Etikettarkiv: Sorg

Första promenaden

I morse tog jag en promenad i soluppgången. Det var så vackert. Men hon fattades mig. Det är nu tio dagar sedan vi fick låta lilla Alice somna in och det känns som att jag behöver erövra hela världen på nytt, utan henne. Jag är inte hundägare längre…

Jag började turen förbi Kalmarsunds brusande och Karga Neptuni åkrar. Med lite distraherande musik i öronen kom tårarna.

Till höger runt muren vid den här bänken börjar den vackraste stigen.

Välkommen in…

Så vackert alla årstider…

Jag har gått här så många gånger. Sommartid har jag varit orolig att Alice skulle få ett ormbett. Här är så tyst… ibland kan en skrämd rapphöna skrämmas tillbaka. Ibland får jag på nära håll se rådjur…

Aldrig förut har jag sett denna öppningen i muren och den gamla grindstolpe i sten… Har här för längesedan stått ett hus? Har här gått en skogsväg?

Så idag har jag erövrat ”Långrundan” som vi kallar den, och att vara ute i trädgården och jobba utan Alice. Imorgon blir det nåt annat…

Nedan är räkningen på vårt sista besök med Alice. Mitt i sorgen kostar det enorma pengar att avsluta ett hundliv… är det verkligen rimligt?

Det är verkligen något som en faktiskt också behöver ha i åtanke när en skaffar djur.

Kram ❤🐕❤ Susan

Gränslös sorg…

Igår fick vi låta vår älskade Lagotto Alice somna in. Hennes sista dag på jorden började med en morgonpromenad där hon var pigg och glad och som vanligt. Så hände något och på några få timmar blev hon så sjuk och kunde inte stå upp.  Vid lunchtid fick vi beskedet att hon hade förstorad mjälte. Den hade blivit jättestor och spruckit och med tanke på hennes ålder – snart 12 år – så rekommenderade veterinären inte operation. Det blev en stor chock!

Vår älskade Alice somnade fint in med hela familjen hos sig….

Alice kunde njuta….

Hon älskade snön…

Att öppna julklappspaket…

Vila…

Stranden och vattnet…

Hon vaktade och välkomnade i min sommarbutik…

Hon älskade solen…

Att göra gropar bland kuddar…

 

Att ha huvudet högt…

Hon var så gosig i pälsen och luktade så gott!

Alice jag saknar dig Sååå! Det är sååå gränslöst tomt! Du var ju ALLTID med, alltid i närheten och alltid redo för vad som helst – bara du fick vara med! … och det fick du! ❤ Hoppas att du mår bra i ditt andra paradis!

Älskade lilla ”Brallan” så mycket du betytt för oss! En sån glädje, så mycket kärlek och gos!

Tack för 12 underbara år!

❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤

❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