admin När Alice och jag skulle ta en promenad härom dagen så rundade vi en gavel på Villa Livskraft där vi sällan går. Där låg massor med pinnar i ett slags ordnat kaos.
Märkligt tänkte jag, tills jag hörde skrapet och tittade upp.
Där uppe i hörnet satt en kråka och städade sitt bo. Kråkans partner satt i ett högt träd ovanför mig.
En sällsam syn. Begriper inte varför dessa pinnar inte kan duga ett år till?
Jisses vad hen slet. Det yrde pinnar! Tills hen upptäckte mig – då blev hen blickstilla.
Så nu får vi förhoppningsvis kråkungar här snart.
Det blir spännande att följa deras flygövningar så småningom.
Kram Susan
