Etikettarkiv: Krönika

Höstsysslor

Nu är det längesedan jag bloggade. Mycket händer runt mig och i den snurren finns inte ro att skriva.

Jag och Mats pendlar mellan norra Öland och Kalmar. Vi ska flytta ur Villa Livskraft där vi haft vår verksamhet i flera år.

Mats har haft sitt kontor där och jag har haft en stor ateljé och kurslokaler. Så mycket grejor vi samlat på oss där genom åren! Dessutom har en hel del lådor från vår flytt från radhuset för ett år sedan hamnat där! Förutom det så är det ett kök och flera rum som fungerat som lagerutrymmen som behöver tömmas. Det är många beslut som ska tas. Vad ska slängas? Vad kan gå till loppis? Vad ska flyttas till Öland? Till lägenheten i stan?

Hur detta går ihop sig med mina onda fötter är svårt! Jag sitter mycket och sorterar, tar många pauser. Mycket sittande under en dag gör att jag kan stå och gå lite grann. Varje dag är en anpassning till vad jag klarar med mina fötter! Det är psykiskt påfrestande! Vi tar hjälp av Veteranpoolen. Jag dirigerar Roger och Hasse. Två klippor att luta sig mot! Kanongubbar – med hur mycket ork som helst verkar det som!

Det har varit skönt att kombinera detta flyttslit med skapandet av en webbshop. Inget ont som inte har nåt gott med sig – smärtan i fötterna gör att jag har större acceptans för att sitta still och ägna mig åt passande sittsysslor! Jag har äntligen tagit mig tid till att sätta mig in hur jag ska göra en webbshop. Till min hjälp har jag bland annat haft den här stjärnan…

Emelie har tillsammans med sin man Andreas skapat barnsmart.se där de bland annat säljer sina fina, roliga och lärande barnböcker om svensk historia. De har också skrivit och illustrerat barnens viktigaste bok ”Barnen i Kramdalen” som handlar om att lära barn om integritet. Superviktig bok! Emelie har hjälpt mig att på ett lätt sätt förstå uppbyggnaden av shopen när jag startade och det var guld värt! Tack kära vän!

Lite så här kommer det att se ut…

Jag säger till när den är helt klar. 😉

På torsdag ska jag åka till Oskarshamn för att träffa en ortoped. Äntligen kan jag kanske få hjälp! Mortons syndrom, som är mitt problem, är en nerv som sitter i kläm och ger smärta. Hoppas på operation nu. Som det är nu kan jag bara gå i ett par sandaler med egna tillverkade specialsulor! Det är tur att vi har den här varma hösten med nästan inget regn!

Så kära läsare – blir lite mer tankar och inlägg från och med nu. Jag har under en längre tid skrivit krönikor i lokala gratistidningen här i länet och funderar på att publicera några av dem här för er som inte bor i närheten. Vad säger ni om det?

Önskar er alla en skön lördag! Själv ska jag insupa höstens friska luft, ta några djupa andetag och äta middag med Mats och vänner.

En hösthälsning från vackra Byxelkrok – Kram 🙏 Susan

NÄRA & NU

Årets första krönika i Kalmarposten 3 januari 2018

2017 är över. Är du en person som med nostalgi mest tänker tillbaka på allt som varit eller är du en person som med förväntan enbart tänker på det nya året?

Kanske tänker du på båda sätten. Vad är det vi minns?

Troligast är att vi minns det som gett upphov till de starkaste känslorna. De som fått oss att bli rejält upprörda, glada, ledsna, lyckliga…

Själv är jag en väldigt nostalgisk person med (ofta) skapligt dåligt minne. Det är kanske därför som jag tycker om att spara och bevara.

Jag har alltid tyckt om gamla saker och samlade tidigt på gamla plåtburkar. Pappa satte upp en hylla till dem i mitt rum.

Som artonåring började jag klä mig i second-hand-kläder och gick ett tag runt i en gammal trenchcoat för herrar och en herrhatt långt nerdragen i pannan. När jag var runt 20 år fick jag en gammal vacker grå 40-talsdräkt av en släkting. En snäv kjol med en figursydd, tajt kavaj och jag tyckte att den var så fräck! När jag tog min andra student på Dekoratörskolan i Gävle gjorde jag det i en gammal underklänning i grov vit bomull och en halmhatt från (sedan länge nedlagda) Gefle Halmhattsfabrik.

