fin lördag allihopa!

Kram ☀️ Susan

Påskpyssel

Äntligen åker påskpyntet fram! Normalt brukar jag ta fram det lite tidigare innan påsk men det har känts så mycket vinter. Nu ligger påsken så tidigt och jag känner mig lite överrumplad!

Googlade igår på lite påskpyssel och stötte på många som gjorde pappersfjädrar. Tyckte det var så fint att jag ville testa. Så här gjorde jag:

Klipp en remsa i vilket papper som helst. Jag tog bitar av vår sovrumstapet som var kvar. Klipp dubbelt så lång remsa som du vill ha din ”fjäder”. Vik på mitten.

Lägg på lim och en grillpinne eller en tjockare ståltråd.

Vik ihop.

Klipp till ”fjäderformen” precis som du vill.

Nagga och klipp hack i kanterna.

Sätt en i kruka som dekoration.

Eller flera i en vas…

Eller i en grupp…

Tycker att det blev jättefint. Jag klippte även av pinnen och satte flera i ett ris med hjälp av ståltråd.

Fick också lust att testa lite annat papper. Det skulle säkert även vara fint med papper ur en gammal bok, ett magasin, gammal kartbok eller måla på ett papper som du klipper ut.

Lycka till med ditt pyssel!

Kram 💛🐥💛 Susan

En liten bit på vägen

Ja då har vi lackat köksinredningen. Lite av den. Vi delrenoverar köket. Det som är trärent ska bli grönt och vi ska bygga in skåp med panel och sätta panel på väggarna. Taket som också var trärent är nu nymålat. Före…

Vid skafferiet – efter…

Vid diskbänk före…

…efter…

Och så har jag gjort en liten te och kaffehörna bredvid kyl och frys…före…

… och efter…

Ja, det är rörigt fortfarande eftersom det inte är riktigt klart och vi har en del finmåleri kvar. Längtar till när allt är färdigt! Vi ska lägga nytt golv och sätta nya bänkskivor också. Phu!

Jag ligger i influensan så jag gör inte många knop.

Kram ♥️ Susan

Små öar av ordning

Förra veckan målades våra tak av en firma. Inför det plockade jag ner saker, lampor, tavlor med mera. När jag kom tillbaka hade de tagit ner ytterligare grejor som lysrör, gardinstänger och annat. Väldigt rörigt var det i alla fall! Den här nyckel – som ingen vill kännas vid – hittade jag inuti lysröret som satt i kökstaket! Trälådan till höger var ett skydd för fläktröret och där stod en rolig text från när huset byggdes…

Målarna tapetserade även i vårt sovrum. Och så hade vi köpt en bit tapet med ett Stig Lindberg-mönster som hamnade på ett annat ställe än där det var tänkt…

När målarna åkt kom snickarna. Vår vän Bo och hans son Anton. De började med att riva alla golv- och dörrlister och sedan började de sätta panel i hallen…

I väntan på att snickarna kommer tillbaka så försöker jag skapa lite reda i oredan. Små öar av ordning. Hall…

Kök…

Sen for vi mot Kalmar och uträttade lite saker. Martin var hos oss några dagar och jag fyndade en snurrfåtölj till lägenheten i Kalmar.

Vackert med snön. Det är sällsynt att den ligger kvar så här på träden i Kalmar.

Så tillbaka hem till Kroken. Det känns jättekonstigt att säga ”hem” om Byxelkrok men så är det nu. Mats och jag firade 23 år tillsammans igår!

Alice är skendräktig och vilar mest efter att hon tidigare i veckan mått rätt så dåligt och varit orolig.

Nu lunkar det på i stilla mak i några dagar – det ska bli skönt.

Trevlig söndag till er alla! Antar att ni är många med oss som lever i snödrivor nu. Längtar till våren men det är bara att gilla läget!

Kram 🌸❄🌸 Susan

Beroende eller inte?

Jag har sagt det förut. Men NU händer det!

Jag har börjat läsa i den här boken tidigare men bara tagit mig till andra kapitlet och sen tog det stopp.

Mats och jag kombinerar läsandet i boken med fem träffar med andra människor och  kursledaren Jackie. Där får vi lära oss för- och nackdelar med att avstå socker/mjöl och väldigt intressanta saker om näring och ”ickenäring” som jag kallar det.

 


Urdrag ur boken:  Idag anser flera seriösa forskare i USA att de senaste decenniernas fettskräck och nya konstgjorda fetter (transfetter) i kombination med stora mängder socker rubbat hjärnans biokemi. Och att detta, tillsammans med en sårbarhet för beroendesjukdom i en värld full av saker att bli beroende av, har lett till att extra många i dag får allvarliga konsekvenser av sin annorlunda biokemi, att vi ser så mycket beroende i dag – och hos så unga människor.

