Etikettarkiv: Tankar

Ny tid – ny blogg

Tillbaka i stan.

Jag upplever att det känns som om det är nya tider på många sätt.

Jag och Mats har flyttat tillbaka till Kalmar. Vi hade turen att få tag i en sekelskifteslägenhet ett stenkast från Kalmar centrum. Vi kände efter fem års permanent boende på norra Öland i Byxelkrok att vi ville komma närmare familj och vänner.

 

Jag hade också en önskan om att gå lite kurser och börja simma i simhall igen! Vi sålde inte bara vårt underbara hus i Byxelkrok – vi har även sålt vår bod i hamnen där jag i 16 somrar sålt mitt hantverk och mina bilder. Det känns märkligt men bra.

Byxelkrok är en pärla och kommer alltid att finnas där och i mitt hjärta. Men det finns många pärlor i Sverige och världen att undersöka. Kanske köper vi oss en husvagn eller en husbil och utforskar nya trakter!

Nu när vi i Sverige och vissa delar i övriga världen har släppt på restriktionerna efter pandemin som pågått i två år så är längtan att röra på sig rätt stor.  Jag hoppas att jag kan åka till Italien i maj med barndomstjejerna och fira att vi alla fyllde 60 år förra året! Och jag längtar efter SPA-vistelsen jag fick av dottern i 60-års present! Vi ska åka iväg bara hon och jag – även det i majmånad.

Vi har ju öppnat en butik i centrala Kalmar också. Det är väldigt skönt att ha en arbetsplats att gå till och då och då kommer det in nyfikna kunder och vissa möten är ovärderliga! Så välkommen till Må bra shopen på Kaggensgatan 38 i centrala Kalmar om du har vägarna förbi.

Jag har under tre år drivit en webbutik under namnet Måbrashopen och den kommer jag att lägga på paus den 28 februari.

Mitt mål på den här webbplatsen är att försöka samla bloggandet med fina och lättillgängliga bilder på alla mina produkter så att du som kund ska kunna känna dig inspirerad att handla från den här sidan istället. När jag lägger webbutiken på paus minskar kostnaderna och då kan jag hålla nere priserna lite så jag kommer att halvera priserna på till exempel alla posters. Det kommer också att vara enklare för mig att lägga in en massa udda produkter så att du som kund får ta del av det mesta som finns i min fysiska Må brashop.

Ser fram emot när jag ska få sätta påskfjädrar i riset och göra entrén lite mer i min smak. Planerar att virka något roligt till den tråkiga stolpen och ledstången vid trappen men kan bara inte bestämma mig för vilken färg det ska få.  Är så glad för det lilla Minibiblioteket som placerats på det fula elskåpet, men har även planer för elskåpet!

Jag hoppas att du kommer att känna att det är något så när lika enkelt att navigera bland mina produkter här som i webbutiken.

Nu kommer jag att kunna blogga och ha ”butik” på samma ställe. Det känns enklare och jag hoppas att det även blir enklare och roligare för dig!

Allt gott! 🙏🏼 Susan

Coronastresssssssss

Världen är drabbad och människor är stressade! …i alla fall vissa. Coronaviruset har skapat nya frågor kring våra liv, beteenden och hur vi tänker.

En del människor reagerar och agerar som att mänskligheten kommer att går under  – eller kanske mer som – att de själva riskerar att dö.   Vissa människor tar det med mer ro. Hur kommer det sig att vi reagerar så olika?

Är det de som är mest stressade som kommer att ha gjort rätt eller är det de som lugnt ser på? Eller är det kanske så att det inte finns något ”rätt” eller ”fel” sätt att reagera och agera?

Självklart är det naturligt att vara orolig om man har närstående i riskzon. Men den ökade irrationella oron är det som oroar mig.

Jag sitter just nu ensam i vårt hus på norra Öland och skriver på vår uppföljare till Lär dig leva. Mats och jag behöver arbeta ostört på var sitt håll och därför befinner han sig i Kalmar. Min ensamhet är helt naturlig ”off season” här på landet i Byxelkrok. Som vanligt har alla  restauranger stängt för säsongen, endast ICA-butiken är öppen.

