Jag minns en gång när jag var i Gudrun Sjödén-butiken i Gamla stan i Stockholm – (som jag gillar väldigt mycket) – bakom en pelare i butiken stod ett stort bord fyllt med enorma vackra färska blommor. En av säljarna jobbade med att fördela och placera ut vaser med blommorna i skyltfönster och i butiken och jag tänkte att det var så trevligt och beundrade handlingen som ett steg i att bry sig om och göra det där lilla extra.

Jag har alltid beundrat Gudrun Sjödén för hennes mod att så lekfullt och djärvt använda starka glada färger i sina kollektioner. Hennes kataloger är något utöver det vanliga och en fröjd för ögat. Hennes visuella språk tilltalar mig väldigt mycket.  Att som svensk företagskvinna expandera på det sätt hon gjort världen över är ovanligt, skickligt och extraordinärt.

Nyligen delade jag en artikel om Gudrun Sjödén ur nätsajten Aktuellt Fokus. Den var skriven utifrån en artikel ur SvD. Jag kunde inte läsa artikeln i SvD eftersom man behöver vara prenumerant så inför det här blogginlägget tänkte jag gå in och bli prenumerant så att jag får hela den rätta texten klar för mig.

Så här står det i SvD:

”Efter att vallen sprängdes på 1960-talet har den feministiska utvecklingen under årens lopp till och från gått mycket trögt, tycker hon”. (Gudrun Sjödén alltså).

G.S. fortsättter:

”Det har varit ett väldigt bullbakande under årens lopp, så att säga. Det har varit väldigt viktigt att man inte har sina barn på dagis för länge och att man inte är frånvarande som mamma. Men de som klagar på att de inte kommer någon vart och att de inte får högre lön eller någon vidare pension, de sitter ju där de gör eftersom de valt något annat än att satsa på sitt yrke.”

Journalisen: ”Vad tror du det är som gör att man som kvinna väljer så då? ”

G.S: ”– Det är väl bekvämt. Att gå hem klockan fyra är väl ganska skönt?”

Journalisten: ”Men det kan också vara skönt att stanna på jobbet och slippa gå hem till två snoriga ungar som står och drar i en medan man ska laga middag.”

G.S: ”– Jo. Så kan det vara också. Men de få gånger man själv går hem klockan fyra tänker man gud vad skönt, man är pigg hela kvällen, man kan gå på bio och göra en massa saker som man inte kan när man jobbar tio timmar.”

Journalisten: ”Hur ser dina arbetsveckor ut?” 
G.S: ”– Jag jobbar i alla fall mer än 40 timmar, det kan jag säga.”

Journalisten: ”Vad tror du skulle få kvinnor överlag att inte vilja gå hem klockan fyra?” 

G.S: ”-Det är väl om de har en man som går hem så dags i stället.”

Så här väljer nätsajten Aktuellt Fokus att tolka det uttalandet:

”Miljonären Gudrun Sjödén tycker att lågavlönade kvinnor och fattigpensionärer har sig själva att skylla. Det gör hon klart i en intervju i Svenska Dagbladet.”

”…har hon starka åsikter när det gäller lågavlönade kvinnor. I SVD:s personreportage säger Gudrun Sjödén att lågavlönade kvinnor har sig själva att skylla för sin fattigdom, detta eftersom dom inte valt att satsa på sitt yrke.”

Jag delade tyvärr artikeln från Aktuellt Fokus utan att ta reda på vad det fanns för agenda bakom den sajten. Jag  brukar alltid vara noga med vad jag delar annars… Och så här i efterhand var det så klart fel för jag vill verkligen inte stödja en vänsterextrem agenda. Jag vill inte stödja någon extrem agenda åt något håll!

Jag skrev att jag tyckte det var ”empatilöst översitteri” att tycka att kvinnor som är lågavlönade och får dålig pension får skylla sig själva. Nu verkar det som att G.S. inte sagt att ”de får skylla sig själva” men är det inte det hon egentligen menar? Jag tänker på alla lågavlönade yrkeskvinnor inom vård, omsorg, skola och alla möjliga yrken som VISST satsar på sina yrken men som ändå inte har möjlighet att höja sina löner och pensioner.

När jag delade länken skrev jag också: ”Inte längre min favvodesigner! Aldrig mer att jag stöttar henne genom att handla i hennes butiker. Tänker på de alltid så gulliga tjejerna som jag mött i butiken i Gamla stan i Stockholm. Undrar om de har så mycket mer i lön än vad avtalen rekommenderar? Tycker synd om dem som nu kommer att stå där och skämmas å Gudruns vägnar.”

Det var vad jag skrev. Jag var sååå himla besviken. Kanske blev jag det för att jag tycker så mycket om hennes kläder och hennes design och hon stod högt upp på min beundrarlista som min besvikelse blev så stor och därmed också min reaktion, lite… The harder they come the harder they fall… och jag kan fortfarande tycka att det är arrogant att uttala sig som hon gjorde.

När det gäller allt annat som står i SvD:s och AF:s texter har jag aldrig yttrat en enda åsikt om. Däremot tar jag stark avstånd ifrån hur AF medvetet använder nedvärderande formuleringar för att svärta ner både Gudrun Sjödén och hennes företag.

Jag kommer att bära mina G.S-kläder med glädje trots det hon säger, jag kommer inte att bränna upp dem.

Jag tycker verkligen att vi kvinnor ska ställa upp för varandra mer, att vi ska peppa varandra mer, att vi ska tala gott om varandra och försöka förstå varandra bättre – för det behöver vi – men … ska vi sluta säga ifrån när vi tycker att något är fel bara för att det är en annan kvinna som sagt/gjort nåt tokigt? Var går gränsen för att säga vad en tycker och att skapa ett drev? Ibland kan även kritik vara kärleksfullt menat…

Jag gillar Gudrun Sjödéns kläder men för den skull behöver jag inte gilla vad hon säger.

Själv sätter jag in en slant till förmån för Rosenlundstödet idag. Sök dem på Instagram om du är nyfiken på vad de gör.

Kram❤ 🙏❤ Susan