Solnedgång i hamnen
Vill bara stå kvar
Alice
Så stilla
Poetiskt
Varmt trots kallt
Vinterspabad
Värme vid Kronspisen
Middag
Så nära att falla igenom idag med att äta pasta. Tog en kort kvällspromenad med Alice istället och började om med tankarna när jag kom hem.
Kram från Byxelkrok. Ta hand om dig!
💕💖💕
Susan
Jag har sagt det förut. Men NU händer det!
Jag har börjat läsa i den här boken tidigare men bara tagit mig till andra kapitlet och sen tog det stopp.
Mats och jag kombinerar läsandet i boken med fem träffar med andra människor och kursledaren Jackie. Där får vi lära oss för- och nackdelar med att avstå socker/mjöl och väldigt intressanta saker om näring och ”ickenäring” som jag kallar det.
Urdrag ur boken: Idag anser flera seriösa forskare i USA att de senaste decenniernas fettskräck och nya konstgjorda fetter (transfetter) i kombination med stora mängder socker rubbat hjärnans biokemi. Och att detta, tillsammans med en sårbarhet för beroendesjukdom i en värld full av saker att bli beroende av, har lett till att extra många i dag får allvarliga konsekvenser av sin annorlunda biokemi, att vi ser så mycket beroende i dag – och hos så unga människor.
Så kallad fettkost (livsmedel, där man minskar på fettet, lättprodukter) ökar risken för sockerberoende eftersom den har hög andel socker och raffinerade kolhydrater (tillsatt för att ge smak när fettet är borta).
Lågfettkost stimulerar inte mättnadshormonet leptin som ska meddela hjärnan att: ”Nu är tanken full, så dra ner aptiten och höj förbränningen!” I stället blir effekten tvärtom: ”Än är jag inte mätt, bäst att ta lite till.”
Lågfettkosten innehåller inte de näringsämnen som hjärnan och kroppen behöver – så hur skulle kroppen känna sig nöjd? Det är stor skillnad mellan att bli ”mätt” = full i magen och att bli ”mätt och nöjd” = lugn och ro i hjärnan. Man kan äta ett kilo pasta och bli jättemätt, men fortfarande känna sig hungrig eller man kan äta en portion kött med örtsmör eller bearnaisesås och grönsaker med dressing och bli både mätt och nöjd.
Med socker i maten åker vårt humör samma bergochdalbana som blodsockret. Häftiga humörsvängningar är typiskt.
Det har tagit mig ett par veckor att förstå allvaret och det chockerande innehållet i boken. Men det har verkligen fått både mig och Mats riktigt motiverade för första gången. Precis så här är det för mig. För ett par veckor sedan hade jag ingen mättnadskänsla men det har redan blivit bättre!
Plötsligt händer det och poletten faller ner!
Mer ur boken: En del människor kan aldrig tacka nej till kakor, bröd, glass, godis eller alkohol – och väljer alltid pasta eller pizza framför lax eller makrill. Är du kanske en av dem? Då kan du vara känslig för socker.
Många överviktiga och jojjobantare hör dit. Men även normalviktiga och underviktiga. Sockerberoende eller sockerkänslighet har inte med vikt att göra. Många kroppar skriker efter socker. Orsaken är att de reagerar helt annorlunda än andra på den här sortens mat, den ger inte bara mättnad utan också ett fysiskt och psykiskt välbefinnande. Och den känslan vill kroppen åt, igen och igen. Men det har ingenting med dålig karaktär att göra. Suget efter socker handlar helt enkelt om hjärnans kemi.
Att äta får oss att må bra. Maten ger ett påslag av signalsubstanser som ger en känsla av välmående. Det är så vi är skapta. Att vara hungrig är obehagligt, när vi äter mår vi bra.
Det här känner jag verkligen igen mig i! Jag har svårt att tacka nej när det bjuds kakor och annat sött. Jag kan verkligen längta mer efter ett gott bröd än efter godis. Och pasta triggar verkligen mitt sötsug! Jag älskar pasta!
Strax efter jul började jag trappa ner sockerfrossandet, så när vi börjat kursen har det gått över förväntan. Men varje dag ges tid till att laga den hälsosamma maten och att planera att ha något med mig om jag ger mig av hemifrån.
Mer ur Sockerbomben3.0: För bara några decennier sedan diskuterade forskarna om orsaken till bland annat drogberoende skulle sökas i arvet (generna) eller i miljön (uppväxtförhållanden och socialt sammanhang). I dag är alla eniga om att det handlar om både och, arv och miljö. Det råder ingen tvekan om att de flesta som utvecklar beroenden har en ärftlig känslighet för det.
För den som har denna känslighet är just socker ett av de ämnen som ger den allra snabbaste effekten på kroppen – samtidigt som det finns tillgängligt nästan överallt, från det att vi är mycket små. Vi lär oss tidigt att så fort vi ska fira något, belöna oss, trösta oss eller är trötta – då hjälper det att stoppa i sig något sött. Och det gör det ju, vem skulle välja kokt torsk till kaffet på eftermiddagen?