Innan Coronapandemin drabbade oss var det inte heller så många deltagare på de aktiviteter som erbjuds i byn eftersom vi inte är så många boende här. Den naturligaste och enda öppna allmänna samlingsplatsen är den lokala ICA-butiken och där står inga hyllor tomma som på det stora varuhuset i Kalmar.

Kanske faller det sig mer självklart för oss på en så liten och hyfsat isolerad ort att ta detta med ro? Men människor kommer och går även här. Årets första stora folkfest närmar sig, många reser då hit till sina sommarstugor, börjar ta hand om sina trädgårdar, firar påsk och umgås. Det är en hel månad kvar dit men den lokala föreningen har ändå tagit beslutet att ställa in påskäggsletandet för barnen som brukar ske utomhus i en vacker hage i Lindskogen.  Kanske är det bra – kanske inte.

Igår var jag och en väninna på bio i Löttorp som ligger ett par mil söderut. Vi var cirka 14 personer i salongen – väl utspridda.

Filmen var fantastiskt bra och väckte många frågor och funderingar. Vem parasiterar på vem, egentligen?

Definitionen på parasitism enligt Wikipedia: Ett förhållande mellan organismer där den ena organismen, parasiten, utnyttjar värdorganismen för egen vinning på ett sätt som skadar värdorganismen och drar näring ifrån organismen.”

Nu är det ju ett virus och inte en parasit vi oroar oss för men jag kan inte låta bli att tänka att den här filmen kom i en väldigt speciell tid och det är svårt att inte dra paralleller till det som händer i världen på många olika sätt. Men – för att återgå till min första fråga: Hur kommer det sig att vissa är mer benägna att vara orationellt rädda men andra inte?

I tider där många redan – innan Covid-19 kom – börjat fokusera på det eventuella ”hotet” kring vårt eget priviligerade liv, genom att stötta ett politiskt parti som till 100% skapar väljare genom att sprida rädsla, är det lätt att späda på den rädsla som redan finns. Vi lever i ett samhälle, i en värld, där vi är så stressade att vi inte har förmågan att tänka själva längre. Stressen gör att vi hela tiden prioriterar det mest akuta i vår tillvaro och  tycker säkerligen att det är skönt att någon annan tänker åt oss.

🌷🌷🌷🌷🌷🌷🌷🌷🌷🌷🌷🌷🌷🌷🌷🌷🌷🌷🌷🌷🌷🌷

Jag tänker att det människor utsätts för nu är en enorm stress. Vi reagerar olika på stress eftersom vi är olika rustade för det. Vissa bränner ut sig – andra inte!

Det första symptomet på att du är stressad är oftast att du inte kan sova ordentligt. Ett annat av de tidiga stressymtomen är att empatiförmågan minskar – vi har fullt upp med att själva försöka ”överleva”.

Jag tycker att det är viktigt att vi pratar om hur farligt det är med stressen för den skapar rädsla och rädsla skapar  brist på empati. Det samhället vill vi väl inte ha?

Gör en massa bra saker istället för att gå och oroa dig. Oron i sig skapar mer oro. Vi behöver lugna ner vårt inre genom att göra vettiga saker  och ge oss utrymme att tänka vettiga tankar, inte genom att tömma butikerna på förnödenheter.

För i så fall: Kommer du att ge din granne en toarulle eller en burk ravioli om hen frågar om du har någon kvar?

Stress är med andra ord otroligt farligt på många sätt och det är ett stort eget ansvar att ha.

Det vi brukar rekommendera vid stress gäller även bra i Coronatider:

🌷Ta kontroll över din andning: Ta medvetna lugna andetag ända ner i magen. Det lockar fram lugn-och-ro-hormonet oxytocin, lugnar ner hjärtslagen och tar dig till ett allmänt lugnare tillstånd.

🌷Vila. Passa på att lära dig något om dig själv genom att stressa ner. Se den här tiden som en möjlighet att samla kraft tills allt är över.

🌷Ta promenader, spring, cykla – för vi får fortfarande var utomhus.

🌷Lyssna på experter. SvR P1 har många bra inslag.

