Etikettarkiv: Böcker

Önskan: Klona mig i fyra!

Jag tycker tiden rinner iväg just nu. Skulle behöva klona mig i fyra personer. En som fixar nere i min bod i hamnen, en som skriver på nyaste bokidén,  en som fixar i trädgården och en som målar!

Trädgården är bitvis omhändertagen. Jag jobbar mig omkring bit för bit… Våra rosor är fantastiska nu. Vi har många olika sorter som doftar underbart runt huset.

Jag har pallkragar som ligger omonterade och väntar på att få bli utplacerade. Gräsmattan som var helt gul förra sommaren har invaderats av ogräs och väldigt lite gräs har överlevt! När ogräset tas bort ser det eländigt ut!

Jag börjar få ordning i bin butik i hamnen.

Jag och två till har målat och ”renoverat” ”trasmattorna”…

Jag har tagit ner alla gamla skyltar på min bod. Mats har hjälpt mig att fräscha upp fasaden. Jag får nya skyltar nästa vecka.

Samtidigt som allt detta sker har vi börjat skriva  på nya bokidén. Uppföljaren till Lär dig LEVA. Tror att vi hittat en struktur nu…

Vi har köpt gymkort på träningsstället i Löttorp. Urfina maskiner och väldigt lite folk där. Härligt att komma igång! Äntligen! På löpbandet kan jag gå och småspringa försiktigt utan att få megaont under fötterna eftersom det sviktar. Underbar känsla!

Vi försöker vila också!

…och njuta av försommaren…

Inget dopp i havet ännu men längtar efter det!

Jag har redan haft ett härligt gäng med kunder inne hos mig. Igår fick jag besök av barndomsvännen Lena och tre Lydvikabor till. Jätteroligt! Ann-Marie som var vår akvarellärare i Indien kom in med sina målarelever och så andra fina möten med härliga människor från Alingsås och Kroatien! Det är många olika nationaliteter så här års. Speciellt förtjusta verkar tyskarna vara av vår ö. Här ett par tyska kvinnor som kommer tidigt på säsongen varje år!

Söndagen när vi röstade om EU, så röstade vi Ölandsbor även om huruvida vi tycker att vi ska slå ihop de två kommunerna som Öland består av eller inte. Tyvärr blev det som det alltid varit (inte oväntat) – två kommuner. Men när vi röstat besökte vi Désirée som bor i Böda. Hon har butik på sin gård med kläder och sin konst. Bara hennes vackra höns och underbara Alpackor är värt ett besök! Désirée har även en butik i Byxelkroks hamn.

Av Désirée fick jag halm som jag tänkte använda till att göra en docka av. Vad det blir när det är kärt återkommer jag med.

Nu är det söndag – vilodag? Näe tror inte det!

Vi får se!

Ha det gott i solen!

Kram ☀️ Susan

 

Sommar’n kom

Hejåhå! Nu var det längesedan jag uppdaterade här i bloggen! Det händer så mycket just nu!

Värmen gör att det fullkomligt exploderade i trädgården och då gäller det att hänga med. Det blev mycket att ta hand om. När ogräset rensades bort sköt sparrisen upp mot himlen som raketer!

Jag planterade ut i lådorna och fixade med blommor, och kompostlådor och annat.

Jag målar till mina prints jag ska sälja i min bod i sommar…

Vi har haft besök av superhärliga Andreas och Emelie som skriver viktiga barnböcker…

Försöker trycka på pausknappen då och då…

Mediterar nästan varje morgon och tränar….

Bygger om, rensar och fixar i min bod i Byxelkroks hamn. Flyttar om tavlor och sätter upp nya hyllor för posters.

Helen och jag for upp till Stockholms skärgård på tjejträff. Vår vän Helen (Ja, hon heter också så) bor sedan några år på undersköna Solö. Så gött att få komma dit och slappa.

Helens goa katt…

Vi firade Helena som fyllde år. Vi fyller alla 57 detta året.

Helens hus från bryggan. Vilket paradis!

Hela gänget…

Och när jag kom hem därifrån hade Mats börjat flytta in i vår lägenhet i stan i Kalmar. Vår lilla etta ligger högst upp på loftgången till vänster om det vita runda tornet inne på den här gården.

Vi ser Kalmarsund och Ölandsbron från köksfönstret.