Vad som händer är dessvärre att vi därmed ställer in hjärnans banor på att stimuleras av ett ämne vi tillför utifrån – och i och med det förbereder oss för allvarliga sjukdomar och ibland till och med en framtida karriär i drogernas värld. Dessutom är det med socker som med rökning, att det tar lång tid, kanske tio, tjugo år, innan symtomen visar sig tydligt. Och då är skadan redan skedd.
Oj vilken igenkänning! Jag hade varit rökare i 20 år när jag träffade Mats, och hade trappat ner ordentligt med det. Eftersom han inte var rökare så slutade jag helt. Vi träffades i februari och han hade godisbutik. Jag ersatt (men förstod det inte då) mitt rökande med godis. När jag bara några månader senare blev gravid var det till och med lite okej att frossa i socker. Men om jag ska vara ärlig, så hade jag ätit ganska mycket socker redan innan. Jag minns att jag, under den tid som jag bodde i Stockholm, köpte en 200grams chokladkaka som jag åt på tunnelbanan hem – utan dåligt samvete och utan några som helst konsekvenser – alltså ingen viktuppgång! Jag åt mycket mjölmat som mackor och pasta… och traditionell husmanskost. Jag blev ju inte tjock!
Exempel på ett mellanmål numera…
Jag älskar morötter i alla former så det är lätt och jag känner mig inte lika hungrig längre. Men jag får verkligen vara vaksam. Det är skönt att vi båda är med ”på samma tåg” så att säga. Det gör det enklare och motivationen starkare. Jag märker att det är väldigt lätt att falla in i gamla mönster. Hur jag tänker när jag blir frustrerad, när något går emot. Mycket är relaterat till mat och tröstätande. Att veta vad en äter är en lite del av det hela. Att veta VARFÖR jag äter och NÄR, känns lika viktigt.
Vi bör helst inte äta så mycket frukt – det kan i värsta fall trigga efter mer socker, men vi är alla olika så vi får prova oss fram. För mig är pasta en sådan trigger. Jag blir alltid så sötsugen efter det.
Vi inspireras av vår fantastiska kursledare Jackie att även välja hälsosamma alternativ när det gäller det vi faktiskt stoppar i oss. Alltså mat med så lite konstiga tillsatsämnen som möjligt.
Det är så himla inspirerande! Jag tycker efter bara två veckor att maten smakar mer. Det går snabbare att handla – eftersom jag kan gå förbi 80% av innehållet i butiken! Antar att det i förlängningen blir billigare också! Om jag går ner i vikt är det ytterligare en bonus.
Nu byter vi successivt ut en del fett mot kokosolja. Vi strör gurkmeja på de stekta äggen till frukost och vi börjar dagen med ett glas ljummet vatten med en tesked bikarbonat – för Ph-balans i kroppen. Några små förändringar i taget.
Jag har bakat fröknäcke och vi äter jättegoda middagar. Försöker att handla så ekologiskt som möjligt. Enbärsbiffar, kantarellsås, sötpotatis och grönsallad med citronolja och ekologiskt örtsalt…
Jag kommer att tipsa och berätta mer om vår kostomställningsresa.
Känner mig galet stolt och taggad!
Det här känns på riktigt! Inga dieter eller annat hokus pokus som känns som nödlösningar.
Lära för livet vad som är bra mat helt enkelt!
Kram ❤ Susan
Ja nu kommer det att bli lite rörigt här ett tag. Eftersom jag ligger sjuk så tänkte jag att jag kan passa på att experimentera lite med utseendet i bloggen.
Jag har länge känt att utseendet inte stämmer riktigt med innehållet längre. Min blogg har gått från att vara en ren hantverks- och skaparblogg till att handla om så mycket mer. Jag skriver numera mycket om vårt liv och om våra äventyr med våra böcker Lär dig leva och Dags att Må Bra.
Jag skriver mycket om vårt liv på Öland, vårt hus i Byxelkrok, om vår trädgård och om naturupplevelser. Jag lägger ofta in foton på naturen och jag känner att det blir bara mer och mer av allt det här och mindre av hantverk.
Kanske kommer jag att lägga in lite hantverk ibland men även där så går mina intressen mer och mer mot att måla istället. Jag lämnar allt öppet.
Jag kommer även att göra ganska stora förändringar i min sommarbutik i Byxelkrok. Exakt hur är jag inte klar över ännu men ett litet steg har jag tagit. Så som nedan kommer det inte riktigt att se ut inuti boden till sommaren.
Livet förändras hela tiden och jag är så tacksam över att jag inte står stilla i min utveckling utan att det faktiskt händer något nytt. Jag känner själv att nu är tiden inne att förändra.
Det kommer som sagt att bli lite rörigt här i bloggen. Jag vet inte hur lång tid det kommer att ta att få ordning på allt. Men jag behöver lite tid att fundera på vad som är viktigt för mig att inspirera er med och att det blir tydligt enkelt och vackert.