Sen kan vi nyttja tiden till en massa saker som vi inte hunnit med innan:

🌷Förutom att du kanske har arbetsuppgifter du behöver klara av hemma: Läs boken som stått länge i bokhyllan. Börja måla om du länge velat det. Sticka, laga matlådor och frys in. Ring en vän du inte talat med på länge. Putsa fönster, tvätta bilen. Ta ett bad. Baka ett bröd. Laga kläder, måla om ett rum.

Vad mer kan du komma på?

Varma Hälsningar och uppmuntran till att ta det lugnt. Allt går över – även detta.

Kram 🌷💚🌷 Susan

 

 

 

 

 

 

 

Pensionärsvarning?

Jag köpte en bukett papegojtulpaner i Kalmar häromdagen innan jag åkte tillbaka till Öland.

Bara 69kr och vilka tulpaner sen!!! Kan inte se mig mätt! De blir större och större för varje dag.

Alla andra tulpaner som jag köper på till exempel Ica slår aldrig ut. De bara torkar ihop! Därför blir jag extra glad för dessa.

Jag har spridit ut dem överallt.

Försöker vara en liten stund i trädgården varje dag. Det är rätt tungt för kroppen – jag vill mer än jag orkar! Då och då har jag undrat vart mitt intresse för blommor, växter och trädgård kommer ifrån. För en tid sen slog det mig att jag redan i högstadiet pryade på kommunens trädgårdsavdelning. Jag älskade att fara runt med gubbarna och jobba. Sitta tidigt på morgonen med egen medtagen varm choklad, dubbelmacka, jordiga kläder och lyssna på snacket om vad som skulle göras under dagen.  Smutsa ner sig. Inte behöva bry sig om hur en såg ut. Jobba i växthus och äta matlåda från plåtburk som inte alltid smakade så gott…

Här på Norra Öland är det så torrt! Endast några millimeter regn på flera veckor! Är det pensionärsvarning på att oroa sig för regnbristen och diskutera hur många millimeter som kommit med alla jag möter? På mina hundpromenader ser jag hur all mark saknar gräs. Där växer bara vild gräslök överallt! …på varenda tomt!

Snart blommar gräslöken. Det kommer att se märkligt ut men kanske vackert endå… Det här fältet är långa perioder nästan träskmark. Rakt över går en stig som används som genväg. Normalt så här års är där så blött att det är svårt att gå vissa bitar.

Funderar mycket på hur sommaren ska bli. Lika het som förra? Kommer inte mer regn snart så är det oroväckande.

Kanske inte så märkligt fokus endå. Bara 7 år kvar till pensionen! 😂

Kram 🦋 Susan

Kropp och knopp

Vilken vår! Tittade på Trädgårdstider på Svtplay igår – vilket fantastiskt inspirerande, lättsamt och naturligt trädgårds-, matlagnings- och pysselprogram. Jag är ”sen på bollen” – förstår inte hur jag kunnat missad det! Men glad att jag nu har 7 tidigare säsonger att gå igenom.

Väldigt inspirerad av Pernilla, Malin, Tareq och John klev jag ut i trädgården och grävde redan efter frukost. Tänkte att kan de gräva och göra fint i den steniga jorden så kan väl jag med!

Mjukstartade med att plantera lite pelargonskott.

Sen började jag gräva ur bredvid mina pallkragar. Tänker att jag ska sätta tomatplantor där senare så att det blir mer plats i pallkragarna till annat.

Pallkragarna rensade jag ur förra veckan och fyllde på jord. Där har bland annat jordgubbsplantor övervintrat. Har dessutom köpt några fler kragar som jag ska förbereda för på den sydliga solgaveln av huset.

Efter några timmars grävande, krattande och slit med syrénskott tog jag paus för lunch. Gjorde en supergod vegetarisk risotto igår som det fanns lite kvar av…

Lite påskpynt vid entrén…

… vid Spabadet …

Övervintrad murgröna…

Tänkte att  ett litet varmt bad och bubbelmassage kunde göra susen för kroppen efter allt trädgårdsslit. Det visar sig imorgon.

Superskönt! Men oj så varmt det blev i solen! Var tvungen att kliva ur ibland och kyla ner mig. Kunde sitta i badkläder och badrock i solen och njuta!