Under flera perioder i mitt liv har jag fört dagbok. När jag var tonåring klistrade jag in biobiljetter och annat smått och gott. Jag hade som sagt ett starkt behov av att bevara redan då. Undrar varför?

Vissa människor har inga problem med att slänga. Ingen sentimentalitet alls!

När vi nyligen röjde i svärmors lägenhet efter hennes bortgång, råkade en hel låda med mycket gamla bilder och fotoalbum komma med av misstag till Stadsmissionen och blev därmed kastad! Jag grät högt en hel eftermiddag av förtvivlan! Det var en sån skatt!

Jag funderar inte speciellt ofta på framtiden. Vad som ska hända. Hur det ska bli. Tror att jag är mer sån som tänker: det som sker, det sker. Det kan ju låta som att jag mer lämnar år ödet att bestämma vad som ska hända mig och så har det nog varit i många perioder. Det har också gjort att jag upptäckt att jag inte är speciellt bra på att sätta upp mål som jag vill uppfylla. Men samtidigt är jag ganska bra på att planera något som ska ske. Jag har vad jag minns – aldrig riktigt oroat mig för morgondagen eller framtiden. Undrar vad det beror på?

När jag klurar på mitt eget förhållningssätt till dåtid, nutid och framtid så är jag oerhört tacksam för att jag trots allt är så kapabel i nutid. Min nostalgiska ådra kanske är ett tecken på att de flesta människor vill lämna något beständigt efter sig – frågan är om någon annan kommer att bry sig om det när en inte lever längre?

Mats och min senaste bok ”Boken om mitt liv”, är ett resultat av våra gemensamma idéer om att bevara och minnas. Ett sätt för mig att spara och bevara för framtiden. Äntligen har jag fått min livs ”dagbok”!

Jag skriver då och då i mitt exemplar. Jag klistrar in bilder och andra ting. Med bilderna väcks minnena och det är både jätteroligt och i bland lite vemodigt.

Jag önskar att jag kunde sitta som en fluga på väggen och se våra barnbarns barn sitta och läsa om mig i min bok och om Mats i hans bok. Jag hoppas att de är nyfikna på att lära känna oss.

Men just nu räcker det gott att fundera lite på 2018. Jag väljer att vara optimistisk. Hoppas och tror att året kommer att bli det bästa någonsin. Vad annat kan en göra? Men – blir det inte det bästa året så blir det gott nog – för jag veeet att även det som kanske i stunden inte känns bra, resulterar på sikt i att jag utvecklas och växer. Jag vet att det alltid blir så.

Kanske ska jag ha som mål att bli bättre på att sätta upp mål?

Hur tänker du om allt detta?

Kram ❤️ Susan

 

Livet upp å ner

Morgonen började med förtvivlan. Mats hade så vansinnigt ont! All vår kraft samlades för att hitta motivation och styrka för en ny dag.
Jag åkte till Villan för att förbereda och göra det lite mysigt inför Peter Kadhammars ankomst.
Halv tio kom han tillsammans med fotograf Kristina. Hon fotograferade mig för en tid sedan till tidningen Hälsas reportage som kommer i nästa nummer. Nu fick hon fotografera oss med mycket möda och besvär eftersom Mats inte kan stå still mer än någon halv minut i taget. En verklig utmaning!
Mötet med Peter blev bra. Mats fick ligga ner och vi hade ett fint samtal. Jag är glad att jag tyckte om honom – Peter alltså 🙂 Verkligen stort att ha honom hos oss. För mig är han en journalistlegend. Det var ju tvunget att förevigas.

image

Nästan hela eftermiddagen blev jag ompysslad av frissan Gunilla. Skönt. Älskar att komma dit och snicksnacka. Det är också nästan den enda gång jag bläddrar i ett magasin. Idag hittade jag en spännande bok…

image

Tycker nog att Mats och jag redan lyckats med det omöjliga 🙂 …att två helt okända människor lyckas ge ut och sälja sin bok i 130.000  exemplar på ett år borde inte vara möjligt!
Spännande bok. De flesta exempel som tas upp skulle jag inte göra om jag så fick flera miljoner! Här ger den exempel på något jag verkligen skulle vilja göra…se ett UFO 🙂

image

Idag publiserades förövrigt min andra krönika…

image

Stolt, glad och tacksam över att jag/vi fått förtroendet.
Kom ihåg – Låt hjärtat va’ me”!❤
Kram Susan