Ännu är det lite spartanskt i rummet…

Å så dök den ryska versionen av Lär dig leva ner i brevlådan! Kul!

Nu har vi lilla Martin hos oss ett par dagar. Han har spelat fotbollsmatch idag.

Stora killen fyller 9 år på tisdag och det firade vi igår med god vietnamesisk mat som mamma Phuong lagat. Alice är helt utmattad av allt ståhej!

Nu är Mats och Martin på allsvensk fotbollsmatch. Jag och Alice har sovit en stund men snart åker vi och möter upp dem hos dottern och pojkvännen för morsdagsmiddag.

Ja, kan inte klaga på att livet är händelselöst just nu.

Ser fram emot att få färdigt i min bod i Byxelkrok nu.

Grattis alls mammor!

Kram 🌼💖🌼 Susan

Beroende eller inte?

Jag har sagt det förut. Men NU händer det!

Jag har börjat läsa i den här boken tidigare men bara tagit mig till andra kapitlet och sen tog det stopp.

Mats och jag kombinerar läsandet i boken med fem träffar med andra människor och  kursledaren Jackie. Där får vi lära oss för- och nackdelar med att avstå socker/mjöl och väldigt intressanta saker om näring och ”ickenäring” som jag kallar det.

 


Urdrag ur boken:  Idag anser flera seriösa forskare i USA att de senaste decenniernas fettskräck och nya konstgjorda fetter (transfetter) i kombination med stora mängder socker rubbat hjärnans biokemi. Och att detta, tillsammans med en sårbarhet för beroendesjukdom i en värld full av saker att bli beroende av, har lett till att extra många i dag får allvarliga konsekvenser av sin annorlunda biokemi, att vi ser så mycket beroende i dag – och hos så unga människor.

Så kallad fettkost (livsmedel, där man minskar på fettet, lättprodukter) ökar risken för sockerberoende eftersom den har hög andel socker och raffinerade kolhydrater (tillsatt för att ge smak när fettet är borta).

Lågfettkost stimulerar inte mättnadshormonet leptin som ska meddela hjärnan att: ”Nu är tanken full, så dra ner aptiten och höj förbränningen!” I stället blir effekten tvärtom: ”Än är jag inte mätt, bäst att ta lite till.”

Lågfettkosten innehåller inte de näringsämnen som hjärnan och kroppen behöver – så hur skulle kroppen känna sig nöjd? Det är stor skillnad mellan att bli ”mätt” = full i magen och att bli ”mätt och nöjd” = lugn och ro i hjärnan. Man kan äta ett kilo pasta och bli jättemätt, men fortfarande känna sig hungrig eller man kan äta en portion kött med örtsmör eller bearnaisesås och grönsaker med dressing och bli både mätt och nöjd.

Med socker i maten åker vårt humör samma bergochdalbana som blodsockret. Häftiga humörsvängningar är typiskt.


Det har tagit mig ett par veckor att förstå allvaret och det chockerande innehållet i boken. Men det har verkligen fått både mig och Mats riktigt motiverade för första gången. Precis så här är det för mig. För ett par veckor sedan hade jag ingen mättnadskänsla men det har redan blivit bättre!

Plötsligt händer det och poletten faller ner!


Mer ur boken: En del människor kan aldrig tacka nej till kakor, bröd, glass, godis eller alkohol – och väljer alltid pasta eller pizza framför lax eller makrill. Är du kanske en av dem? Då kan du vara känslig för socker.

Många överviktiga och jojjobantare hör dit. Men även normalviktiga och underviktiga. Sockerberoende eller sockerkänslighet har inte med vikt att göra. Många kroppar skriker efter socker. Orsaken är att de reagerar helt annorlunda än andra på den här sortens mat, den ger inte bara mättnad utan också ett fysiskt och psykiskt välbefinnande. Och den känslan vill kroppen åt, igen och igen. Men det har ingenting med dålig karaktär att göra. Suget efter socker handlar helt enkelt om hjärnans kemi. 

Att äta får oss att må bra. Maten ger ett påslag av signalsubstanser som ger en känsla av välmående. Det är så vi är skapta. Att vara hungrig är obehagligt, när vi äter mår vi bra.


Det här känner jag verkligen igen mig i! Jag har svårt att tacka nej när det bjuds kakor och annat sött. Jag kan verkligen längta mer efter ett gott bröd än efter godis. Och pasta triggar verkligen mitt sötsug! Jag älskar pasta!