Så kallad fettkost (livsmedel, där man minskar på fettet, lättprodukter) ökar risken för sockerberoende eftersom den har hög andel socker och raffinerade kolhydrater (tillsatt för att ge smak när fettet är borta).

Lågfettkost stimulerar inte mättnadshormonet leptin som ska meddela hjärnan att: ”Nu är tanken full, så dra ner aptiten och höj förbränningen!” I stället blir effekten tvärtom: ”Än är jag inte mätt, bäst att ta lite till.”

Lågfettkosten innehåller inte de näringsämnen som hjärnan och kroppen behöver – så hur skulle kroppen känna sig nöjd? Det är stor skillnad mellan att bli ”mätt” = full i magen och att bli ”mätt och nöjd” = lugn och ro i hjärnan. Man kan äta ett kilo pasta och bli jättemätt, men fortfarande känna sig hungrig eller man kan äta en portion kött med örtsmör eller bearnaisesås och grönsaker med dressing och bli både mätt och nöjd.

Med socker i maten åker vårt humör samma bergochdalbana som blodsockret. Häftiga humörsvängningar är typiskt.


Det har tagit mig ett par veckor att förstå allvaret och det chockerande innehållet i boken. Men det har verkligen fått både mig och Mats riktigt motiverade för första gången. Precis så här är det för mig. För ett par veckor sedan hade jag ingen mättnadskänsla men det har redan blivit bättre!

Plötsligt händer det och poletten faller ner!


Mer ur boken: En del människor kan aldrig tacka nej till kakor, bröd, glass, godis eller alkohol – och väljer alltid pasta eller pizza framför lax eller makrill. Är du kanske en av dem? Då kan du vara känslig för socker.

Många överviktiga och jojjobantare hör dit. Men även normalviktiga och underviktiga. Sockerberoende eller sockerkänslighet har inte med vikt att göra. Många kroppar skriker efter socker. Orsaken är att de reagerar helt annorlunda än andra på den här sortens mat, den ger inte bara mättnad utan också ett fysiskt och psykiskt välbefinnande. Och den känslan vill kroppen åt, igen och igen. Men det har ingenting med dålig karaktär att göra. Suget efter socker handlar helt enkelt om hjärnans kemi. 

Att äta får oss att må bra. Maten ger ett påslag av signalsubstanser som ger en känsla av välmående. Det är så vi är skapta. Att vara hungrig är obehagligt, när vi äter mår vi bra.


Det här känner jag verkligen igen mig i! Jag har svårt att tacka nej när det bjuds kakor och annat sött. Jag kan verkligen längta mer efter ett gott bröd än efter godis. Och pasta triggar verkligen mitt sötsug! Jag älskar pasta!

Strax efter jul började jag trappa ner sockerfrossandet, så när vi börjat kursen har det gått över förväntan. Men varje dag ges tid till att laga den hälsosamma maten och att planera att ha något med mig om jag ger mig av hemifrån.


Mer ur Sockerbomben3.0: För bara några decennier sedan diskuterade forskarna om orsaken till bland annat drogberoende skulle sökas i arvet (generna) eller i miljön (uppväxtförhållanden och socialt sammanhang). I dag är alla eniga om att det handlar om både och, arv och miljö. Det råder ingen tvekan om att de flesta som utvecklar beroenden har en ärftlig känslighet för det.

För den som har denna känslighet är just socker ett av de ämnen som ger den allra snabbaste effekten på kroppen – samtidigt som det finns tillgängligt nästan överallt, från det att vi är mycket små. Vi lär oss tidigt att så fort vi ska fira något, belöna oss, trösta oss eller är trötta – då hjälper det att stoppa i sig något sött. Och det gör det ju, vem skulle välja kokt torsk till kaffet på eftermiddagen?

Vad som händer är dessvärre att vi därmed ställer in hjärnans banor på att stimuleras av ett ämne vi tillför utifrån – och i och med det förbereder oss för allvarliga sjukdomar och ibland till och med en framtida karriär i drogernas värld. Dessutom är det med socker som med rökning, att det tar lång tid, kanske tio, tjugo år, innan symtomen visar sig tydligt. Och då är skadan redan skedd.