Börjar sakta, sakta acceptera att jag inte orkar med det fysiska trädgårdsarbetet som jag önskar. Glad att jag inte körde över kroppen och jobbade på.

Sånna små enkla men superviktiga saker som att äta riktig lunch, ta pauser och sluta innan kroppen skriker kan vara svårt. Speciellt om en som jag hela mitt liv velat vara ”duktig”. Jag har varit världsbäst på att förtränga och strunta i mina behov. Det är slut med det nu!

Vill dela med mig av ett citat som dök upp på Facebook i veckan…

”… och jag sa mjukt till min kropp: Jag vill bli din vän. Den svarade: Det har jag längtat efter i hela vårt liv.”

Vackert tycker jag! Blev otroligt berörd. Dessa ord bär jag nu med mig. Ibland är det långt från ”att veta” till ”att handla”.

Kanske säger det även dig något?

Soliga kramar från mig i Byxelkrok!

☀️☀️☀️☀️☀️☀️☀️☀️☀️☀️☀️☀️☀️☀️

Soffliggare

Mats har åkt till Kalmar ett par dagar. Jag vaknar till ett mulet, iskallt och snöande Byxelkrok! En av många fördelar med eget företagande: Jag kan ta det lugnt på morgonen. Ja – faktiskt hela förmiddagen. Jag brygger ett gott te och gör en god bovetegröt. Lullar runt i huset. Tänder ljus, njuter av vackra ägg från närliggande gård.

Alice och jag delar på kökssoffan. Hon har aldrig varit förtjust i att ta initiativ till promenader vid regn eller snö.  Lika förlamade båda två av gråvädret och kylan. Känner mig fortfarande trött. Både i kropp och knopp. Jag är väldigt fundersam över mina fötter som börjar säga ifrån – igen! Ledsen! Acceptans! Svårt!

Ställer timern. 20minuter.  Medveten Andning.

Sååå…

Dags att ta promenad vare sig vi vill eller inte!

Kram 🐶❤  Susan och Alice

Första Krönikan

Jag har länge funderat på att lägga in mina krönikor här i bloggen. Normalt publiceras de i vår lokala gratistidning. Men några av er som läser min blogg och som inte bor i regionen har uttryckt en önskan om att ha möjlighet att läsa dem. Det började för ett par år sedan när jag och Mats fick frågan och tackade ja. Det utkristalliserade sig till att jag fortsatte skriva på egen hand. Jag börjar med lite äldre krönikor.Så här kommer den jag skrev inför det nya året 2017.

Jag gillar listor. Vi kan lista allt. Nu menar jag inte sådana listor som rangordnar saker. Jag menar mer kom-i-håg-listor. Före jul skrev jag om listor som handlade om allt som ska göras, vem som ska gör’at och när det ska göras. Inför stundande resor börjar jag väldigt tidigt att skriva ner vad jag ska ha med mig, vad som behöver handlas och vad som behöver fixas – jag kommer på olika saker efter hand.

Listan får ligga framme så att jag lätt kan anteckna när jag kommer på något. Jag kan till och med dela in listan i olika kategorier. Om jag till exempel ska på solsemester, kan kategorierna se ut så här:
☀️Att göra innan
T.ex. Kolla vaccination, kolla pass, kolla pengar, fixa posthämtare, köpa mat till hunden,
☀️Till stranden
☀️Kläder
☀️Hygienartiklar
☀️Accessoarer…
…och så vidare. Det är så väldans skönt att ha det på pränt, då behöver jag inte ha det i huvudet, och så blir det lite roligt att förbereda sig mentalt för resan. När jag ska ha ett stort kalas gör jag samma sak.
Exempel för kategorier blir då: fixa, handla, baka, köpa, laga…

Det kanske verkar lite överarbetat men för mig spara det ett virrvarr i huvudet och en del oro att något är glömt.

Det finns så mycket spännande man kan ha listor till. Om du har ett svårt beslut att ta kan du också göra en lista med alla för- och nackdelar du kan hitta om du tar ettbeslut åt det ena hållet. Sedan gör du en lista på fr- och nackdelar som kan uppstå om du tar ett annat beslut. Jämför listorna.

Ting och tankar blir så mycket tydligare när det kommer på papper. Kanske ser du plötsligt precis vad som är bäst att göra.