Strax efter jul började jag trappa ner sockerfrossandet, så när vi börjat kursen har det gått över förväntan. Men varje dag ges tid till att laga den hälsosamma maten och att planera att ha något med mig om jag ger mig av hemifrån.


Mer ur Sockerbomben3.0: För bara några decennier sedan diskuterade forskarna om orsaken till bland annat drogberoende skulle sökas i arvet (generna) eller i miljön (uppväxtförhållanden och socialt sammanhang). I dag är alla eniga om att det handlar om både och, arv och miljö. Det råder ingen tvekan om att de flesta som utvecklar beroenden har en ärftlig känslighet för det.

För den som har denna känslighet är just socker ett av de ämnen som ger den allra snabbaste effekten på kroppen – samtidigt som det finns tillgängligt nästan överallt, från det att vi är mycket små. Vi lär oss tidigt att så fort vi ska fira något, belöna oss, trösta oss eller är trötta – då hjälper det att stoppa i sig något sött. Och det gör det ju, vem skulle välja kokt torsk till kaffet på eftermiddagen?

Vad som händer är dessvärre att vi därmed ställer in hjärnans banor på att stimuleras av ett ämne vi tillför utifrån – och i och med det förbereder oss för allvarliga sjukdomar och ibland till och med en framtida karriär i drogernas värld. Dessutom är det med socker som med rökning, att det tar lång tid, kanske tio, tjugo år, innan symtomen visar sig tydligt. Och då är skadan redan skedd.


Oj vilken igenkänning! Jag hade varit rökare i 20 år när jag träffade Mats, och hade trappat ner ordentligt med det. Eftersom han inte var rökare så slutade jag helt. Vi träffades i februari och han hade godisbutik. Jag ersatt (men förstod det inte då) mitt rökande med godis. När jag bara några månader senare blev gravid var det till och med lite okej att frossa i socker. Men om jag ska vara ärlig, så hade jag ätit ganska mycket socker redan innan. Jag minns att jag, under den tid som jag bodde i Stockholm, köpte en 200grams chokladkaka som jag åt på tunnelbanan hem – utan dåligt samvete och utan några som helst konsekvenser – alltså ingen viktuppgång! Jag åt mycket mjölmat som mackor och pasta…  och traditionell husmanskost. Jag blev ju inte tjock!

Exempel på ett mellanmål  numera…

Jag älskar morötter i alla former så det är lätt och jag känner mig inte lika hungrig längre. Men jag får verkligen vara vaksam. Det är skönt att vi båda är med ”på samma tåg” så att säga. Det gör det enklare och motivationen starkare. Jag märker att det är väldigt lätt att falla in i gamla mönster. Hur jag tänker när jag blir frustrerad, när något går emot. Mycket är relaterat till mat och tröstätande. Att veta vad en äter är en lite del av det hela. Att veta VARFÖR jag äter och NÄR, känns lika viktigt.

Vi bör helst inte äta så mycket frukt – det kan i värsta fall trigga efter mer socker, men vi är alla olika så vi får prova oss fram. För mig är pasta en sådan trigger. Jag blir alltid så sötsugen efter det.

Vi inspireras av vår fantastiska kursledare Jackie att även välja hälsosamma alternativ när det gäller det vi faktiskt stoppar i oss. Alltså mat med så lite konstiga tillsatsämnen som möjligt.

Det är så himla inspirerande! Jag tycker efter bara två veckor att maten smakar mer. Det går snabbare att handla – eftersom jag kan gå förbi 80% av innehållet i butiken! Antar att det i förlängningen blir billigare också! Om jag går ner i vikt är det ytterligare en bonus.

Nu byter vi successivt ut en del fett mot kokosolja. Vi strör gurkmeja på de stekta äggen till frukost och vi börjar dagen med ett glas ljummet vatten med en tesked bikarbonat – för Ph-balans i kroppen. Några små förändringar i taget.

Jag har bakat fröknäcke och vi äter jättegoda middagar. Försöker att handla så ekologiskt som möjligt. Enbärsbiffar, kantarellsås, sötpotatis och grönsallad med citronolja och ekologiskt örtsalt…

Jag kommer att tipsa och berätta mer om vår kostomställningsresa.

Känner mig galet stolt och taggad!