Önskar er en fortsatt skön lördag!
Ikväll håller jag tummarna för Loreen och Benjamin!
Kram <3 Susan
Den här veckan har jag och dottern påbörjat promenaden på den sundare vägen. Jag har varit sockerfri två dagar och inte heller ätit mjöl. Det känns bra. Jag lovar mig själv ingenting mer än att jag ska göra mitt bästa för att så många dagar i veckan som möjligt välja den sundare vägen. Ibland kan det handla om att överväga mina beslut från minut till minut. Jag ska sluta säga till mig själv att jag ”unnar” mig något när jag tar nåt sockrigt eller mjöligt! För det blir helt fel signaler. Istället ska jag använda det rätta uttrycken som till exempel: Jag tillåter mig …! Eller: Jag väljer att stoppa i mig något som egentligen inte är bra för mig. Jag vet att det kommer att förändra min känsla i förlängningen inför vad jag stoppar i mig.
Samtidigt har jag börjat öva i vår nya bok Dags att Må Bra.
Jag har tidigare övat mig igenom Närvarokapitlet. Nu tar jag Självkänsla. ❤
Det passar bra tillsammans med den sunda vägen.
För som med alla andra människor så är det inte lätt att vara och göra det som är bäst för mig bara för att jag skrivit ett par böcker om det. Det är skillnad på att veta något och att också praktisera det.
Så om ni ser mig i MacDonaldskön – skicka hem mig!
Allt gott till er alla!
Kram ❤ Susan
Nu har jag varit ensam i Byxelkrok i tio dagar med undantag över nyårsafton och nyårsdagen när Mats och vänner var här. Det har gått rätt så bra. Alice och jag har tagit våra utflykter till havet och skogen. Jag har fixat och pysslat i huset.
Och så kom ovädret. Storm och SNÖ! Det var tufft att ta sig ut, och om sanningen ska fram så är det förbannat mörkt och tyst när jag tar sista rundan med hunden innan vi lägger oss på kvällen.
Här om dagen deppade jag faktiskt ihop lite. Kände mig besviken på mig själv att jag slarvat så med maten och träningen – även meditationen. Att jag inte lyckats skaffa mig de rutiner och strukturer som jag planerat när jag kom upp hit.
Men jag tog tag i det genom att starta tisdagen med en lång morgonmeditation. Det var välgörande. först satt jag 45 minuter med en blandning av rastlöshet och irrande tankar. Mot slutet infann sig dock den där sköna känslan och jag ställde klockan på en kvart till. Då fick jag så himlans många bra idéer till en ny bok som jag skulle vilja skriva. Fick snabbt skriva ner tankarna.
Nu har jag mediterat varje morgon och det är en bra start. Inte lika länge men det gör verkligen nytta. Efter en meditation i går gjorde jag Mitt-bästa-jag-övningen som vi skriver om i vår nya bok Dags att Må Bra, och den är verkligen härlig och nyttig att göra när man känner sig lite nere. Nu har jag kommit igång med motionscykeln och mina övningar också. Mår mycket bättre. Det är lätt att tappa greppet! Och så viktigt att ständigt påminna sig om vilken riktning man vill ha! Därför har jag tagit vår nya bok till hjälp för att hitta mer närvaro i tillvaron.
Igår tog jag och Alice en tur till Lyckesand i snöstormen. Jag ville se hur det såg ut. En ovanlig syn för mig. Alice verkar gilla det.
Vågorna gick ända upp till sanddynerna så det gick inte att gå på stranden. Det syns inte på bilderna, men det stormade och snön yrde hejdlöst runt omkring oss.
Så – vi fick ta en promenad i skogen istället.
Lagade mig en porterstek när vi kom hem. Gott! Nu har jag mat i två tre dagar – minst!
Vår veranda hade snöat igen i morse. Måste väl ta in madrasser och annat innan det tinar.
Fick skotta ut bilen i förmiddags. Men det gjorde jag gärna för idag blåste det inte alls, inget snöfall och …strålande SOL! Så vackert! Det glittrade i snön!
Först lite mysigt snicksnackade med grannarna och sedan åkte jag och Alice på enfotograferingsturnė.
Piren i hamnen – eller Frihetsgudinnan som Kicki, damen jag mötte – kallade den. Högst upp satt en Skarv och kikade…
Mer från piren…
Hamnen…
Neptuni…
Det är för mig ett väldigt ovanligt Byxelkrok. Men definitivt lika vackert.
Igår köpte jag lite garn på Ica. Längesedan jag stickade eller virkade. Köpte mer garn idag och stickor. Nu har jag börjat virka ett par sockor. Brasan är tänd. Alice har fått en tuggis, jag har fått en Galliano och vi virkar oss fram till Grotesko med superroliga Henrik Dorsin som kommer på TV ikväll.
Önskar er alla en skön fredagskväll!
Kram ❤ Susan