Oj vilken igenkänning! Jag hade varit rökare i 20 år när jag träffade Mats, och hade trappat ner ordentligt med det. Eftersom han inte var rökare så slutade jag helt. Vi träffades i februari och han hade godisbutik. Jag ersatt (men förstod det inte då) mitt rökande med godis. När jag bara några månader senare blev gravid var det till och med lite okej att frossa i socker. Men om jag ska vara ärlig, så hade jag ätit ganska mycket socker redan innan. Jag minns att jag, under den tid som jag bodde i Stockholm, köpte en 200grams chokladkaka som jag åt på tunnelbanan hem – utan dåligt samvete och utan några som helst konsekvenser – alltså ingen viktuppgång! Jag åt mycket mjölmat som mackor och pasta…  och traditionell husmanskost. Jag blev ju inte tjock!

Exempel på ett mellanmål  numera…

Jag älskar morötter i alla former så det är lätt och jag känner mig inte lika hungrig längre. Men jag får verkligen vara vaksam. Det är skönt att vi båda är med ”på samma tåg” så att säga. Det gör det enklare och motivationen starkare. Jag märker att det är väldigt lätt att falla in i gamla mönster. Hur jag tänker när jag blir frustrerad, när något går emot. Mycket är relaterat till mat och tröstätande. Att veta vad en äter är en lite del av det hela. Att veta VARFÖR jag äter och NÄR, känns lika viktigt.

Vi bör helst inte äta så mycket frukt – det kan i värsta fall trigga efter mer socker, men vi är alla olika så vi får prova oss fram. För mig är pasta en sådan trigger. Jag blir alltid så sötsugen efter det.

Vi inspireras av vår fantastiska kursledare Jackie att även välja hälsosamma alternativ när det gäller det vi faktiskt stoppar i oss. Alltså mat med så lite konstiga tillsatsämnen som möjligt.

Det är så himla inspirerande! Jag tycker efter bara två veckor att maten smakar mer. Det går snabbare att handla – eftersom jag kan gå förbi 80% av innehållet i butiken! Antar att det i förlängningen blir billigare också! Om jag går ner i vikt är det ytterligare en bonus.

Nu byter vi successivt ut en del fett mot kokosolja. Vi strör gurkmeja på de stekta äggen till frukost och vi börjar dagen med ett glas ljummet vatten med en tesked bikarbonat – för Ph-balans i kroppen. Några små förändringar i taget.

Jag har bakat fröknäcke och vi äter jättegoda middagar. Försöker att handla så ekologiskt som möjligt. Enbärsbiffar, kantarellsås, sötpotatis och grönsallad med citronolja och ekologiskt örtsalt…

Jag kommer att tipsa och berätta mer om vår kostomställningsresa.

Känner mig galet stolt och taggad!

Det här känns på riktigt! Inga dieter eller annat hokus pokus som känns som nödlösningar.

Lära för livet vad som är bra mat helt enkelt!

Kram ❤ Susan

NÄRA & NU

Årets första krönika i Kalmarposten 3 januari 2018

2017 är över. Är du en person som med nostalgi mest tänker tillbaka på allt som varit eller är du en person som med förväntan enbart tänker på det nya året?

Kanske tänker du på båda sätten. Vad är det vi minns?

Troligast är att vi minns det som gett upphov till de starkaste känslorna. De som fått oss att bli rejält upprörda, glada, ledsna, lyckliga…

Själv är jag en väldigt nostalgisk person med (ofta) skapligt dåligt minne. Det är kanske därför som jag tycker om att spara och bevara.

Jag har alltid tyckt om gamla saker och samlade tidigt på gamla plåtburkar. Pappa satte upp en hylla till dem i mitt rum.

Som artonåring började jag klä mig i second-hand-kläder och gick ett tag runt i en gammal trenchcoat för herrar och en herrhatt långt nerdragen i pannan. När jag var runt 20 år fick jag en gammal vacker grå 40-talsdräkt av en släkting. En snäv kjol med en figursydd, tajt kavaj och jag tyckte att den var så fräck! När jag tog min andra student på Dekoratörskolan i Gävle gjorde jag det i en gammal underklänning i grov vit bomull och en halmhatt från (sedan länge nedlagda) Gefle Halmhattsfabrik.

Under flera perioder i mitt liv har jag fört dagbok. När jag var tonåring klistrade jag in biobiljetter och annat smått och gott. Jag hade som sagt ett starkt behov av att bevara redan då. Undrar varför?

Vissa människor har inga problem med att slänga. Ingen sentimentalitet alls!

När vi nyligen röjde i svärmors lägenhet efter hennes bortgång, råkade en hel låda med mycket gamla bilder och fotoalbum komma med av misstag till Stadsmissionen och blev därmed kastad! Jag grät högt en hel eftermiddag av förtvivlan! Det var en sån skatt!