Det här känns på riktigt! Inga dieter eller annat hokus pokus som känns som nödlösningar.

Lära för livet vad som är bra mat helt enkelt!

Kram ❤ Susan

En snabbis i Kalmar och Lars W.

Tog Alice med mig hem till Kalmar en sväng. Undrar hur länge jag kommer att benämna Kalmar som ”hem”?

Hursomhelst – vi hade gruppsamtal med exportrådet i Japan/Tokyo på agendan och det gick rätt så bra. Fortsättning följer!

Vi fick möjlighet att skylta upp vår bok Boken om mitt liv i ett fönster o stan tillsammans med tavlor… jag gjorde en snabbutryckning. Min snabbaste skyltning någonsin cirkus 20 minuter! Nånting av den gamla dekoratören finns kvar! 🤣

Sedan hämtmat i bilen – Sushi – och samtidigt lite brödsmulor till fåglarna vid slottet.

Lördagen lite middag för Phoung och Martin som nu reser hem till Vietnam en månad och hälsar på familjen. Lite klappar blev utdelade också.

Så packade jag bilen full igen igår, söndag och styrde mot Öland igen. Stannade i Halltorp på Vida konsthall för att äntligen se Lars Wallins utställning som snart är över. Velat se den sedan i somras!

Här bjuder jag nu på en bildkavalkad från den…

Skisser…

Rött…

Rosa…

Detaljer…

Kännaochklämmamöjligheter…

Under våningen…

Brudarskrudar…

…och så lite Macode Linde…

Väldigt speciellt…

Och så äntligen Byxelkrok.

Hallen full igen men nästan tom – igen! …Lite vila med Mad men.

Önskar er en fin vecka med lite andrum i den eventuella julstressen.

Kram 🕯🕯🕯 Susan

Vänner

Ett möte med det här paret går som vanligt alldeles för fort!

Alltid när vi ses har vi så mycket att prata om. Emelie och Andreas är paret som precis som vi, skriver, illustrerar och producerar sina egna böcker. Det började med en historiebok för barn om Kung Gustav III: Kungen som ville bli hjälte och sedan kom fyra till – Gustav Vasa: När Gustav blev kung, Drottning Kristina: Flickan som inte ville bli Drottning, Karl XII: Kalles vilda äventyr och Drottning Margareta: När Maggan tog makten. Alla finns på Adlibris och hos din närmaste bokhandlare.

Nu har de kommit med en superviktigt bok: Barnen i Kramdalen. Elaine Eksvärd har skrivit förordet.

10kr från varje såld bok går till organisationen Treskablinoll.

En galet viktig och bra bok om integritet, tafsare och nättroll. En bok som kan skona och rädda liv.

Bra jobbat Emelie och Andreas! Vi är stolta över ert fina arbete. ❤👍

Så köp den till dina barn eller barnbarn – det är mitt julklappstips i år.

Detta fantastiska och kreativa par tar sina två barn med sig och flyttar i Januari till varmare breddgrader i sju veckor! Vi kommer att sakna er men unnar er allt gott det kommer att föra med sig.

Det är en fröjd att ha vänner som er!

Mats och jag har inte så många vänner vi träffar regelbundet. Men de vi har, är fantastiska på många sätt! Alltid lär vi oss något nytt av dem och det är härligt att kunna ha meningsfulla och goda samtal som stannar i hjärtat lång tid efteråt.

Tacksam för värmande möten alla vänner!

Kram ❤ Susan

Axplock

Numera går en vecka så fort att jag inte får till mer än ett blogginlägg per vecka. Kanske för att jag förflyttar mig mellan två bostäder varje vecka?

Här kommer axplock ur veckan som gått.

Jag målar.

Plockar om och organiserar i skåp och rum för att få plats med saker som flyttas.

Jag och Alice promenerar.

Bjuder några vänner på middag.

…myser…

Virkar hemligt bus.

Smälter ner ljusstumpar till nya ljus.

Fotograferar och marknadsför vår nya fantastiska bok.

Ser David Batras föreställning.

Virkar lite till.

Packar. Plockar. Städar. Mediterar.

Ha en fin helg!

Ta vara på stunden.

Kram ❤ Susan

Boktips med mystik

Jag ger sällan boktips här på bloggen men nu vill jag inspirera er att läsa Carlos Ruiz Zafons böcker.