Nyligen såg jag en lista på nätet som var otroligt spännande! Den såg ut så här:
Lista allt som gör att du MÅR BRA.
Lista sedan det du gör VARJE DAG.
Jämför listorna.

Jag tänker att det här kan vara lite inspiration inför det nya året. Inga löften – mer än att ha ambitionen att MÅBRA-listan och VARJEDAG-listan börjar likna varandra mer och mer.

Självklart handlar det också mycket om vilken attityd vi har till det vi gör varje dag. De flesta av oss städar, diskar, handlar mat, bäddar… inte för att vi mår bra av det – men vi mår bra av RESULTATET.

Kanske finns redan mycket av det gör varje dag även på din måbra-lista – Grattis! Beror det på att ditt liv är fantastiskt eller på din attityd till det?

Kram ☀️ Susan

Höstsysslor

Nu är det längesedan jag bloggade. Mycket händer runt mig och i den snurren finns inte ro att skriva.

Jag och Mats pendlar mellan norra Öland och Kalmar. Vi ska flytta ur Villa Livskraft där vi haft vår verksamhet i flera år.

Mats har haft sitt kontor där och jag har haft en stor ateljé och kurslokaler. Så mycket grejor vi samlat på oss där genom åren! Dessutom har en hel del lådor från vår flytt från radhuset för ett år sedan hamnat där! Förutom det så är det ett kök och flera rum som fungerat som lagerutrymmen som behöver tömmas. Det är många beslut som ska tas. Vad ska slängas? Vad kan gå till loppis? Vad ska flyttas till Öland? Till lägenheten i stan?

Hur detta går ihop sig med mina onda fötter är svårt! Jag sitter mycket och sorterar, tar många pauser. Mycket sittande under en dag gör att jag kan stå och gå lite grann. Varje dag är en anpassning till vad jag klarar med mina fötter! Det är psykiskt påfrestande! Vi tar hjälp av Veteranpoolen. Jag dirigerar Roger och Hasse. Två klippor att luta sig mot! Kanongubbar – med hur mycket ork som helst verkar det som!

Det har varit skönt att kombinera detta flyttslit med skapandet av en webbshop. Inget ont som inte har nåt gott med sig – smärtan i fötterna gör att jag har större acceptans för att sitta still och ägna mig åt passande sittsysslor! Jag har äntligen tagit mig tid till att sätta mig in hur jag ska göra en webbshop. Till min hjälp har jag bland annat haft den här stjärnan…

Emelie har tillsammans med sin man Andreas skapat barnsmart.se där de bland annat säljer sina fina, roliga och lärande barnböcker om svensk historia. De har också skrivit och illustrerat barnens viktigaste bok ”Barnen i Kramdalen” som handlar om att lära barn om integritet. Superviktig bok! Emelie har hjälpt mig att på ett lätt sätt förstå uppbyggnaden av shopen när jag startade och det var guld värt! Tack kära vän!

Lite så här kommer det att se ut…

Jag säger till när den är helt klar. 😉

På torsdag ska jag åka till Oskarshamn för att träffa en ortoped. Äntligen kan jag kanske få hjälp! Mortons syndrom, som är mitt problem, är en nerv som sitter i kläm och ger smärta. Hoppas på operation nu. Som det är nu kan jag bara gå i ett par sandaler med egna tillverkade specialsulor! Det är tur att vi har den här varma hösten med nästan inget regn!

Så kära läsare – blir lite mer tankar och inlägg från och med nu. Jag har under en längre tid skrivit krönikor i lokala gratistidningen här i länet och funderar på att publicera några av dem här för er som inte bor i närheten. Vad säger ni om det?

Önskar er alla en skön lördag! Själv ska jag insupa höstens friska luft, ta några djupa andetag och äta middag med Mats och vänner.

En hösthälsning från vackra Byxelkrok – Kram 🙏 Susan

Internationella Kvinnodagen och Gudrun Sjödén

Jag minns en gång när jag var i Gudrun Sjödén-butiken i Gamla stan i Stockholm – (som jag gillar väldigt mycket) – bakom en pelare i butiken stod ett stort bord fyllt med enorma vackra färska blommor. En av säljarna jobbade med att fördela och placera ut vaser med blommorna i skyltfönster och i butiken och jag tänkte att det var så trevligt och beundrade handlingen som ett steg i att bry sig om och göra det där lilla extra.