Jag funderar inte speciellt ofta på framtiden. Vad som ska hända. Hur det ska bli. Tror att jag är mer sån som tänker: det som sker, det sker. Det kan ju låta som att jag mer lämnar år ödet att bestämma vad som ska hända mig och så har det nog varit i många perioder. Det har också gjort att jag upptäckt att jag inte är speciellt bra på att sätta upp mål som jag vill uppfylla. Men samtidigt är jag ganska bra på att planera något som ska ske. Jag har vad jag minns – aldrig riktigt oroat mig för morgondagen eller framtiden. Undrar vad det beror på?

När jag klurar på mitt eget förhållningssätt till dåtid, nutid och framtid så är jag oerhört tacksam för att jag trots allt är så kapabel i nutid. Min nostalgiska ådra kanske är ett tecken på att de flesta människor vill lämna något beständigt efter sig – frågan är om någon annan kommer att bry sig om det när en inte lever längre?

Mats och min senaste bok ”Boken om mitt liv”, är ett resultat av våra gemensamma idéer om att bevara och minnas. Ett sätt för mig att spara och bevara för framtiden. Äntligen har jag fått min livs ”dagbok”!

Jag skriver då och då i mitt exemplar. Jag klistrar in bilder och andra ting. Med bilderna väcks minnena och det är både jätteroligt och i bland lite vemodigt.

Jag önskar att jag kunde sitta som en fluga på väggen och se våra barnbarns barn sitta och läsa om mig i min bok och om Mats i hans bok. Jag hoppas att de är nyfikna på att lära känna oss.

Men just nu räcker det gott att fundera lite på 2018. Jag väljer att vara optimistisk. Hoppas och tror att året kommer att bli det bästa någonsin. Vad annat kan en göra? Men – blir det inte det bästa året så blir det gott nog – för jag veeet att även det som kanske i stunden inte känns bra, resulterar på sikt i att jag utvecklas och växer. Jag vet att det alltid blir så.

Kanske ska jag ha som mål att bli bättre på att sätta upp mål?

Hur tänker du om allt detta?

Kram ❤️ Susan

 

Första Januari 2018

Ja, det känns bra. Nu är vi på den sida där det blir ljusare och ljusare.

Jag saknar ljuset mer sedan vi började vara mer på norra Öland. Här är mörkret så uppenbart. Här går vi knappt ut efter att mörkret anlänt och det är tidigt och det blir väääldigt mööörkt!

Jag har redan plockat bort tomtar och julpynt! När annandagen är över brukar jag vilja starta om. Möjligtvis får en och annan julstjärna vara kvar – för mörkrets skull.

Så – nu har spiselkransen fått ge plats till några figurer jag räddade inom familjen när vi rensade Mats föräldrahem. Några söta keramikfigurer som hans moster Elsa gjort. Tant Brun, Tant Gredelin och tant Grön med sina hundar. Tycker att de är så söta.

Nyårsafton startade med att jag fick hjälp att flytta alla fönster (som vi bytte ut för ett år sedan) och ställa dem på lagring. Tänker att de ska bilda något litet växthus så småningom i framtiden. Tusen tack Ann-Marie, Henke och Olle! Ni är årets sista hjältar!

Sedan skrotade Mats och jag på varsitt håll. Jag fixade och röjde lite i garaget och Mats värmde lite julmatsrester vid fyra, vi åt och klockan tickade på. Vid halv sju hade jag inte duschat än!

In med lite grönsaker i ugnen, dusch och lite nyårsstass.

Vi käkade gott!

Ingen glamorös Nyårsafton men väldigt skön. Regnet strilade utanför, så det blev en kort promenad för Alice och Mats. Fejstajmade med Phuong och Martin i Vietnam och såg Skavlan.

Vi reflekterade lite över året som gått.

Vi drog några inspirationskort inför nya året och jag drog dessa.

Känns väldigt spännande att spekulera kring dem inför nästa år.

Jag känner stor tillförsikt inför 2018. Vad kommer att bjudas? Några nya vänner? Fördjupning i mina nuvarande relationer? Fördjupning inom mig? Vad kommer att dyka upp i mitt hjärtas kreativa kammare? Vad kommer jag att sitta här och förundras över om ett år?

Det är så spännande att inte veta och så spännande att ändå veta att jag själv väljer hur jag förhåller mig till vad det nu än är som händer. Där finns en stor tillit!

Förra året gjorde jag den vandringen i Spanien som jag längtat efter i så många år. Nu sitter jag här med så ont i fötterna att jag knappt kan ta en promenad med Alice!

Sånt är livet! Kanske hänger det ihop. Det brukar det mesta göra.

Hur ser du på det nya året? Vad drömmer och hoppas du på?

Önskar er alla en skön första dag på nya året … till att börja med.

Kram 💖 Susan