För flera år sedan fick jag den första boken i en trilogi i födelsedagspresent av Mats. När jag läst den tog det inte lång stund innan jag läste de två följande böcker som fortsätter historien. De här böckerna är det…

Vindens skugga – 2002, Ängelns lek – 2008 och Himlens fånge – 2011.

Numera lyssnar jag mycket på böcker och hittade en annan, nyare bok av honom som heter Marina. Underbara formuleringar som vanligt. Här är ett utdrag ur boken:

”Han såg ut som en gammal överste utan krig och utan soldater. han hade en slocknad cigarr mellan läpparna och mer hår på varje ögonbryn än de flesta människor har på huvudet.

– Vad vet ni om Kolvenik? Vilka är ni? Vem har gett er min adress?

Florián ställde inte frågor, han avfyrade dem. Efter att ha kastat en blick bakom oss, som om han ville försäkra sig om att vi inte var förföljda, bad han oss stiga in. Huset var fullt av bråte och luktade som ett gammalt källarförråd. Där fanns mer papper än i Alexandrias bibliotek, men sorteringen sköttes av en bordsfläkt och ordningen var därefter.

– Kom med.

Vi gick förbi ett rum med massor av vapen på väggarna. Revolvrar, automatpistoler, mausergevär, bajonetter … Revolutioner hade genomförts med betydligt blygsammare utrustning.

– Herre min gud! mumlade jag.

– Det här är ingen kyrka, klippte Florián av och stängde dörren till vapenrummet.

Vi fortsatte in i ett litet matrum med utsikt över hela Barcelona. Till och med som pensionär fortsatte inspektör Florián tt hålla ett vakande öga på staden. På bordet sotd en halvfull burk bönor och en ölflaska, Estrella Dorada. Ingen tallrik, inget glas . ’Polispension är lika med fattigpension’, tänkte jag. Florián satte sig på en stol framför oss och tog fram en väckarklocka. Han ställde ner den på bordet, med urtavlan vänd mot oss.

– Femton minuter. Om ni efter en kvart inte  har berättat något som jag redan vet kastar jag ut er med huvudet före.

Det tog oss betydligt mer än femton minuter att berätta allt som hänt. Victor Floriáns fasad började snart krackelera. Under den hårda ytan framträdde en sliten och rädd man som höll sig gömd i det här rucklet tillsammans med sin vapensamling. När vi var klara tog Florián ut cigarren, och efter att ha vridit och vänt på den under nästan en minut, tände han den. Sedan såg han ut över staden som låg insvept i dis och började tala.”

 Marina – Läs den!

Den handlar om Marina och Óscar som kommer kommer mysterier på spåren och innehåller mycket mystik i spännande miljöer med en sällsam historia och så klart kärlek.

Jag avundas verkligen er som har dem olästa. Tyvärr har jag inte hittat fler böcker av honom översatta till svenska. Kanske läser jag om trilogin.

Hoppas att du tycker om dem! Miljöerna sätter verkligen fart på fantasin!

All gott till er alla så här i höstrusket!

Ta vara på stunderna som kommer och går!

Kram ❤️ Susan

 

Tillbaka

Tänk att en kan bli så skogstokig på tekniken när den inte fungerar. Har sedan gårdagen verkligen fått djupandas om och om igen efter att jag bytt mobiltelefon. Plötsligt kommer jag inte in på min Instagram, jag måste skaffa nytt bankid för att kunna använda Izettle, mobilbank och Swich! Och så kom jag inte in på min WordPressinloggning! …tills Nu! 

Suck! Känns nästan som jag inte har koll på någonting när inte allt fungerar på mobilen! Hua! Plötsligt ligger mycket av mitt liv inte i mobilen! Vad är det för liv jag lever när allt det här får ta så stor plats? Vad är det för fel på mig när jag blir helt förvirrad av att inte ha koll på allt och det inte fungerar? Om alla bilder på Instagram försvinner – vad är jag då? 

Många frågor en kan ställa sig och svaren dröjer. Hursomhelst jag är tillbaka – livet pågår och det gäller att vara närvarande och tacksam. Mats och jag har hunnit besöka bokmässan förra helgen och introducera vår nya bok Boken om mitt liv.

Direkt därifrån for jag till Byxelkrok och hade min bod öppen på skördefesten.

Några dagar med Alice på Öland.

Sedan tillbaka till Kalmar igen.