Jag har alltid beundrat Gudrun Sjödén för hennes mod att så lekfullt och djärvt använda starka glada färger i sina kollektioner. Hennes kataloger är något utöver det vanliga och en fröjd för ögat. Hennes visuella språk tilltalar mig väldigt mycket.  Att som svensk företagskvinna expandera på det sätt hon gjort världen över är ovanligt, skickligt och extraordinärt.

Nyligen delade jag en artikel om Gudrun Sjödén ur nätsajten Aktuellt Fokus. Den var skriven utifrån en artikel ur SvD. Jag kunde inte läsa artikeln i SvD eftersom man behöver vara prenumerant så inför det här blogginlägget tänkte jag gå in och bli prenumerant så att jag får hela den rätta texten klar för mig.


Så här står det i SvD:

”Efter att vallen sprängdes på 1960-talet har den feministiska utvecklingen under årens lopp till och från gått mycket trögt, tycker hon”. (Gudrun Sjödén alltså).

G.S. fortsättter:

”Det har varit ett väldigt bullbakande under årens lopp, så att säga. Det har varit väldigt viktigt att man inte har sina barn på dagis för länge och att man inte är frånvarande som mamma. Men de som klagar på att de inte kommer någon vart och att de inte får högre lön eller någon vidare pension, de sitter ju där de gör eftersom de valt något annat än att satsa på sitt yrke.”

Journalisen: ”Vad tror du det är som gör att man som kvinna väljer så då? ”

G.S: ”– Det är väl bekvämt. Att gå hem klockan fyra är väl ganska skönt?”

Journalisten: ”Men det kan också vara skönt att stanna på jobbet och slippa gå hem till två snoriga ungar som står och drar i en medan man ska laga middag.”

G.S: ”– Jo. Så kan det vara också. Men de få gånger man själv går hem klockan fyra tänker man gud vad skönt, man är pigg hela kvällen, man kan gå på bio och göra en massa saker som man inte kan när man jobbar tio timmar.”

Journalisten: ”Hur ser dina arbetsveckor ut?” 
G.S: ”– Jag jobbar i alla fall mer än 40 timmar, det kan jag säga.”

Journalisten: ”Vad tror du skulle få kvinnor överlag att inte vilja gå hem klockan fyra?” 

G.S: ”-Det är väl om de har en man som går hem så dags i stället.”


Så här väljer nätsajten Aktuellt Fokus att tolka det uttalandet:

”Miljonären Gudrun Sjödén tycker att lågavlönade kvinnor och fattigpensionärer har sig själva att skylla. Det gör hon klart i en intervju i Svenska Dagbladet.”

”…har hon starka åsikter när det gäller lågavlönade kvinnor. I SVD:s personreportage säger Gudrun Sjödén att lågavlönade kvinnor har sig själva att skylla för sin fattigdom, detta eftersom dom inte valt att satsa på sitt yrke.”


Jag delade tyvärr artikeln från Aktuellt Fokus utan att ta reda på vad det fanns för agenda bakom den sajten. Jag  brukar alltid vara noga med vad jag delar annars… Och så här i efterhand var det så klart fel för jag vill verkligen inte stödja en vänsterextrem agenda. Jag vill inte stödja någon extrem agenda åt något håll!

Jag skrev att jag tyckte det var ”empatilöst översitteri” att tycka att kvinnor som är lågavlönade och får dålig pension får skylla sig själva. Nu verkar det som att G.S. inte sagt att ”de får skylla sig själva” men är det inte det hon egentligen menar? Jag tänker på alla lågavlönade yrkeskvinnor inom vård, omsorg, skola och alla möjliga yrken som VISST satsar på sina yrken men som ändå inte har möjlighet att höja sina löner och pensioner.

När jag delade länken skrev jag också: ”Inte längre min favvodesigner! Aldrig mer att jag stöttar henne genom att handla i hennes butiker. Tänker på de alltid så gulliga tjejerna som jag mött i butiken i Gamla stan i Stockholm. Undrar om de har så mycket mer i lön än vad avtalen rekommenderar? Tycker synd om dem som nu kommer att stå där och skämmas å Gudruns vägnar.”

Det var vad jag skrev. Jag var sååå himla besviken. Kanske blev jag det för att jag tycker så mycket om hennes kläder och hennes design och hon stod högt upp på min beundrarlista som min besvikelse blev så stor och därmed också min reaktion, lite… The harder they come the harder they fall… och jag kan fortfarande tycka att det är arrogant att uttala sig som hon gjorde.

När det gäller allt annat som står i SvD:s och AF:s texter har jag aldrig yttrat en enda åsikt om. Däremot tar jag stark avstånd ifrån hur AF medvetet använder nedvärderande formuleringar för att svärta ner både Gudrun Sjödén och hennes företag.

Jag kommer att bära mina G.S-kläder med glädje trots det hon säger, jag kommer inte att bränna upp dem.

Jag tycker verkligen att vi kvinnor ska ställa upp för varandra mer, att vi ska peppa varandra mer, att vi ska tala gott om varandra och försöka förstå varandra bättre – för det behöver vi – men … ska vi sluta säga ifrån när vi tycker att något är fel bara för att det är en annan kvinna som sagt/gjort nåt tokigt? Var går gränsen för att säga vad en tycker och att skapa ett drev? Ibland kan även kritik vara kärleksfullt menat…

Jag gillar Gudrun Sjödéns kläder men för den skull behöver jag inte gilla vad hon säger.

Själv sätter jag in en slant till förmån för Rosenlundstödet idag. Sök dem på Instagram om du är nyfiken på vad de gör.

Kram❤ 🙏❤ Susan

 

 

 

NÄRA & NU

Årets första krönika i Kalmarposten 3 januari 2018

2017 är över. Är du en person som med nostalgi mest tänker tillbaka på allt som varit eller är du en person som med förväntan enbart tänker på det nya året?

Kanske tänker du på båda sätten. Vad är det vi minns?

Troligast är att vi minns det som gett upphov till de starkaste känslorna. De som fått oss att bli rejält upprörda, glada, ledsna, lyckliga…

Själv är jag en väldigt nostalgisk person med (ofta) skapligt dåligt minne. Det är kanske därför som jag tycker om att spara och bevara.

Jag har alltid tyckt om gamla saker och samlade tidigt på gamla plåtburkar. Pappa satte upp en hylla till dem i mitt rum.

Som artonåring började jag klä mig i second-hand-kläder och gick ett tag runt i en gammal trenchcoat för herrar och en herrhatt långt nerdragen i pannan. När jag var runt 20 år fick jag en gammal vacker grå 40-talsdräkt av en släkting. En snäv kjol med en figursydd, tajt kavaj och jag tyckte att den var så fräck! När jag tog min andra student på Dekoratörskolan i Gävle gjorde jag det i en gammal underklänning i grov vit bomull och en halmhatt från (sedan länge nedlagda) Gefle Halmhattsfabrik.

Under flera perioder i mitt liv har jag fört dagbok. När jag var tonåring klistrade jag in biobiljetter och annat smått och gott. Jag hade som sagt ett starkt behov av att bevara redan då. Undrar varför?

Vissa människor har inga problem med att slänga. Ingen sentimentalitet alls!

När vi nyligen röjde i svärmors lägenhet efter hennes bortgång, råkade en hel låda med mycket gamla bilder och fotoalbum komma med av misstag till Stadsmissionen och blev därmed kastad! Jag grät högt en hel eftermiddag av förtvivlan! Det var en sån skatt!

Jag funderar inte speciellt ofta på framtiden. Vad som ska hända. Hur det ska bli. Tror att jag är mer sån som tänker: det som sker, det sker. Det kan ju låta som att jag mer lämnar år ödet att bestämma vad som ska hända mig och så har det nog varit i många perioder. Det har också gjort att jag upptäckt att jag inte är speciellt bra på att sätta upp mål som jag vill uppfylla. Men samtidigt är jag ganska bra på att planera något som ska ske. Jag har vad jag minns – aldrig riktigt oroat mig för morgondagen eller framtiden. Undrar vad det beror på?