I fredags begravde vi Mats mamma. Astrid som blev 93 år och var mentalt kristallklar ända in i det sista. Men kroppen gav vika. Hon var med mig under min vandring i Spanien och jag fick aldrig träffa henne igen när jag kom hem – då hade hon släppt taget och vandrat dit ingen av oss på jorden varit.
Vila i frid lilla fina Astrid. ❤

Igår fick vi besök av lillprinsen. Vi tog en tur på stan, Mats och han var på bio och jag var på brodericafé. Ett armband ska det bli. 

Idag var vi lite trötta så vi tog en tur till Färjestan och åt på Seasalt. 

Jättetrevligt ställe med lyhörd personal. Jag åt oxkind för första gången. 

Mats och Martin… ❤

Lillprinsen tappade en tand. Jag packade de två första flyttlådorna med lite glas och porslin. Söndagen lider mot sitt slut. Tillbaka i cyberrymden och i livet.
Nästa gång ska jag skriva om min pilgrimsvandring i Spanien.

Njut av stunden och ögonblicket. 

Kram ❤ Susan

Förändringens tid är här

Ja nu kommer det att bli lite rörigt här ett tag. Eftersom jag ligger sjuk så tänkte jag att jag kan passa på att experimentera lite med utseendet i bloggen.

Jag har länge känt att utseendet inte stämmer riktigt med innehållet längre. Min blogg har gått från att vara en ren hantverks- och skaparblogg till att handla om så mycket mer. Jag skriver numera mycket om vårt liv och om våra äventyr med våra böcker Lär dig leva och Dags att Må Bra.

20161206_112632

 

Jag skriver mycket om vårt liv på Öland, vårt hus i Byxelkrok, om vår trädgård och om naturupplevelser. Jag lägger ofta in foton på naturen och jag känner att det blir bara mer och mer av allt det här och mindre av hantverk.

Kanske kommer jag att lägga in lite hantverk ibland men även där så går mina intressen mer och mer mot att måla istället. Jag lämnar allt öppet.

20160221_122351-1 kopia

Jag kommer även att göra ganska stora förändringar i min sommarbutik i Byxelkrok. Exakt hur är jag inte klar över ännu men ett litet steg har jag tagit.  Så som nedan kommer det inte riktigt att se ut inuti boden till sommaren.

20160828_102748 kopia

Livet förändras hela tiden och jag är så tacksam över att jag inte står stilla i min utveckling utan att det faktiskt händer något nytt. Jag känner själv att nu är tiden inne att förändra.

20160818_212400 kopia

Det kommer som sagt att bli lite rörigt här i bloggen. Jag vet inte hur lång tid det kommer att ta att få ordning på allt. Men jag behöver lite tid att fundera på vad som är viktigt för mig att inspirera er med och att det blir tydligt enkelt och vackert.

Önskar er en fortsatt skön lördag!

Ikväll håller jag tummarna för Loreen och Benjamin!

Kram <3 Susan

Dags att Må Bra!

Den här veckan har jag och dottern påbörjat promenaden på den sundare vägen. Jag har varit sockerfri två dagar och inte heller ätit mjöl. Det känns bra. Jag lovar mig själv ingenting mer än att jag ska göra mitt bästa för att så många dagar i veckan som möjligt välja den sundare vägen. Ibland kan det handla om att överväga mina beslut från minut till minut. Jag ska sluta säga till mig själv att jag ”unnar” mig något när jag tar nåt sockrigt eller mjöligt! För det blir helt fel signaler. Istället ska jag använda det rätta uttrycken som till exempel: Jag tillåter mig …! Eller: Jag väljer att stoppa i mig något som egentligen inte är bra för mig. Jag vet att det kommer att förändra min känsla i förlängningen inför vad jag stoppar i mig.

Samtidigt har jag börjat öva i vår nya bok Dags att Må Bra.

Jag har tidigare övat mig igenom Närvarokapitlet. Nu tar jag Självkänsla. ❤

Det passar bra tillsammans med den sunda vägen.

För som med alla andra människor så är det inte lätt att vara och göra det som är bäst för mig bara för att jag skrivit ett par böcker om det. Det är skillnad på att veta något och att också praktisera det.

Så om ni ser mig i MacDonaldskön – skicka hem mig!

Allt gott till er alla!

Kram ❤ Susan