När jag klurar på mitt eget förhållningssätt till dåtid, nutid och framtid så är jag oerhört tacksam för att jag trots allt är så kapabel i nutid. Min nostalgiska ådra kanske är ett tecken på att de flesta människor vill lämna något beständigt efter sig – frågan är om någon annan kommer att bry sig om det när en inte lever längre?

Mats och min senaste bok ”Boken om mitt liv”, är ett resultat av våra gemensamma idéer om att bevara och minnas. Ett sätt för mig att spara och bevara för framtiden. Äntligen har jag fått min livs ”dagbok”!

Jag skriver då och då i mitt exemplar. Jag klistrar in bilder och andra ting. Med bilderna väcks minnena och det är både jätteroligt och i bland lite vemodigt.

Jag önskar att jag kunde sitta som en fluga på väggen och se våra barnbarns barn sitta och läsa om mig i min bok och om Mats i hans bok. Jag hoppas att de är nyfikna på att lära känna oss.

Men just nu räcker det gott att fundera lite på 2018. Jag väljer att vara optimistisk. Hoppas och tror att året kommer att bli det bästa någonsin. Vad annat kan en göra? Men – blir det inte det bästa året så blir det gott nog – för jag veeet att även det som kanske i stunden inte känns bra, resulterar på sikt i att jag utvecklas och växer. Jag vet att det alltid blir så.

Kanske ska jag ha som mål att bli bättre på att sätta upp mål?

Hur tänker du om allt detta?

Kram ❤️ Susan

 

Första Januari 2018

Ja, det känns bra. Nu är vi på den sida där det blir ljusare och ljusare.

Jag saknar ljuset mer sedan vi började vara mer på norra Öland. Här är mörkret så uppenbart. Här går vi knappt ut efter att mörkret anlänt och det är tidigt och det blir väääldigt mööörkt!

Jag har redan plockat bort tomtar och julpynt! När annandagen är över brukar jag vilja starta om. Möjligtvis får en och annan julstjärna vara kvar – för mörkrets skull.

Så – nu har spiselkransen fått ge plats till några figurer jag räddade inom familjen när vi rensade Mats föräldrahem. Några söta keramikfigurer som hans moster Elsa gjort. Tant Brun, Tant Gredelin och tant Grön med sina hundar. Tycker att de är så söta.

Nyårsafton startade med att jag fick hjälp att flytta alla fönster (som vi bytte ut för ett år sedan) och ställa dem på lagring. Tänker att de ska bilda något litet växthus så småningom i framtiden. Tusen tack Ann-Marie, Henke och Olle! Ni är årets sista hjältar!

Sedan skrotade Mats och jag på varsitt håll. Jag fixade och röjde lite i garaget och Mats värmde lite julmatsrester vid fyra, vi åt och klockan tickade på. Vid halv sju hade jag inte duschat än!

In med lite grönsaker i ugnen, dusch och lite nyårsstass.

Vi käkade gott!

Ingen glamorös Nyårsafton men väldigt skön. Regnet strilade utanför, så det blev en kort promenad för Alice och Mats. Fejstajmade med Phuong och Martin i Vietnam och såg Skavlan.

Vi reflekterade lite över året som gått.

Vi drog några inspirationskort inför nya året och jag drog dessa.

Känns väldigt spännande att spekulera kring dem inför nästa år.

Jag känner stor tillförsikt inför 2018. Vad kommer att bjudas? Några nya vänner? Fördjupning i mina nuvarande relationer? Fördjupning inom mig? Vad kommer att dyka upp i mitt hjärtas kreativa kammare? Vad kommer jag att sitta här och förundras över om ett år?

Det är så spännande att inte veta och så spännande att ändå veta att jag själv väljer hur jag förhåller mig till vad det nu än är som händer. Där finns en stor tillit!

Förra året gjorde jag den vandringen i Spanien som jag längtat efter i så många år. Nu sitter jag här med så ont i fötterna att jag knappt kan ta en promenad med Alice!

Sånt är livet! Kanske hänger det ihop. Det brukar det mesta göra.

Hur ser du på det nya året? Vad drömmer och hoppas du på?

Önskar er alla en skön första dag på nya året … till att börja med.

Kram 💖 Susan